Skall man lämna sitt barn på ett hunddagis, är det en lösning?

Läser dagens Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154096–har-den-har-lilla-hunden-det-battre-an-sina-jamnariga-manniskobarn-) och blir synnerligen fundersam. Där har journalisten Sara Briz skrivit sina tankar om barnomsorgen/förskola och ett hunddagis. Hon har jämfört de olika verksamheterna och drar lite egna slutsatser som får mig att se det hela ur ett helt annat perspektiv.  Hon beskriver att på ett hunddagis får man inte lämna/hämta när som för då blir hund gruppen orolig! Ser man ur ett barnsperspektiv på förskolan kommer och går barn och personal under hela dagen. Det är ju inte ovanligt att man har barn som kommer allt mellan 06.00 på morgonen till någon gång efter lunch.

Barnens tider på förskolan är ju helt baserat på hur föräldrarna jobbar. För tiden på förskolan skall baseras på föräldrarnas arbetstider och restid från och till jobb. Visst kan vi personal se att barnen kan bli oroliga om det hämtas barn och de själva ”längtar” lite efter sin mamma eller pappa men oftast går det bra. Däremot märks det i gruppen om någon lämnas eller hämtas under en måltid. Då blir oftast gruppen lite orolig och det brukar främst märkas på ljudnivån. Det finns förskolor som har regler, att just under måltiderna så får man inte lämna eller hämta sina barn. Vad som är rätt eller fel är svårt att sia om beror nog främst på vilken barngrupp man har för tillfället.

Sara Briz forsätter sina reflektioner och berättar att hundarnas dag är schemalagd och jag fårstår att det inte är helt olikt hur vi har det i förskolan. Vi har listor som vi skriver i om barnen bajsat och vad de ätit och sist men inte minst om de sovit. Så likheten är verkligen slående. Och så dokumentationen förståss, där vi dokumenterar vad barnen lär sig och hur deras utveckling är. Men efter detta skiljer det sig. För på ett hunddagis är gruppens stolek viktig och man är noga med att det inte blir för många hundar i en grupp. Detta är något som i dag verkar vara lyx när det gäller barnen, där oftast ekonomin styr gruppernas stolek.

I flera tidningar har man det sista uppmärksammat just detta att barngrupperna i förskolan blir allt större. Dels beror det på kommunernas ekonomi men också att man som förälder har laglig rätt att få en plats inom ”skälig” tid (4månader).

Nu äntligen skall tre forskare (Docent Pia Williams,  Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan)  börja undersöka hur det påverkar barnen och pedagoger med de stora barngrupperna. Undersökningen beräknas vara klar 2015 enligt Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154676-forskare-ska-granska-forskolegruppers-storlek).

Om jag skall vara riktig ärlig tycker jag det är märkligt att man skall behöva forska i tre år på något som alla redan vet. Stora barngrupper är inte till gagn för någon, varken barn eller personal. Man kan ju hoppas att forskningen gör någon nytta. Det bästa vore om det fanns nationella normer för hur stora barngrupper skall vara beroende på ålder och individen.

I en tidigare blogg jag skrivit undrar jag om Kungälvs kommun skulle kunna gå i bräschen för barnens skull? (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/12/01/skulle-kungalvs-kommun-kunna-ga-i-braschen-for-barnens-skull/) För det är tyvärr så att Sveriges kommuner försöker komma från sitt ansvar och gömmer sig bakom olika sätt att redovisa sina siffror på. Jag önskar att politiker och tjänstemän som planerar förskolans grupper skulle kunna lyssna på barn, föräldrar och personal för att förstå verkligheten och använda sig av de rätta siffrorna i sina årsrapporter.

Eller är det så att föräldrarna i stället skall lämna sina barn på hunddagis?

Jag håller med S-kvinnor som vill att Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna skall införas. Vi måste ha en förändring och gör inte Sveriges kommuner det självmant så behövs det en ny lag om förskolans gruppstorlekar.