Vilken rätt har man som elev, individ, människa i Allians styrda Kungälvs kommun?

Så här står det i vår överklagan till Alliansstyrda Kungälvs kommun. En kommun som sakta men säkert söndras sönder.

Överklagan av beslut ärendenummer:?

I beslutunderlaget vi fått från Kungälvs kommun, skolchef Lisa Strandberg Werlenius finns inget ärendenummer. Detta är andra gången ärendenummer inte finns med i svar på beslut från Kungälvs kommuns tjänstemän. Är det så att det är en regel att inte ha med det i sina svar på ansökan?

Det är nämligen så att i en överklagan skall det stå med. Det innebär att man som kommunmedborgare har svårt att överklaga de beslut som tjänstemännen tar. Kungälvs kommun gör det lätt för sig.

 I skollagen under 5 kap. Trygghet och studiero 3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero (http://www.notisum.se/pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/20100800.htm). Detta är något som Kungälvs Kommun har missat helt med vår sons skolgång. Det finns totalt 6 år av dokumentationer som visar att man inte tagit hänsyn till detta.

När jag sitter här med avslaget om skolskjuts från Kungälvs kommun undrar jag om det är så att det finns en policy att avslå alla ansökningar först. Det är nämligen inte så många som orkar och kan göra en överklagan. Är lite intresserad över hur statistiken ser ut över avslag från skolskutsar från elever i Kungälvs kommun. Råkar nämligen veta att man avslår alltid bergäran när äldre vill in på ett boende eftersom det inte är så många som överklagar. Kan detta vara ett mönster i Kungälvs kommuns koridorer, att göra så här för att hålla budgeten?

Kommunen upprepar som i ett mantra att vi föräldrar valt själva att byta skola för O. Vad kommunen inte tar med är alla de år av misslyckanden som O haft i Kungälvs kommuns skolor. Att han från tredjeklass, när vi flyttade till Kungälvs kommun fått utstå slag, kränkande ord från andra elever. Han har gått på tre olika skolor i kommunen vilka är: Hålta skola sedan Kullenskolan och sist Munkegärdeskolan. På dessa tre skolor finns dokumenterade kränkningar och slag! Ändå påstår skolchefen Lisa Strandberg Werlenius att vi själva valt att flytta på vår son.

Under alla år har vi haft möten med personal, pedagoger och lärare. Många av dem har varit helt oförstående och inte sett ur O:s perspektiv. Ett tag fick han ha en person som ständigt var med honom var han än var på skolan. Inte för att han gav sig på andra elever utan för att andra elever gav sig på honom!

Han kom ofta hem med blåmärken på kroppen men kunde inte själv berätta vad som hänt utan hans lilla syster som gick i två klasser under honom berättade att hon sett/hört hur andra elever (ofta i grupp) slagit, sparkat och retat. O tog bara emot allt och gav inte igen. Tillslut hade han ofta ont i magen när han skulle gå till skolan. Allt var bra tills han tog i ytterdörren och skulle gå ut genom dörren. Då bröt O ihop, bland spydde han eller fick kraftiga diarréer. Allt detta finns också dokumenterat eftersom man kallade in specialpedagogen Maud Nilzén.

Ändå tycker Kungälvs kommun med skolchefen i spetsen att de klarar av hans skolgång? Hur är det möjligt? Vilken rätt har man som elev, individ, människa i Kungälvs kommun?

Var finns de mänskliga rättigheterna i Kungälvs kommuns beslut i detta ärende?

Under beslut står att det finns möjlighet att åka med kollektivtrafiken till kommungräns! Det var ju just detta ansökan gällde. Vi har ju redan i dagsläget ett buss kort som gäller till kommungräns MEN problemet är ju att Västtrafik gör ändringar i bussturerna och hållplatserna vilket gör att O har svårt att ta sig till skolan.

I O:s varda finns inte utrymme för oförutseende händelser utan allt måste vara inövat innan. Att ta buss har fungerat hyfsat bra eftersom turerna är så täta. Men nu när det blir byte till spårvagn blir det betydligt osäkrare. Det är ofta saker som gör att spårvagnarna inom Göteborg inte går, t.ex. spårarbete, strömlöst, mm. Detta gör att rutinen bryts och O blir orolig och inte kan hantera situationen.

Varje enskild händelse måste övas innan och repeteras ett antal gånger innan det har acklimatiseras.

Således innebär nu Kungälvs kommuns beslut om avslag på vår begäran om skolskjuts att vi får börja öva olika scenarier som kan uppstå och så bara hoppas att det fungerar. Oron som vi som föräldrar känner är obeskrivlig och gör att vi har svårt att ha en lugn dag och fungera fullt ut på våra jobb.

