Xtravaganza en livsstil

Har sedan 4 februari gått på xtravaganzas program, och har valt att börja på helfart. (http://www.xtravaganza.se/sv/Sverige/)

Men man skall också komma ihåg att det finns risker med denna metod, för det finns det med allt. Radio programmet Kaliber (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4470123) har forskat lite och det är verkligen ingen rolig läsning. Men om man tänker sig för och gör med måtta och framför allt lyssnar på kroppens signaler så går det nog bra.

Det är tredje gången jag gör deras program och är verkligen jätte nöjd för det ger resultat även om jag har svårt att hålla fokus när jag är i mål 😦

Denna gång har jag valt programmet xtravaganza hemma (http://www.xtravaganzahemma.se/) vilket innebär att man går med i en sluten grupp på nätet för en summa. Man kunde välja på olika medlemskap och jag valde 6 månader. På denna sida kan man sedan följa sin viktnedgång och få tips. En av delarna består av att man kan blogga om sina tankar vilket jag hoppade på. Men inser nu att dessa tankar kan jag även lägga ut på min vanliga blogg eftersom jag tror att det finns många fler än jag som fajtas med vikten och tankarna om och kring detta. Så i fortsättningen kommer jag lägga ut mina tankar om detta även här. Har satt ihop de tankar jag hittills skrivit.

helfart 2013-02-04 @ 19:12

I dag är första dagen… känner hunger men det går bra. Snart dags för en promenad med hunden och sedan kvällsmålet:)

halva dag två på helfart 2013-02-05 @ 13:09

Äntligen lite rast på jobbet. dagen började med 2km promenad med vovven, sedan hem och ta en ”drink” för att sedan gå 4km till jobbet. Kändes helt ok 🙂

Har under dagen druckit lite gott te men också en massa vatten. Känner att det går bra MEN känner mig lite ”däven” lite sen i tanken. Vet ju att det går över så det är bara att hålla i.

När jag läste mitt inlägg så såg jag att jag fått kommentarer. Va kul!!! tänkte ju inte att andra läste. Även jätte bra att det var fler på helfart då kan man ju hjälpas åt.

Nä tiden går fort och rasten é slut//

vad mycket en dag kan innehålla… 2013-02-06 @ 20:08

I dag är det tredje dagen och det går som på räls 🙂 känner dock att jag är lite låg på jobbet men å andra sidan tycker de nog det är skönt eftersom jag i normala fall är mycket fart och fläkt person.

Har i dag hunnit med två halv långa promenader med vovven Otto. Gått fram och tillbaka till jobbet och lek massa ute med barnen jobbet.

Förutom detta har vi haft kalas för vår minsting som i dag blev 14 år! Tiden går fort och det är så roligt att se hur mycket ens barn utvecklas. Under kalaset drack jag svart kaffe medan de andra festade loss på tårta, glass och kakor. Blev inte ett dugg sugen!

Ser fram mot morgondagen och nya utmaningar. Skall hämta paketet jag beställt med varor från xtrabutiken, det blir spännande!

Femte dagen 2013-02-08 @ 20:55

Inne på femtedagen helfart. Det har gått hyfsat bra i veckan och jag är nöjd med mig själv:)

Vet att man inte skall väga sig men det har jag ju gjort … jösses vilket resultat på bara några dagar får verkligen motivationen att hålla.

Har också hämtat hem paketet som jag beställde från xtrabutiken, de var verkligen duktiga att packa väl! Så nu kommer jag klara mig några dagar till.

Min man undrade i dag hur länge jag tänkte hålla på och efter lite fundering sa jag

– jag tar en vecka i taget så får vi se.

Och det är nog så det är att jag tar en dag och vecka i taget tror den melodin passar mig bra.

I morgon blir en liten utmaning då jag skall på årsmöte. På sådana möten brukar det bjudas mycket gott på.

Åttonde dagen 2013-02-11 @ 17:10

Det går bra men i dag har mina kolleger påpekat att jag verkar låg… känner av det själv men på något knepigt sätt så bryr jag mej inte. Det känns liksom att jag som annars har med ett finger överallt inte behöver det. Ganska skön känsla egentligen även om det blir väldigt annorlunda för mina arbetskamrater.

Helgen gick bra och jag har tagit flera långa härliga promenader. Har hittat en app som mäter sträckan och det är roligt att se hur långa promenaderna blir. Lite utmaning till mig själv.

Ser fram mot morgon dagen och hoppas att jag har lite mer energi

Vilans betydelse 2013-02-13 @ 12:30

Sitter på jobbet och det är min tur att ha vilan. Då sitter man med de barn som skall sova. Det är ett litet rum som vi gjort extra mysigt. Barnen ligger på egna madrasser och vi har på stillsam musik. Mycket avslappnande. Det är så skönt att få denna stund mitt på dagen totalt avslappnat.  Egentligen borde man ha en vila för alla men tyvärr har vi barn som absolut inte får somna så det går inte. Men de dagar jag har vilan njuter jag verkligen!

