I min serie om kvinnor med anknytning till Kungälv har turen kommit till en kvinna som jag tror att ganska få känner till. Hon föddes på Marstrand, gjorde karriär på teaterscenerna och reste långt utanför Sveriges gränser. Hennes namn finns dessutom bevarat bland dem som stödde kampen för kvinnlig rösträtt.
Signe Gustava Widell föddes den 3 april 1867 i Marstrand. Hennes pappa, Gustaf Edvard Widell, var rektor och riksdagsman. Hennes mamma hette Angelina och familjen hade en sådan ställning i samhället att en plats i Marstrand kom att kallas Rektorskans hage. Även hennes syster Gerda Ramberg ägnade sig åt konst.
Signe växte alltså upp i en familj med både utbildning och inflytande. Det är rimligt att tänka sig att hon hade andra möjligheter än många flickor vid samma tid. Utbildning, kontakter och en stark ställning i samhället kunde öppna dörrar. Vi vet inte hur familjens ekonomi såg ut, men det är viktigt att komma ihåg att alla kvinnor inte hade samma förutsättningar. Klass spelade roll då, precis som i dag.
Men även för kvinnor från familjer med god samhällsställning fanns det förväntningar på hur livet skulle se ut. Signe kom att välja en yrkesbana som tog henne långt från Marstrand.
I slutet av 1800-talet började hon arbeta som skådespelerska. Mellan 1889 och 1900 var hon verksam vid olika teatrar, bland annat i Helsingfors och Stockholm. Hon spelade på både Svenska teatern, Södra teatern och Dramatiska teatern.
Med tiden utvecklade hon en särskild förmåga att framföra litteratur inför publik. Hon läste texter av bland andra Gustaf Fröding, H.C. Andersen och Anna Maria Lenngren. I äldre biografiska beskrivningar framhålls särskilt hennes humor och förmåga att ge liv åt berättelserna.
Det blev också hennes väg ut i världen. Signe reste till England, Nordamerika, Danmark, Norge och Finland för att hålla offentliga uppläsningar. Hon framförde även litteratur på engelska. Tänk att en kvinna från Marstrand reste över Atlanten för att möta sin publik vid en tid när många kvinnor hade betydligt mer begränsade möjligheter att forma sina liv.
Men hur såg hennes privata liv ut? Jag har inte hittat några säkra uppgifter om att hon gifte sig eller fick barn. De historiska beskrivningarna berättar framför allt om hennes yrkesliv och lämnar många frågor om människan bakom scenframträdandena obesvarade.
En annan intressant detalj är att Signes namn finns med i den historiska namninsamlingen för kvinnlig rösträtt. Där anges hon som konstnär. Även hennes mamma Angelina och systern Gerda finns med bland namnen från Marstrand. Det visar att flera kvinnor i familjen gav sitt stöd till rösträttsfrågan, även om vi inte vet hur aktiva de var i rörelsen eller vilka politiska partier de sympatiserade med.
Signe dog 1922 i Nice i Frankrike, 55 år gammal. Året innan hade svenska kvinnor för första gången fått rösta i ett riksdagsval.
När jag läser om Signe tänker jag på hur olika kvinnors förutsättningar har varit genom historien. Hon hade sannolikt ett försprång genom sin familjs samhällsställning, men det betyder inte att hennes egna prestationer saknar betydelse. Hon använde de möjligheter hon hade och skapade sig ett yrkesliv som sträckte sig långt utanför den lilla ön där hon föddes.
Nästa gång jag promenerar genom Marstrands gränder kommer jag nog att tänka på Signe Widell. På flickan från rektorsfamiljen som blev skådespelerska och reste ut i världen.
Och på alla de andra flickorna som kanske hade lika stora drömmar, men aldrig fick samma möjligheter att förverkliga dem.