Det skall tilläggas att sedan O slutat i skolan i Kungälvs kommun mår han mycket bättre psykiskt, det är så bra att han har kunnat börja äta sådant som han tidigare fått starka reaktioner på. O:s läkare på Östra Sjukhuset säger att eftersom han nu mår bättre så har det stark inverkan på hans allergi och astma!

Vi som föräldrar till O hoppas att vår överklagan till Allmänna förvaltningsrätten i Göteborg skall ge O rätt till skolskjuts över kommungräns och vi kräver nu även ersättning för den behandling som Kungälvs Kommun med skolchefen Lisa Strandberg Werlenius i spetsen har utsatt vår son och familj för.

Det borde verkligen finnas en rättvisa och vi hoppas att förvaltningsrätten i Göteborg ser den!

Vi har även ett läkarintyg från specialistläkaren som arbetar på habiliteringen Göteborg och södra Bohuslän, hon bekräftar det vi skrivit i denna överklagan.

Som avslutning på detta blogginlägg så ställer jag mig frågan;

Hade det sett annorlunda ut om Socialdemokraterna haft makten i vår kommun?

Jag inbillar mig att det hade varit annorlunda och att de sett till individen i första hand och inte ekonomin.

I detta fall så är socioekonomin ledord. Här finns möjlighet för en elev med funktionshinder att skaffa sig en utbildning, som innebär att kommunen slipper ha ekonomiskt ansvar för iderviden vuxen ålder. Utan utbildning inget jobb och en social kostnad för kommunen i många långa år framåt.

 

 

Skall man lämna sitt barn på ett hunddagis, är det en lösning?

Läser dagens Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154096–har-den-har-lilla-hunden-det-battre-an-sina-jamnariga-manniskobarn-) och blir synnerligen fundersam. Där har journalisten Sara Briz skrivit sina tankar om barnomsorgen/förskola och ett hunddagis. Hon har jämfört de olika verksamheterna och drar lite egna slutsatser som får mig att se det hela ur ett helt annat perspektiv.  Hon beskriver att på ett hunddagis får man inte lämna/hämta när som för då blir hund gruppen orolig! Ser man ur ett barnsperspektiv på förskolan kommer och går barn och personal under hela dagen. Det är ju inte ovanligt att man har barn som kommer allt mellan 06.00 på morgonen till någon gång efter lunch.

Barnens tider på förskolan är ju helt baserat på hur föräldrarna jobbar. För tiden på förskolan skall baseras på föräldrarnas arbetstider och restid från och till jobb. Visst kan vi personal se att barnen kan bli oroliga om det hämtas barn och de själva ”längtar” lite efter sin mamma eller pappa men oftast går det bra. Däremot märks det i gruppen om någon lämnas eller hämtas under en måltid. Då blir oftast gruppen lite orolig och det brukar främst märkas på ljudnivån. Det finns förskolor som har regler, att just under måltiderna så får man inte lämna eller hämta sina barn. Vad som är rätt eller fel är svårt att sia om beror nog främst på vilken barngrupp man har för tillfället.

Sara Briz forsätter sina reflektioner och berättar att hundarnas dag är schemalagd och jag fårstår att det inte är helt olikt hur vi har det i förskolan. Vi har listor som vi skriver i om barnen bajsat och vad de ätit och sist men inte minst om de sovit. Så likheten är verkligen slående. Och så dokumentationen förståss, där vi dokumenterar vad barnen lär sig och hur deras utveckling är. Men efter detta skiljer det sig. För på ett hunddagis är gruppens stolek viktig och man är noga med att det inte blir för många hundar i en grupp. Detta är något som i dag verkar vara lyx när det gäller barnen, där oftast ekonomin styr gruppernas stolek.

I flera tidningar har man det sista uppmärksammat just detta att barngrupperna i förskolan blir allt större. Dels beror det på kommunernas ekonomi men också att man som förälder har laglig rätt att få en plats inom ”skälig” tid (4månader).

Nu äntligen skall tre forskare (Docent Pia Williams,  Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan)  börja undersöka hur det påverkar barnen och pedagoger med de stora barngrupperna. Undersökningen beräknas vara klar 2015 enligt Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154676-forskare-ska-granska-forskolegruppers-storlek).

Om jag skall vara riktig ärlig tycker jag det är märkligt att man skall behöva forska i tre år på något som alla redan vet. Stora barngrupper är inte till gagn för någon, varken barn eller personal. Man kan ju hoppas att forskningen gör någon nytta. Det bästa vore om det fanns nationella normer för hur stora barngrupper skall vara beroende på ålder och individen.