Nu är det 9 dagar på helfart, det går bra men kroppen känns matt och frågan är om det kanske är en förkylning på gång? Minns inte att jag kände mej sån här förra gången, men det är klart man glömmer ju så lätt. Är väll bara att stå ut så blir det bättre. Konstigt känner mej redan så mycket lättare…

Har nu klarat av 20 %! Alltid är det något:)

Dag 12 på helfart 2013-02-16 @ 15:13

Nu är det ”bara” 74 dagar kvar till målvikten skall vara i land. Känns overkligt om man ser det så. Tar i stället en dag i taget och hoppas på att dagarna går fort och blir till veckor som går lika fort och blir till månader och så är jag i land!

Det står att jag klarat 29 % av vad jag vill, känns ju hyfsat bra.

Tänkte börja med lite avslappning och mental träning. Vet ju att det gör susen.

Mina dagliga promenader går mycket bra, men det beror nog främst på att vi nu har en liten vovve som verkligen behöver ut. Tur att man kan fokusera på att han måste rastas och inte att man måste röra på sig 🙂

Har beställt soppor från nätshopen och är verkligen nöjd med att det går så lätt. Skall göra en ny beställning i dag, så att jag har ett litet lager. Jag har inte så stor variation utan pendlar mellan tre smaker, choklad, blåbär och grönsaksoppa. Använder också shaken melon/passion frukt, den passar bra att ta med om man sitter på möte eller är påsprång.

Under veckorna går det lättast för då finns rutinen och tiderna för soppan blir ungefär lika. Medan helgerna verkligen blir helt upp och ner. Då kan det till och med vara svårt att få i sig tre påsar.

Känner mig fortfarande trött i kroppen och misstänker att jag har någon infektion på gång. Fick influensa spruta i början på hösten och det påverkar nog att det liksom inte bryter ut utan ligger bara på lur. Det är väll bara att vänta och se

I en familj hjälps man åt

Ända sedan jag träffade min underbara man för 18 år sedan har vi delat på de göromål som man behöver göra för att vardagen skall fungera. Nu när vi har två barn så är vi fyra som hjälps åt och det går otroligt mycket snabbare och alla får en lite del av fritid som man kan behöva.

När barnen var minder hade vi poäng system som genererade till en liten peng. I slutet av månaden räknade barnen ihop sina poäng och så fick de en summa som blev månadspengen. Detta gjorde att den som hjälpte till lite mer fick också lite mer att röra sig med och kunde spara till det man så gärna ville ha.

Nu är våra barn 14 & 16 år, en tjej och en kille och de gör sin del i hemmet varje vecka. Det innebär att de har på sin lott att damma, dammsuga, städa toaletterna, lägga i tvätt och hänga och plocka ur diskmaskinen. Sedan försöker vi också att de någon gång i veckan lagar någon maträtt.

Då kanske någon undrar vad gör vi förädlar? JO vi hjälper dem med läxor, kör till olika aktiviteter går på möten gällande föreningar de är med i och så skolans alla möjliga utvecklingssamtal och föräldramöten + alla sjukhus besök. Vi handlar den maten de önskar och ser till att räkningarna blir betalda. Visst är det så att även vi dammar, dammsuger, tvättar och hänger upp kläderna och städar toaletterna och plockar ur diskmaskinen. Men vi anser att hjälps vi åt så mår familjen bättre eftersom den gemensamma tiden blir ”gotid” istället för stresstid.

Jag ser också fördelen att när våra barn den dagen de är mogna flyttar hemifrån kan de ta vara på sig själva och sköta sitt hem.

Men jag förstår att vi är lite unika med detta tänkande vilket jag tycker är spännande för vilken förälder vill inte sitt barns väl och att de skall bli självständiga i det vuxna livet?

I en artikel i Sydsvenskan från 23/12-10 (http://www.sydsvenskan.se/julafton/mindre-tid-for-barn-att-hjalpa-till-hemma/), står det om hur familjer tänker kring sysslorna som görs hemma och hur mycket barnen hjälper till. Det jag fastnade för i den artikeln var att barn som hjälper till hemma ser sin familj som en helhet att de får föräldrarnas värderinga och sist men inte minst framstår som ansvarsfulla.

Men det står också att barn i dag har så mycket läxor och aktiviteter och att de då inte hinner hjälpa till hemma. Jag undrar lite hur man tänker då? För om alla hjälps åt blir ju tiden mer och inte mindre.

I Arbetarbladet 28/1-13 (http://arbetarbladet.se/merlasning/smastora/1.5525735-sa-far-du-barnen-att-hjalpa-till-tre-tips) hittar jag tips till föräldrar som vill att deras barn skall hjälpa till hemma. Där är det Psykologen Alf B Svenssons som ger tre råd.

