Det är söndag igen och dags att lyfta fram några kvinnor ur vår lokala historia. Den här gången blir det faktiskt flera kvinnor som får dela på uppmärksamheten. Kvinnor som kanske inte har fått några gator uppkallade efter sig eller någon större plats i historieböckerna, men som ändå var med och förändrade Sverige och kvinnors möjligheter.
Vi ska tillbaka till Marstrand i början av 1900-talet. Vid den här tiden var ön en av Sveriges mest fashionabla badorter. Hit kom kungligheter och välbärgade familjer för att njuta av sommaren. Det badades, promenerades och umgicks i de fina salongerna. Kläderna skulle vara rena och välstrukna, rummen städade och gästerna omhändertagna. Bakom allt detta fanns människor som såg till att det fungerade, inte minst kvinnorna som arbetade som baderskor, strykerskor, sömmerskor och städerskor.
I Riksarkivets handlingar från namninsamlingen för kvinnlig rösträtt 1913–1914 hittar vi flera av dessa kvinnor. Gerda och Tyra Nicander arbetade som strykerskor, Helena Petterson och Augusta Brandt som baderskor, Thorborg Quisth som sömmerska och Carin Bergqvist som städerska. Deras namn och yrken finns bevarade, och det får mig att fundera över hur deras liv såg ut.
På samma lilla ö kunde skillnaderna mellan människors vardag vara enorma. Medan några njöt av ledigheten arbetade andra för att göra deras tillvaro bekväm. Vi vet inte exakt vilka dessa kvinnor arbetade åt, men deras yrken ger oss en bild av det samhälle som fanns bakom den eleganta badorten. Jag undrar hur kvinnorna själva upplevde dessa skillnader och om de någon gång funderade över varför vissa människor hade så mycket större möjligheter än andra.
För samtidigt som kvinnorna arbetade, betalade skatt och tog ansvar för både sina egna familjer och andra människors välbefinnande saknade de rätten att rösta i riksdagsval. Det fanns en lokal förening för kvinnlig rösträtt i Marstrand, och under åren 1913–1914 genomfördes en landsomfattande namninsamling där över 350 000 kvinnor skrev under kravet på politisk rösträtt. Bland alla dessa namn finns alltså kvinnorna från Marstrand.
Det tycker jag är ganska fantastiskt. Vi vet inte om Gerda och Tyra var släkt eller om kvinnorna kände varandra. Kanske möttes de i arbetet eller på Marstrands gator. Kanske diskuterade de samhällsfrågor medan de strök kläder eller väntade på nästa badgäst. Det kan vi bara fundera över, men deras underskrifter visar att de ville se en förändring. Jag tänker också på vilket arbete som låg bakom en sådan namninsamling. Det fanns inga sociala medier eller digitala upprop, utan människor behövde mötas, samtala och övertyga varandra.
År 1919 fattade riksdagen det avgörande beslutet om kvinnlig rösträtt, och 1921 kunde kvinnor för första gången rösta i ett svenskt riksdagsval. När vi berättar om den här tiden är det ofta de stora namnen inom rösträttsrörelsen som lyfts fram. Kvinnorna som höll talen, skrev artiklarna och ledde organisationerna. Men bakom dem fanns tusentals andra kvinnor som också bidrog till förändringen. Några av dem bodde och arbetade på Marstrand.
När vi i dag promenerar genom Marstrands gränder möter vi många spår av historien. De gamla husen påminner oss om kungligheter, förmögna sommargäster och en tid då Marstrand var en av landets mest populära badorter. Men hur ofta tänker vi på människorna som arbetade där? De som såg till att kläderna var rena, rummen städade och gästerna omhändertagna. Jag tycker att det är intressant vilka människor vi väljer att minnas och vilka som nästan försvinner ur historien.
Kanske är det just därför jag tycker om att leta efter dessa kvinnor. Vi vet inte särskilt mycket om deras liv, men vi vet att de fanns och att de engagerade sig i en fråga som skulle förändra framtiden. Nästa gång jag besöker Marstrand kommer jag nog att tänka lite extra på Gerda, Tyra, Helena, Augusta, Thorborg och Carin. Deras namn finns kvar i Riksarkivets handlingar, och mer än hundra år senare kan vi fortfarande berätta om dem. Det tycker jag är ett fint sätt att påminna oss om att demokratin inte bara skapades av de stora och välkända namnen, utan också av helt vanliga människor som ville vara med och påverka samhället.