I en tidigare blogg jag skrivit undrar jag om Kungälvs kommun skulle kunna gå i bräschen för barnens skull? (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/12/01/skulle-kungalvs-kommun-kunna-ga-i-braschen-for-barnens-skull/) För det är tyvärr så att Sveriges kommuner försöker komma från sitt ansvar och gömmer sig bakom olika sätt att redovisa sina siffror på. Jag önskar att politiker och tjänstemän som planerar förskolans grupper skulle kunna lyssna på barn, föräldrar och personal för att förstå verkligheten och använda sig av de rätta siffrorna i sina årsrapporter.

Eller är det så att föräldrarna i stället skall lämna sina barn på hunddagis?

Jag håller med S-kvinnor som vill att Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna skall införas. Vi måste ha en förändring och gör inte Sveriges kommuner det självmant så behövs det en ny lag om förskolans gruppstorlekar.

Kungälvs kommun sjunker allt djupare

Under ett par månaders tid har jag hört historier om Ytterbyhemmet, det har varit en ena historien efter den andra om missförhållanden och att personalen fått ta emot slag från boenden. På något sätt har jag trott att de anställda fått hjälp och att facket har agerat aktivt.

Till min fasa läser jag dagen GP (2/12-12) och artiklarna om hur det är på hemmet, Våld i vardagen på jobbet (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148680-vald-vardag-pa-jobbet) och Vi kan åtalsanmäla detta (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148686–vi-kan-atalsanmala-detta-). Första artikeln berättar om hur personalen har det när de arbetar. Det står att de blivit slagna flera gånger så pass illa så att de fått uppsöka sjukhuset! Det står också att man gjort flera tillbudsrapporter (55st). Hur kan en arbetsplats i kommunen göra så många anmälningar och ingen åtgärds görs? Tyvärr är det inte bara personalen som fått slag utan även andra boenden. Man har lämnat in fem lex Sara rapporter!

MEN den inom kommunen som tagit emot dessa har inte tyckt de varit tillräckliga skäl för att gå vidare med ärendet. Jag undrar vad är tillräckliga skäl? Har tyvärr egen erfarenhet av detta i Göteborgs kommun då min mor full så illa och dog av skadorna som hon fick. Där var det inte heller tillräckliga skäl!

När skall vi ha en värdig vård som är anpassad till individen och inte utefter vilken budget boendet har. För det är tyvärr så att budgeten styr resurserna och jag tror att de cheferna som inte håller sin budget utan ser på mänskligheten få inte behålla sitt jobb!

S-kvinnor kräver fler platser och ökad grundbemanning i särskilt boende samt att alla äldre med demenssjukdom ska vårdas av personal med specialutbildning. Vård och omsorg behöver kompletteras med förebyggande och hälsofrämjande insatser. Vi kräver en tydligare nationell styrning av äldreomsorgen (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Var-politik/Var-politik-A-O/Aldreomsorg/).

Att det sedan står på Kungälv Kommuns hemsida om hur duktiga de är när det gäller aktivering på äldreboenden är ju bara trevligt (http://www.kungalv.se/Omsorg-och-hjalp/Nyheter/Kungalvs-aldreboenden-satsar-pa-aktiviteterna/). Det står att Kungälv hamnade i topp efter Socialstyrelsens mätning av äldreomsorgen i landet. Det baserades på aktiviteter och social samvaro. Kommunen har deltagit i ett projekt som heter Blommande ålderdom, syfte har varit att höja den kreativa och kulturella kompetensen hos personalen inom äldrevården. Men det verkar som om Ytterby hemmet inte varit inräknade i detta projekt!

Kungälvs kommun behöver göra ett omtag och se över sina resurser, det är bråttom innan kommunen sjunker och läckorna i verksamheterna inte går att laga längre.

Vi S-kvinnor kräver en tydlig nationell styrning av äldreomsorgen!

 

Det kränks inom politiken i Kungälvs kommun

14 oktober bad jag om att bli entledigad från mina politiska uppdrag i Kungälvs kommun. Då hade jag fått nog av hur det politiska maktspelet fördes och hur kränkningar ”haglade” på mötena. Det var inte jag själv som ständigt var i skott centrum utan det varierade. Men eftersom jag satt på dessa möten och trots flera protester som inte gav något resultat kände jag att nu fick det vara nog. Läs gärna på min blogg brogrenstankar (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/10/14/jag-ber-att-bli-entledigad-fran-foljande-politiska-uppdrag/).

Detta av hopp blev otroligt uppmärksammat i media och man kunde då tro att nu blir det förändring. MEN tyvärr visar det sig att påhoppen och kränkningarna fortsätter. Läs GP 30/11-12 (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1146917-hogste-politikern-tvingad-be-om-ursakt). Ledande politiker förstår inte, finns till och med de som tycker att man skall acceptera hur han är? För han menar inte så! Nä hä hur i alla sina dar menar han då?