I P4 Jämtland 9/10 -12 (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=427&grupp=18662&artikel=5302264) har man tagit upp dessa frågor och där är det Annica Edström, som är socionom och föräldrautbildare Östersunds kommun. Hon säger att det är bra om man börjar i tidig ålder men att det finns hopp även om man inte gjort det. Hon ger flera bra tips så att vi som föräldrar kan få det lite lättare.

Ju mer jag söker information på nätet ju mer förstår jag att detta är en stor fråga för familjer. Det gäller att stå fast och att vi föräldrar stöttar varandra!

 

Hos oss är det tillåtet med olika åsikter bara man har socialdemokratin som grund

S-kvinnor i Kungälvs årsmöte
S-kvinnor i Kungälvs årsmöte

I går var en stor dag för då blev jag nämligen vald till ordförande i S-kvinnor Kungälv! Det känns fantastiskt roligt att få leda vår Socialdemokratiska kvinnoklubb och jag hoppas det blir två givande år. Att vi får många nya medlemmar som vill kämpa för vår rätt till jämställdhet i samhället.

Det märks nu tydligt att vi behövs när Kungälvs politiker drar i svångremmen och vill spara på både vården och barnomsorgen. Vi behövs för att synliggöra alla orättvisor som finns i vår kommun.

Ett mål vi har för våren är att synas och skriva motioner och insändare så att ”våra” frågor tas upp.

Jag vet att det finns många kvinnor i Kungälv som delar vår vision och jag hoppas att de kommer och blir medlemmar. Hos oss är det tillåtet med olika åsikter bara man har socialdemokratin som grund. Vi vet att det är genom öppen dialog som man kommer fram till bra förslag och det kan göra skillnad. Tillsammans är vi starka och kan förändra det vi tycker är fel.

På vårt årsmöte hade vi Marlene Segerson som gäst. Hon är ordförande för S-kvinnor Bohuslän. Marlene berättade om hur hon hade det i börja av sin politiska aktivitet som kvinna. Hon hade många tråkiga erfarenheter att berätta om och vi blev alla märkbart berörda. Hon säger att det var S-kvinnor som blev hennes räddning och hjälp. Då kände jag att vi S-kvinnor i Kungälv ligger helt rätt i tiden med vår cirkel ”kvinnor, makt & politik” som vi startar i ABF:s regi 22/2 -13

Vi har bjudit in olika starka kvinnor som är i politiken och hoppas få ett bra samtal om och kring hur vi kvinnor kan stötta varandra i politikens vardag. Vi tror nämligen att om vi går samman så kommer även våra röster att höras!

”S-kvinnors uppgift är att utifrån socialdemokratins värderingar och S-kvinnors program och stadgar verka för ett samhälle där kvinnor och män är jämställda”

 (ur ändamålsparagrafen i S-kvinnors stadgar)

Jag vet att framtiden är vår och den blir till det vi gör den till ❤

Ibland tycker jag inte alltid som partiet

Socialdemokratiska partiet har i dag gått ut med hur de tänker när det gäller förskola för små barn i framtidens förskola (http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Framtidens-forskola/ ). De lägger upp ett förslag som skall gå vidare till partikongressen i Göteborg i april, om att 2 åringar skall ha fri förskola…

Ett av argumenten är att det är bra för barnen och att det finns forskning som gör gällande att barn som startar tidigt i förskolan har det lättare i skolan och får bättre studie resultat.

När man drar till med ordet forskning så vet ju alla att det är väl underbyggt och det låter väldigt bra. Men jag undrar hur man på dagens två åringar kan säga att de klarar sig bättre i skolan än de som inte varit på förskola?

Nä, det förstår ju var och en att det inte går. Utan vad man gjort är ju att man studerat barn som gick på förskolan 10-15 år sedan och för de barnen har det gått bättre. Vad man inte tänker på är att förhållandena som var då och nu på förskolorna är som natt och dag. Då hade små grupper max 15st/grupp beroende på ålder och personalen hade som syfte att vara med barnen. I dag är grupperna mycket större på en avdelning kan det vara upp till 20-25 barn, dessutom har personalens arbetsuppgifter utökats.

Jag skulle vilja se den forsknings rapport som säger att dagens ett & två åringar kommer ha bättre studieresultat om de varit på förskolan.

Det finns nämligen forskning som visar att barn under tre år inte skall vara på förskola, utan deras behov är att vara hemma med familjen.

Mikel Damberg säger i dagens nätupplaga av Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16183959.ab) att:

Partiet vill satsa på kompetenshöjande åtgärder för förskolans personal – lärare, barnskötare och förskolechefer. Men de vill också minska barngrupperna för att främja barnens språkutveckling.

Då tycker jag som förälder, förskollärare och socialdemokrat att det skull vara bättre att man såg till att gruppstorlekarna på förskolan fick en nationell norm och att man lägger krutet där. Innan man tar in alla två åringar som fortfarande kan ha möjlighet att vara hemma.

På expressens nätupplaga har man under dagen gjort en lättare omröstning gällande när barnen bör börja förskola om man som förälder kan välja (http://www.expressen.se/nyheter/s-allman-forskola-fran-och-med-tva-ars-alder/)

När bör barn börja i förskolan?