När jag läser en artikel om förlåtelse i DN publicerad 26/10-2005 (http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlata-ar-inte-alltid-bast), funderar jag på att även om det sägs förlåt är det ju inte givet att man får förlåt! Det är ju faktiskt ingen självklarhet, undrar just om Anders Holmensköld (M) och de andra ledande politikerna har tänkt på det? Eller är det så att de ”skiter” i det för att vi måste lära oss att de är just så ”klumpig”.

Tror faktiskt att detta beteende med att andra ”bara” skall acceptera är manligt. Mig veterligen så vänder vi oss kvinnor ut o in för att passa in och bli accepterade. Vi kanske borde anta den lite mer gås varianten då vi inte bryr oss…

MEN vill vi verkligen ha ett sådant samhälle, inte bryr oss samhälle. Men å andra sidan så skall vi ju försöka acceptera alla sorters människor, även de som är utanför normen men ofta har de personerna ett handicap/funktionshinder och inte en ledande position i en kommunstyrelse!

Skulle Kungälvs kommun kunna gå i bräschen för barnens skull?

Trots att år av forskning visar att förskolan har stor betydelse för barns utveckling så verkar inte beslutande politiker förstå, utan de fortsätter ”knõ” in barn på avdelningarna.

I Kungälvs kommun heter det att det inte finns några överskrivningar på förskolorna. De räknar att på en syskonavdelning skall det gå 19 barn/grupp (vilket även detta är för många barn, enligt forskning).

Men är man en förskola på fyra avdelningar och väljer att ha åldersindelade grupper slår detta helt fel. Man kan nämligen inte ha 19st barn på en 1-3 års avdelning, då skulle säkerheten äventyras. Alltså väljer den förskolan att ha förre barn på dessa så kallade småbarnsavdelningar.

När det gäller 1-3 års avdelningar bör gruppen vara ca.15 barn. Detta innebär att har man en förskola som har två småbarns avdelningar blir antalet barn på de två andra avdelningarna betydligt fler än 19.

1 förskola, 4 avdelningar 19 barn/avdelning (19×4=76) förskolan skall ha 76 barn

Avdelningarna uppdelas i åldrar 1-3 & 3-5 två av varje ålderskategori.

På småbarnen finns 15 barn/avdelning (15×2=30)

På storabarn blir det 23 barn/avdelning

Detta kan synas som enkel matte men tydligen fattar inte beslutfattarna eftersom här är ett tydligt exempel på att det visst finns överskrivningar på Kungälvs kommuns förskolor!

I tidningen förskolan nr.7 (http://www.lararnasnyheter.se/forskolan) Står det en notis om att förskolans kvalitet påverkar skolresultaten. Det står att det syns en tydlig skillnad ända upp till barnen är i 11-års åldern!

Det säger sig ju självt att det är jättesvårt om inte omöjligt att hålla en bra kvalité om barngrupperna är överfulla.

I notisen står att en faktor är vikten av att förskollärarna har utbildning för att kvalitén skall vara god. Undersökningen är gjord på 3000 engelska barn.

Skulle vara intressant om vi i Sverige kunde göra en liknande forskning. Jag personligen tror att våra förskollärares utbildning ligger högt men eftersom våra arbetsuppgifter ökar på allt mer så hinner vi inte med det pedagogiska arbetet. Då blir kvalitén lidande och då även barnens kommande utbildning.

Skulle Kungälvs kommun kunna gå i bräschen och besluta att alla deras barngrupper i förskolan skall vara utefter barnens ålder och baseras på avdelningar och inte förskolor!Eller skall Alliansen fortsätta hävda att vi i Kungälvs kommun inte har överskrivningar?

Vi S-kvinnor vill ha nationella riktlinjer så att barnens rätt går före kommunernas ekonomi!

Vi vill att: ”förskolan måste kvalitetssäkras. Både kommunala och enskilda förskolor ska kunna visa att verksamheten följer läroplanen. Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna bör införas” (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Var-politik/Var-politik-A-O/Barnomsorg/).

KUNGÄLVS KOMMUN DAGS ATT VISA VAD NI VILL SATSA PÅ!

Yttrandefrihet finns det?

Allt efter som tekniken går framåt och allt fler använder sig av sociala medier så som facebook, twitter, blogg, mm. Som är ett sätt att nå ut med åsikter till obegränsat antal, det man skriver kan nå tusentals människor på kort tid. Budskapen kan vara i olika form men så länge man inte förtalar någon/något så ska det vara okej att skriva vad man känner, tycker och anser enligt Sveriges grundlag (http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Yttrandefrihetsgrundlag-1991_sfs-1991-1469/#K1).