  • Vid 2 år.(12 %)
  • Vid 3 år.(15 %)
  • Innan det fyller 2 år.(3 %)
  • Vid fyra år eller senare. (52 %)
  • Inte alls. (18 %)

Expressen.se Frågan startades den 5 februari 2013. Totalt har 2272 personer svarat på frågan. Omröstningen är tänkt att ge en bild av vad läsarna på Expressen.se tycker. Resultatet behöver inte vara representativt för alla och bör tolkas med försiktighet. (http://www.expressen.se/nyheter/s-allman-forskola-fran-och-med-tva-ars-alder/)

Att detta är ett ämne som är intressant och engagerande märks på tidningarnas möjlighet för kommentarer från almenheten. Kommentarerna är många och få är positiva till förslaget vilket också den helt orepresentativa undersökningen visar.

Jag tror och hoppas att inte sista ordet är sagt i detta ämne och att man på partikongressen i Göteborg lyfter frågan och verkligen funderar igenom innan man tar ett sådant här beslut om allmän förskola för två åringar.

Sedan har jag en sista önskan och det är att vi socialdemokrater som arbetar inom förskolan borde få vara med i och omkring när man tänker fram ett sådant här förslag. Tror att det skulle ge andra förslag att fokusera på.

Är Kungälvs kommun en kommun för alla invånares rätt till stöd och ett värdigt liv?

”utan armar & ben”

Är detta ett begrepp som används utav tjänstemännen i Kungälvs kommun?

Vår son står just nu i valet och kvalet att välja till gymnasiet. Genom alla grund skol år har vi kämpat för att få stöd och hjälp. När han gick ut åttan fick vi som familj nog av den kommunala skolan i Kungälv och flyttade sonen till Snits grundskola i Göteborg (http://www.snitz.se/). Skolan har erbjudit möjligheter så att han fått den hjälp han behöver och i dag är han godkänd i de ämnen som den kommunala högstadieskolan inte lyckades med.

När vi nu söker gymnasie så hoppas vi först och främst att han får fortsätta på Snitz gymnasie. Eftersom de har helhetsynen och kunskapen om det stöd som elever med asperger behöver, känns valet självklart.

Men det hänger tyvärr inte på oss föräldrar utan att Kungälvs kommun måste godkänna den extra kostnad som det blir. Osäkerheten känns stor i och med att kommunen sparar och anser sig själva ha kunskapen att undervisa dessa barn.

Nå väl, jag som mamma ringde till Mimers Hus gymnasie och frågade vilka möjligheter de hade för att ta emot vår son. Jag beskrev vilken typ av stöd han behöver. Liten grupp, assistent, lärare som kan funktionshindet och vet hur man lägger upp en lektion utan dubbla budskap. Dessutom har han allergi när det gäller mat, starkadofter och rök. Det innebär att han måste ha specialmat (detta har kommunen tidigare fixat utan problem) men fri zon från rök och starka dofter i en gymnasieskola med tonåringar kan vara svårare.

Jag pratade först med en studie och yrkesvägledare, han sa att det stödet hade nog inte skolan men han var lite osäker. Jag nämnde att det har funnits en liten As grupp på skolan. Men den trodde han var nerlagd. Jag fick rådet att ringa rektorn som var ansvarig för den inriktningen som vår son tänkt välja.

Så jag ringde den ansvariga rektorn. Det blev ett långt och stundom trevligt samtal även om jag inte fick de svar som jag hoppas på.

Han berättade att ”politikerna” i Kungälvs kommun hade bestämt ett nytt system för de extrapengar som man i dagsläget kunde söka för elever med särskilt behov av stöd. I stället för att man sökte för den enskilde eleven så skulle man lägga ut potten på alla elever. Jag frågade varför och fick svaret att det blev så jobbigt rent administrativt så därför gjorde man om systemet. Undrade givetvis om han tyckte detta blev rättvist? Fick svaret att det var det ju verkligen inte eftersom olika klasser hade olika många elever som hade behov av stöd.

Min nästa fråga blev i fall det hade betydelse om funktionshindet klassades som LSS. Men det hade det inte. Men så tillägger han att de internt använder begreppet ”utan armar & ben”.

När jag hör detta ryser jag och tänker att ”herre GUD” har vi inte kommit längre. Hur kan man låta tjänstemän styra som har så lite kunskap och förståelse om våra barn och ungdomar som har behov av särskilt stöd?

Efter samtalet skrev jag följandemejl till Skolchefen Lisa Strandberg-Werlenius

Meddelande:
Hej!
> Tiden går fort och nu är det dags att tänka på gymnasiet för O. Vi har sökt till Snitz gymnasiet och hoppas på att komma in och att Kungälvs kommun betalar. Hur tänker ni kring det, kommer kommunen betala för O:s skolgång under gymnasiet?
> Om inte, hur tänker ni?
> Har pratat med Mimers hus och N. N som är rektor på den inriktning som O skall välja. Jag frågade vilka möjligheter O hade på skolan för att få den hjälp han behöver. Jag får svaret att ”politikerna” har bestämt att från och med nästa läsår går det inte att ansöka om extraresurser för enskilda elever utan pengen delas på alla.
> Jag förklarade vilken hjälp O får i dag och vilka behoven är för honom. N. N säger att han inte vet om O kan få den hjälpen han behöver för att lyckas med utbildningen under vanlig tid utan vi fick i så fall se ur ett längre perspektiv. Åter igen undrar jag hur ni tänker eftersom ni/du ständigt har svarat att Kungälvs kommun kan ge det stödet som behövs.
> Jag undrar vilka möjligheter O har på Mimers hus och om han får den hjälpen han kommer att behöva?
> Mvh// Ulrica Brogren

Jag får svaret:

Hej Ulrika

Jag känner inte riktigt igen bilden som du har fått. Däremot så ger vi stöd. Återkommer!

 Mvh Lisa Strandberg Werlenius

Efter ett par timmar får jag ytterligare ett mejl:

Hej! I samband med gymnasievalet ska en överlämning från grundskolan till gymnasieskolan göras och i denna är självklart elev och föräldrar med. I denna överlämning ingår att göra en kartläggning av de behov en viss elev har och utifrån detta vilka stödinsatser och anpassningar som kan tänkas behöva sättas in. Denna process inleds inom kort och denna ska naturligtvis gälla även för din son.

 Skolan i Kungälv har upprättade rutiner och riktlinjer för detta och underlag för den kartläggning som jag talar om i texten ovan. Detta behöver göras oberoende av vilken skola/kommun en elev ska väljer.

 Jag föreslår att du vänder dig till den grundskola som sonen O går i för att göra upp ett ”program” för överlämningen. Vad gäller köp av utbildning av annan skola/kommun så är du välkommen att kontakta mig.

 vänliga hälsningar Lars Berfenhag

Skickade ett svar till Lars som är Enhetschef i Skola i Kungälvs Kommun och bad att han skulle ringa upp. Efter en stund ringde telefonen. Enligt Lars så skulle man tänka på vad som var bäst för vår son i första hand. Frågade om Kungälvs kommun var beredda på att betala avgiften på Snitz?

Detta fick jag inget svar på men efter lite diskussion kom vi överens om att Snitz skolan skulle höra av sig och så fick vi se om det hela kunde lösa sig.

Jag frågade i fall man använde sig av begreppet ”utan armar & ben” men det motsade han bestämt…

Så frågan är vem ska man tro på? Jag tror på att begreppet används, det är alldeles för vulgärt för att en rektor bara skulle hitta på det just när vi pratade. Däremot hoppas jag att de fått sig en tankeställare och omformulerar sig.

Sedan är frågan;

  • Har politikerna bestämt att systemet med resurspengar skall ändras?
  • Har de frågat efter konsekvens analys?
  • Har politikerna kunskap om vad det innebär med särskilt behov av stöd?
  • Vilka partier i Kungälv ser till barn/ungdomar som har behov av särskilt stöd?
  • Är Kungälvs kommun en kommun för alla invånares rätt till stöd och ett värdigt liv?

 

Äntligen!

Den 12/12-12 är nu ett speciellt datum ur många olika aspekter. Dels var det min pappa Ottos födelsedag. Han skulle blivit 92 år. Men det är också den dagen då socialstyrelsen skickade sitt beslut gällande ärendet om min mamma Kerstin Fredmans tragiska bortgång 21/1-12. Min mamma bodde på Morängatans äldreboende i Göteborg och under hennes vistelsetid på detta boende hade vi många klagomål angående brister i vård och omsorg. Läs mina tidigare blogginlägg om detta:

Nu äntligen har vi fått svar på den enskilda anmälan vi skickade in 13/2-12 till Socialstyrelsen. Men att det skall ta tio månader för ett svar känns minder bra. När det gäller sådana här alvarliga saker borde det verkligen gå betydligt fortare anser jag. Undrar just vad vår socialminister Göra Hägglund anser att en skälig väntetid på svar är?

När vi förstod att boendet inte själva skulle gå vidare med vårt ärende angående mamma gjorde min syster en skrivelse från oss anhöriga. Vi ville på det sättet få bekräftat att boendet agerat fel när det gäller vår mor.

Göteborgs kommuns egen utredare tyckte inte det fanns allvarliga missförhållanden. Detta trotts att vår mamma blev liggande på golvet, troligen i flera timmar. Hon var blå slagen och hade otroligt ont. Larmet fungerade inte eftersom ”någon” dragit ut larmsladen ur väggen. Vår mamma dog knappt ett dygn efter hon kommit till sjukhuset. MEN detta ansågs inte som tillräckliga skäl för en lex Sarah anmälan.