MEN kan man verkligen skriva vad man vill på t.ex. Facebook?

Det man inte tänker på är att det man skriver inte bara når de vänner man har, utan kan lätt nå vänners, vänner och så vidare. Är det då okej att man skriver att det varit en jobbig dag på jobbet om man jobbar inom en kommuns verksamhetsområde t.ex. skolan, förskola, äldrevården, mm. För vad händer om en vän kommenterar och så ser denne väns vän det och den personen råkar känna en anhörig och så läser denne anhörig komentaren –att det har varit en jobbig dag på jobbet.

Överför man då en skuldkänsla?

Eller blir det automatiskt dålig marknadsföring för äldreboendet, skolan, förskola, mm?

Och hemska fasa, vad händer om chefen läser inlägget?

Får man sämre lön då?

Så frågan är; finns yttrandefriheten i verkligheten? Eller är det bara på pappret?

Men glöm inte, att om vi inte haft personer som vågat säga ifrån så hade vi inte haft Lex Sara eller Lex Maria! Båda används inom vården, Lex Maria; (http://www.socialstyrelsen.se/lexmaria) Lex Sara; (http://www.socialstyrelsen.se/lexsarah).

Tyvärr finns inget liknande för skolan och förskolan möjligtvis kan man jämföra med skollagen. I skollagen regleras vilka rättigheter och skyldigheter barn, elever och deras vårdnadshavare har. Till exempel står detunder; Barngrupperna och miljön

8 § Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö (http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K1). Men det står inte definierat vad lämplig sammansättning är eller hur många barn som bör ingå i en grupp.

S-kvinnor har satt upp några punkter som de jobbar för, en av dessa lyder ”förskolan måste kvalitetssäkras. Både kommunala och enskilda förskolor ska kunna visa att verksamheten följer läroplanen. Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna bör införas” (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Var-politik/Var-politik-A-O/Barnomsorg/).

Så frågan kvarstår; får man skriva vad man vill på facebook, twitter, blogg, mm? Givetvis gäller sekretessen när det gäller att namnge personer eller händelser där man kan känna igen personen.

Men kan man skriva att det varit en jobbig dag på jobbet?

Kan man skriva att det känns som om anhöriga aldrig blir nöjda?

Kan man skriva att man är trött och kanske borde söka nytt jobb?

Kan arbetsgivaren sätta stopp för sådana inlägg?

Behövs det nya regler för användandet av sociala medier?

Behöver vi nya regler så att arbetsgivaren inte kan hindra anställda att uttrycka sig på de sociala medierna?

 

 

Skatt & ännu mera skatt

 Efter mitt blogginlägg ”våga vilja betala skatt” (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/11/12/vaga-vilja-betala-skatt/) i går har det kommit upp frågor om skatt och påståenden. Det är mycket intressant hur man kan tolka olika saker och när jag får svar att vi i dag betalar 75 % i skatt måste jag ge min tolkning.

 Skatt finns i olika former direkt och indirekt. Direktskatt är den skatten som man betalar till kommunen och staten. Det är du som person som betalar kommunalskatten och den är procentsatts beroende på vad kommunen bestämmer för skattesatts. Tjänar du över ca.370- tusen/år så kommer den statliga skatten till.

 Indirektskatt är olika skatter på sådant man köper, t.ex. Moms, energiskatt, tobakskatt, bensinskatt, mm men de beror på hur mycket man konsumerar av den varan.

 Det finns också ett förslag från staten på något som kallas kommunalskatteutjämning men tyvärr vågar inte Alliansen på riksnivå stöta sig med de Alliansstyrda Stockholms kommunerna, vilken innebär att detta förslag inte har genomförts. Skulle det genomföras skulle Kungälvs resultat förbättras med ca 40 miljoner!

 I mitt blogginlägg pratar jag om den kommunala skatten och vad de pengarna skall räcka till!

Tyvärr är det så att alliansen i Kungälv minskade skatteintäkterna förra mandatperioden med 10öre (25-miljoner), dessa pengar hade underlättat den ekonomiska situation som vi har i dag i Kungälv. Skall man räkna dessa pengar över tid blir det mycket pengar!

Därför anser jag att vi kommunmedborgare måste våga betala skatt så att vår kärnverksamhet kan ha en bra och medmänsklig nivå.

Våga vilja betala skatt!

Barns perfekta dag, hur ser den ut? Hur många timmar i förskolan är att föredra? Som förälder har många ständigt samvetskval när ens barn är på förskolan. Men å andra sidan när man är hemma kommer i stället samvetskvalet mot arbetsgivaren och att barnen är sjuka igen. För visst är det så att man som förälder är hemma och vabbar lite då och då.

Det finns undersökningar som säger att förskolebarn är 20-30% mer sjuka än hemma barn. Det beror på att spridningen av infektioner inte går att förhindra i de stora barngrupperna.

Som förskollärare tycker jag mig kunna se en ökning av barns olika sjukdomar och att de måste vara hemma oftare och längre tid. Tyvärr kommer många barn tillbaka för tidigt och de åker därför snabbt på nya baskilusker och föräldrarna får åter en vabb-period. Den onda spiralen är igång.

Det sägs att ett barn i de yngre åldrarna i genomsnitt 6–8 vanliga infektioner/ år och att varje infektion tar ca.1 vecka. Det innebär att små barn kan ha olika sjukdomstillstånd 2 månader om året!

Tyvärr drabbas vissa barn ännu mer och det är inte ovanligt att ha 15 infektioner på ett år, tar man det i månader räknat så blir det 3-4 månader av sjukdom där föräldrar vabbar. Har man flera barn är det lätt hänt att man som förälder känner att man är hemma mer än på jobbet. En tröst är att det oftast blir bättre ju äldre barnen blir. http://www.viforaldrar.se/barnhalsa/stora-boken-om-sjuka-barn-/

Avdelningen där jag jobbat senaste året har vi haft; vattenkoppor, magsjuka, halsfluss, lunginflammation, femtesjukan, förkylningar, mask, löss, ögoninflammation, höstblåsor, svinkoppor, mm. Hela tiden är det något nytt som dyker upp.

Ser man till skolverkets rekommendationer om barngrupper runt 15 stycken, så tror jag att infektions spridningar hade varit färre.

Ser man till barnkonventionen (http://unicef.se/barnkonventionen) så säger den under punkt 3 Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

Här är nog något vi skall återgå och göra en konsekvens analys och se;

Är det verkligen barnens bästa vi tänker på när barngrupperna i kommunen ökar?

Varför låter vi ekonomin styra?

Varför är det så viktigt att skatten skall vara låg?

Är det någon som är nöjd med det systemet som vårt samhälle har växlat till?

Ur min synvinkel kan jag inte påstå att vi har ett välfärdssamhälle för alla längre. Möjligtvist för några få men vad hände med folkhemmet? Där alla hade ett värde och hade en roll. Vart tog samhällsansvaret vägen?

Ett måtto av i dag verkar vara ”sköt dig själv och skit i andra”

Är det så vi vill ha det?

NEJ, jag vill inte ha det samhället, vi måste sätta stopp! Våga vilja betala skatt. Våga erkänna att vi skall ha ett samhälle för alla. Barn, unga och gamla skall också få plats i vårt samhällssystem!

Vi S-kvinnor vill att det skall införas i förskolan nationella normer när det gäller personaltäthet, personalens kompetens och barngruppernas storlek. Då måste kommunerna följa normerna och inte som i dag styras av ekonomin.

 

 

Vi S-kvinnor har en del att göra inför kyrkovalet 15/9 2013

Nu är det snart dags att börja ladda inför valrörelsen för kyrkovalet 2013 (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=581917). Ett val som de flesta nog vet att det finns men få engagerar sig i. Varför har det blivit så?

De som får rösta är de som är medlemmar och som senast på valdagen den 15 september 2013 fyllt 16 år. Denna dag har man en demokratisk möjlighet att faktiskt påverka hur Svenska kyrkan ska styras.

Att gå och rösta på valdagen är en unik möjlighet för dig som medlem att få utrycka din åsikt genom att rösta på de nomineringsgrupper och företrädare för dessa som du bäst tror kan föra din talan i din församling, i stiften och på nationell nivå.

En viktigt nyhet för Kyrkoval 2013 är att registrering av grupper och anmälan av kandidater ska vara inne senast 15 april 2013 (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=878256) läs på Svenska kyrkans webplats hur man gör.

Under denna mandatperiod har många av våra (socialdemokraternas) mål genomförts, bland annat att samkönade par kan ingå äktenskap i kyrkan.  Det har även varit organisationsförändring, som värnar de små församlingarnas existens (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarrorelsen/Socialdemokraterna-i-Svenska-kyrkan/Viktiga-fragor/Kyrkovalsmanifest/).

1 oktober togs ett kyrkovalmanifest Socialdemokraternas partistyrelse. Läs innerhållet nedanför.