Svaret från socialstyrelsen är på 7 sidor! Texten är inte alldeles lätt att förstå och jag tycker de är lite ”mesiga” i sitt svar, eftersom de inte ställer någon ansvarig chef till svars. Däremot anser de att flera av de saker vi tagit upp i anmälan är allvarliga och att boendet har gjort fel och har brustit i vård och omsorg.

I utredningen som gjorts av kommunen har det kommit fram att det inte finns några larm repriserade sedan 17/1-12! arbetsgivaren anser att personalen borde ha reagerat på detta då vår mamma larmade upprepade gånger/dag. Att larmet inte fungerat anses ”… allvarligt och skulle ha kunnat utgöra en risk som kunnat innebära att det fått konsekvenser för NN:s liv och hälsa.” Däremot går det inte att bevisa om det larmet kopplats ur av oaktsamhet eller försummelse av personal.

Socialstyrelsen ser samma händelser med lite andra ord. Socialstyrelsen anser att det är anmärkningsvärt att personalen inte reagerat på att mamma inte larmat under flera dagar. Likaså att ingen märkt att huvudkopplingen till larmet varit utdraget, detta är en aktiv handling och inget som kan ske av ”misstag”. Socialstyrelsen anser inte att de kan uttala sig om denna försummelse kan fått konsekvenser för mammas liv och hälsa MEN ”det kan i vart fall inte uteslutas.”

Socialstyrelsen anser också att det är anmärkningsvärt att boendet inte samanställt, analyserat och sett mönster i de upprepade fallrapporterna som skrivits på mammas upprepade fallskador. Att inga åtgärder gjorts är en brist enligt socialstyrelsen.

Som sagt sida upp och sida ner, får vi som anhöriga bekräftelser på det vi redan visste men ingen ansvarig på Morängatans boende ville medge. Morängatans äldreboende i Göteborg var inget bra boende för vår mamma, men när vi fattade det var det redan för sent.

2012-11-25 11.36.19

Kommunen säger att missförhållanden inte kan på visas, socialstyrelsens anser att det inte kan uteslutas att det påverkats mammas liv. Vi vet att det påverkade eftersom vår mamma dog!

Jag hoppas innerligt att det blir ett uppvaknade för beslutande politiker och att man tar till sig socialstyrelsens rapport och åtgärdar det som har ålagts dem. Inte för att det hjälper vår mamma. Men det kan finnas andra!

Hur bygger vi förtroende?

Att läsa och ge rätt information är SÅ viktigt. Blir SÅ oerhört frustrerad när jag upptäcker mer eller minder medvetna fel i informations flödet från våra så kallade ledare inom partiet. Gång på gång kommer information som inte stämmer med handlingar som finns att läsa. Det är viktigt att vi som socialdemorater går ut med rätt information om vi skall ha kvar vår trovärdighet. Man vinner inget på att förvanska sanningen. Sanningen kommer alltid fram i slutändan. Vår politik ÄR så bra så vi behöver inte ta till fula knep. Vi skall vinna på att vara ärliga och stötta våra väljare i de frågor som gäller dem.

Vi behöver förnyas oss och se framåt. Dåtiden har varit och framtiden tillhör oss. Det gäller nu att vi spelar på rätt planhalva och tar till oss de kunskaper som finns inom partiet. Vi behöver inga skrivbordsförslag utan vi behöver förslagen från verkligheten!

Det vi lägger fram måste vara förankrat så att vi som är medlemmar förstår vår egen politik och känner delaktighet.

Jag anser att vi måste ha en transparant politik då medlemmar i partiet är delaktiga och förstår våra ställningstagningar i olika samhällsfrågor. Det är inte en liten klick som skall bestämma våra åsikter. Det måste få ta tid så att frågorna är väl förberedda och förankrade. Vi måste börja prata politiken med varandra och lämna konflikterna bakom oss. De olika uppdragen skall spridas till flera, man borde inte kunna sitta på flera stolar som det i dag gör. Enligt vårt eget åtta punktsprogram (Kungälvs Socialdemokratiska Arbetarkommun) skall uppdragen fördelas till så många som möjligt så att vi blir ett brett parti!

Ibland måste man göra om för att göra rätt! Det är dags att stanna till och tänka. Tänka om hur vi vill att framtiden skall vara i vårt samhälle och vårt parti.

Författaren Katarina Wennstam

Katarina Wennstam är en författare som berör läsaren.

Hon har hittills skrivit fem böcker; Dödergök, Smuts, Flickan och skulden, En riktig våldtäktsman och Svikaren.

Böckerna är gripande och baseras på händelser som utspelar sig i dagens samhälle.

Jag har läst alla hennes böcker, de griper tag i läsaren på ett nästan kusligt sätt, berättelserna kryper under huden och berör. Efter att ha läst den senaste boken ”Svikaren” som handlar om ett hat brott väntar jag redan på nästa bok.

Katarina Wennstam har en hemsida (http://www.katarinawennstam.se/index.php?id=5) där beskriver hon sina böcker och man kan läsa utdrag från de olika böckerna hon skrivit.

flickan_och__bokbild När jag läste första boken ”Flickan och skulden” kände jag en oerhörd rädsla över hur vi behandlar tjejer/kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt. I boken beskriver Wennstam hur rättsystemet behandlar våldtäktsoffren, det är verkligen ingen rolig läsning. Boken kom ut 2002 och nominerades till Augustpriset för bästa fackbok, samt belönades med Sveriges Advokatsamfunds journalistpris och Vilhelm Moberg-stipendiet.

en_riktig_valdtaktsmUppföljaren blev ”En riktig våldtäktsman” och precis som titeln är fokus i denna bok gärningsmannen. Mycket intressant läsning men ändå gjorde boken mig äcklad! Dessa män som med våld utnyttjat flickor/kvinnor har jag ingen förståelse för över huvet taget. Det kan aldrig finnas förmildrade omständigheter när det gäller våldtäkt. Inderviden måste ta ansvar för sina handlingar, det skall aldrig vara acceptabelt att lägga över det på offret.

”Smuts” är en spänningsroman med inriktning familj, män, kvinnor, våld och samhällesmuts_bokbild. Jag upplever att boken är samhälle kritisk och frågan är väll om det är detta samhälle vi vill ha?

doder_gok_nyDödergök är en fristående fortsättning på Smuts och den fortsätter på samma tema om hur mannen sätter sig över samhällets regler. Att vara överhuvud för familjen kan ha många sidor och just denna version är inget jag föredrar.

I senaste boken ”Svikaren” tar Wennstam upp tabun om att vara homosexuell inom news_27idrottens värld. Eftersom jag inte är någon idrottsintresserad person får jag genom denna bok inblick i en helt ny värld.

Rädslan för nya saker gör att människan gör saker som i normala fall skulle vara otänkbara.

Katarina Wennstam skriver oerhört bra och man får som läsare inblick i olika världar. Världar som man kanske inte vill se in i!

Jag kan varmt rekommendera hennes böcker!

 

 

Varför valde VI som föräldrar Snitz skola i Göteborg till vår son?

Nu närmar sig första terminen sitt slut och vår son O har gått första terminen i nian. Nu är det bara en termin kvar på grundskolan och sedan är det dags för gymnasiet.

Efter att han avverkat fem skolor under de första åtta åren i grundskolan har vi som föräldrar hyfsad koll på vad vi anser att en skola skall kunna klara av. Visst har det funnits saker även under denna termin på Snitz skola i Göteborg, men inte i närheten av vad vi annars har varit vana vid. Under tidigare år har vi minst en gång/vecka fått samtal hem om olika saker som hänt. Jag som mamma har ständigt haft telefonen på och varit orolig när det ringt.

Under denna termin har det enbart ring ett samtal, då var det en incident där en elev ”knuffat” O. Eleven var ångerfylld efter och de hade pratat om vad som hänt så allt var redan ”utrett” när O kom hem på eftermiddagen. När vi pratade om det hemma svarar han mig. – Men mamma det gick bra, han sa förlåt! Det är lugnt.

Under tidigare år har O ofta varit sjuk. Han framkallade minst en gång/vecka feber, magont eller huvudverk. Han hade stora problem med maten och fick den ena allergiska reaktionen efter den andra. Vad han kunde äta minskade allt mer och vi hade stora problem med att få i honom det som behövdes.

Rent ämnesmässigt gick det hyfsat bara han inte blev störd och fick rätt stöd. Men dagligen fick vi information om olika störningar som inträffat. Det var ofta oroligt i klassrummet och olika lärare passerade. Vi föräldrar la ner massa timmar/dag med att få O att hänga med i skolan.

När vi fick reda på att en Snitz skola skulle starta i Göteborg fanns det ingen tvekan för oss att söka och byta skola. Detta trotts att det ”bara” var ett år kvar på grundskolan och att skolan skulle vara ny startad med allt vad det kan innebära.

Snitz skola är till för de elever som har det svårt i en ”vanlig” skola. Många av eleverna har olika neuropsykiatriska diagnoser och verksamheten försöker anpassa utefter elevernas behov.

När vi kom in på Snitz var glädjen stor och kampen mot Kungälvs kommun började. Den håller fortfarande på men eftersom vi verkligen tror på skolan gör vi allt för att O skall kunna gå på Snitz.

Nu efter en termin kan vi konstantera att han vill gå till skolan. Han har nästan inte varit sjuk. Han är mycket bättre i humöret. Han berättar händelser som är roliga, som hänt under skoldagen. Han har tack vare sina nya skolkamrater fått nya vyer och ser ur nya perspektiv. Han säger själv att han nu inte känner sig udda utan är som alla andra!