Valmanifestet

Socialdemokraternas manifest

FÖR EN ÖPPEN FOLKKYRKA MED FRAMTIDSTRO

inför kyrkovalet den 15 september 2013

Socialdemokraterna vill att Svenska kyrkan utvecklas som öppen och demokratisk folkkyrka. Som landets största ideella organisation med nära 7 miljoner medlemmar och över 20 000 anställda, är Svenska kyrkan en viktig resurs både i enskilda människors liv och för samhällen runt om i Sverige. Som en del av den världsvida kyrkan bidrar Svenska kyrkan till internationell solidaritet med demokrati, mänskliga rättigheter och fred som självklara mål.

Socialdemokraterna fortsätter att bidra med sina idéer och sitt engagemang till Svenska kyrkan genom de tusentals medlemmar som är förtroendevalda i församlingar, stift och kyrkomöte. I ett Sverige där klyftorna mellan befolkningsgrupper och landsändar växer, vill vi peka på vägar framåt. Tillsammans med andra goda krafter kan Svenska kyrkan bidra till utveckling och trygghet – ett Sverige där alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro!

I detta manifest inför kyrkovalet 2013 lyfter Socialdemokraterna fram tolv viktiga punkter för att Svenska kyrkan ska nå framgång som öppen folkkyrka på 2010-talet.

Svenska kyrkan ska sätta människornas behov i centrum

1. Visa lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar!

2. Förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga!

3. Håll Sveriges kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade!

Svenska kyrkan ska stå upp för allas lika rätt och värde

4. Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan!

5. Arbeta för internationell solidaritet,Sveriges och hållbar utveckling!

6. Var drivande i religionsdialog och i arbetet mot mobbning och rasism!

Svenska kyrkan ska bekämpa de växande klassklyftorna

7. Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden!

8. Avskaffa alla avgifter i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet!

9. Skapa fler sommarjobb åt ungdomar i samverkan med kommunerna!

Svenska kyrkan ska bidra till gemenskap och utveckling

10. Ta vara på församlingshemmen som öppna mötesplatser i lokalsamhället!

11. Skapa en god arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter för alla anställda!

12. Bedriv diakonal verksamhet som bryter ensamhet och utanförskap!

Detta kyrkovalsmanifest är antaget av Socialdemokraternas partistyrelse den 1 oktober 2012.

(hämtat 10/11 2012 http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarrorelsen/Socialdemokraterna-i-Svenska-kyrkan/Viktiga-fragor/Kyrkovalsmanifest/Valmanifestet/).

Många bra punkter och jag som S-kvinna ser att vi har mycket att jobba med för att nå ända fram. Det borde vara självklara saker en del av punkterna men tyvärr är det inte så. Jag saknar tillexempel kvinnliga präster i Svenska kyrkan Kungälv & Ytterby (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=563839). Varför är det så?

Kungälvs kommuns politiker behöver gå värdskapsutbildning (iallafall vissa)

Ibland kan man verkligen förundras över hur politiker är mot våra kommuninvånare. Jag blir uppriktigt ledsen när jag blir kontaktad från bland annat föräldrar som upplever att de inte blir lyssnade på.

Senast var ett samtal jag fick för några veckorsedan då en pappa ringde upp mig och berättade familjens historia i möte med de ”bestämande” Kungälvs kommun.

Till saken hör att alla kommunanställda har under ett års tid gått en så kallad värdskapsutbildningen http://www.vardskapet.se/. Eftersom jag är kommunanställd så är jag en av dem som gått igenom denna utbildning.

Den gick ut på att vi först skulle läsa en bok som hette ” DET GODA VÄRDSKAPET,

Boken om konsten att få människor att känna sig välkomna”   av: Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Efter att vi läst boken fick vi svara på frågor och sitta i grupper för att diskutera hur vi bemöter folk vi möter i vårt arbete. Boken var trevlig att läsa men det kändes inte riktigt att den var riktad till oss. Efteråt fick vi diplom för att vi genomgått denna utbildning!

Ha nu detta i tanken när familjen historia berättas här:

Barnet (vi kallar honom Stefan) är 5 år och har en grav talstörning. Via hans tidigare dagmamma kom familjen i kontakt med en logoped. I samråd med dagmamman och logopeden sökte familjen placering på Humlans avdelning. Denna förskole avdelning är specialiserad på barn med språksvårigheter. 

Stefan fick en plats på förskolan för ca 1 år sedan.  På Humlan har Stefan tillgång till logopeden 1-2 gånger i veckan, flera timmar per gång.

Logopeden är med barnen på avdelningen i deras vanliga förskolemiljö och kan på det sättet påverka Stefans utveckling i positiv anda. Logopeden hjälper också personalen så att de i sin dagliga verksamhet arbetar med att hjälpa barnen. Föräldrarna fick snabbt uppleva förändringen hos Stefan. Han har gjort otroliga framsteg på dessa tre terminer som han har hunnit gå på Humlan.

Som förälder vill man ju sitt barns bästa och familjen såg fram mot att Stefan skulle få bästa tänkbara hjälp av både logopeden och personalen som arbetar på avdelningen.

Tyvärr har nu familjen fått beskedet att logopeden kommer återgå till sin tjänst på vårdcentralen.

Om barnen behöver fortsatt hjälp får föräldrarna söka remiss. Skulle Stefan få denna remiss godkänd så får han träffa logopeden 1 timme/gång, 6-8 gånger. Därefter måste man vänta i ett halvår innan nya träffar kan bli aktuella. Dessutom så sker dessa träffar dagtid på en vårdcentral, vilket innebär att en förälder måste åka från jobbet, plocka upp Stefan mitt i förskoletiden, åka till vårdcentralen, försöka få Stefan att gå ner i varv och lära med logopeden, sedan tillbaka till Humlan i bil.

Föräldrarna på förskolan har tagit kontakt med berörde tjänstemän men också några utav alliansens politiker. Detta för att informera och få svar på frågan hur kommunen tänker när man tar bort en sådan viktig tjänst. Föräldrarna vill veta vad kommunen gjorde när det fick besked från primärvården om förändringen. Hur har kommunen agerat sedan de fick kännedom om detta? Har kommunen gjort någon kostnadskalkyl på vad det skulle kosta att ha en egen logoped på Humlan? Finns det någon konsekvensanalys på ärendet?

Det är en total tystnad från kommunen och när föräldrarna efter upprepade mejl kontakter äntligen får ett svar så blir de inte mycket klokare. Följande svar kommer från en ledande politiker:

Hej!

Det är tråkigt att du är besviken.

 Som politiker har Anders ett totalansvar för hela kommunen och jag ansvarar för skolan på deltid vid sidan om ett lika tidskrävande civilt jobb. Det finns mycket att göra och just nu jobbas det bl.a. med kommunens budget vilket du säkert läst om i tidningen (osäkert majoritetsläge). Efter att vi träffade er har vi dessutom haft andra uppvaktningar, nämndmöten, medborgarstämmor, styrelsemöten, politiska förhandlingar och möten med våra tjänstemän i olika sammanhang (så jag vet att du varit i kontakt med skolchefen också och hoppas att du tar hänsyn till att även hon har ett krävande jobb). Jag uppskattar att jag jobbade sammanlagt minst 60-70 timmar förra veckan, inklusive söndagen… Men det hindrar inte att vi beaktar era synpunkter och agerar på olika sätt i frågan. Som du ser på tidpunkten jag svarar dig har vi inget 9-5- jobb utan har långa dagar.

 Vi förstår att frågan är viktig för er och för andra och är tacksamma för den här typen av medborgar/brukarkontakter. Kungälv är enligt mitt förmenande ovanligt öppet politiskt och något att ta med när du funderar på din framtid.

 Jag återkommer i frågan efter att vi t.ex. haft kontakter med fler berörda i frågan. Skulle du vilja dela vår arbetsgemenskap står det alltid dörrar öppna att delta i det politiska livet och vara med och göra de svåra politiska prioriteringarna.

 Med liberala hälsningar

                                            NN

För det första undrar jag varför nämner politikern hur många timmar han jobbat? Vad har det med frågan att göra? Varför nämner han att skolchefen har ett krävande jobb och att föräldern skall ta hänsyn till det?

Här kan man tydligt se att denna politiker man inte har gått ovannämnda ”värdskaps utbildning” och att det nog borde vara något som kommunen ska satsa på åtminstone i detta fall.

Jag hoppas personligen att barnen på språkförskolan får fortsatt logopedhjälp och att kommunen för en dialog med primärvården så att det blir en lösning.

Om man ser det hela ur bankonventionen så har kommunen långt att nå!

23. Ett barn med funktionshinder har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör ett aktivt deltagande i samhället.

Om man avbryter samarbetet med logopeden är det stor risk att dessa barn inte utvecklas så mycket som de skulle kunna vilket medför att deras förutsättningar för ett självständigt liv i framiden försämras. Detta bör Kungälvs kommun tänka på innan de tar några drastiska beslut om nerdragningar som är baserade på ekonomin.

Sist min inte minst 3. Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.

I dagens Kungälvs-Posten ”Språkförskola blir av med logoped” (http://www.kungalvsposten.se/nyheter/sprakforskola-blir-av-med-logoped) och Göteborgs Posten ”Språkhjälpen hotas” (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1122632-sprakhjalpen-hotas) finns artiklar om ämnet.