MEN det finns en sak som verkligen överbygger allt detta. Han har börjat äta sådant som han tidigare inte tålt och fått reaktioner på! När vi frågar hans allergi läkare på Östra sjukhuset säger hon att det beror helt på att han mår så bra nu! Att han slipper stressen och alla kränkningar. Därför kan vår son nu äta vanligt bröd (han är enligt tester spannmåls-, baljväxt-, soja-, laktos- allergiker) och han har börjat äta ärtor, soja, laktos och vi skall även nästa år göra test på ägg! Livet känns med en gång så mycket lättare.

Jag har varit med på skolan under samanlagt tre veckor, först var det under ”inskolningen” då lärde jag känna många av eleverna och lärarna. Det var mycket ”pirr” i början och många saker fungerade inte. Bland annat var maten en katastrof men allt sedan tiden gått har det bitvis blivit bättre även om det finns saker som kan bli ännu bättre.

Det var lite strul med lokaler och vem som skulle vara var. Den stora uppgiften blev för lärarna att lära känna eleverna och veta hur mycket de kunde pressa för att få resultat. Nu när jag varit med under denna vecka ser jag att det hänt otroligt mycket.

Eleverna har blivit en grupp, alla har sina egenskaper men det verkar som om de accepterar varandra och lär av varandra. Gemenskapen är tydlig och man får vara den man är utan att bli trakasserad.

I dag hade eleverna i nian religions prov och jag hade förmånen att få höra deras diskussioner efter provet. Det är verkligen helt fantastiskt att höra deras argumentationer och analyser. De hittade knytpunkter i religionerna; kristendomen, hinduismen, och buddismen. Jag som tidigare jobbat på en F-9 skola har aldrig hört sådana resonemang som dessa ungdomar hade.

Men jag ser också likheter med hur man i tonåren är som individ. Man gör allt för att komma undan och startar gärna diskussioner med lärarna precis innan lektionen så att det kan dröja lite till innan lektionen startar.

Detta är något som man som lärare måste lära sig att handskas med och man skall inte glömma att många av dessa elever inte har speciell stor närvaro under tidigare skolår. Man brukar säga att Rom inte byggdes på ett år och det är nog lika dant här. Snitz skolan i Göteborg byggdes inte på en termin men man har en god början och framför allt lärare och pedagoger gör allt för att eleverna skall må bra.

Jag är innerligt tacksam för att få ha vår son på Snitz skola och jag tycker pedagoger, lärare och personal gör ett fantastiskt jobb. De jobbar dagligen med det sociala samspelet och ser till elevernas starka sida och bygger vidare på det.

Vi valde Snitz skola i Göteborg för att den kommunala skolan i Kungälv inte fungerade för vår son. Som förälder får man nog fråga sig varför man gör de val som man gör och handla utefter det!

Ytterbyhemmet del två!

2 december skrev jag ett blogginlägg ”Kungälvs kommun sjunker allt djupare”  (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/12/02/kungalvs-kommun-sjunker-allt-djupare/)  om Ytterby hemmet och en av avdelningarna där. Mina fakta uppgifter som jag skrev var dels från artiklarna i GP samma dag, Våld i vardagen på jobbet (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148680-vald-vardag-pa-jobbet) och Vi kan åtalsanmäla detta (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148686–vi-kan-atalsanmala-detta-), men även information som jag fått under ett par månaders tid från anhöriga och anställda.

Strax efter att artikeln kom ut i Göteborgs Posten svarade Kungälvs kommun med ett informations inlägg på sin hemsida ”Svar till GP – De boende kommer i första hand på Ytterbyhemmet” (http://www.kungalv.se/Omsorg-och-hjalp/Nyheter/Svar-till-GP—De-boende-kommer-i-forsta-hand-pa-Ytterbyhemmet/). Man berättar hur ”sanningen” är. Att Ytterby hemmet är ett boende för äldre och består av flera avdelningar. Man bekräftar att det finns en psykogeriatrisk avdelning med åtta boenden. Sedan går informationen från kommunen ut på att ge upprepade påvisade sakfel i artiklarna från GP.

När någon så totalt går ut och säger att det är fel så undrar jag lite vad som egentligen är fel. Om jag fattat rätt så kommer informationen till GP från personal och anhöriga, hur är det rimligt att de ger så total fel information. Vem skulle det gynna? Inte personalen själva i alla fall. De jobbar ju där, varför skulle de vilja ”göra ner sin arbetsplats”?

Det som också slår mig är att kommunen inte nämner till tillbudsrapporterna. Enligt GP har man haft 55st sedan mars! Hur kan man som arbetsgivare inte tycka att det är mycket och börja undra vad man skall göra åt det. Detta tas inte upp alls i svaret från Kungälvs kommun.

Jag saknar också svar på de allvaliga tillbuden som inträffat mot personalen så som knivhot, sparkar och slag mm. Vad har Kommunen tänkt göra åt detta?

Det står även att ingen personal på enheten vill flytta på sig helt plötsligt pratar kommunen om enhet och inte avdelningen. Jag råkar veta att personalen på just denna avdelning trivs och vill vara kvar. Det är inte det som är problemet. När jag läser mellan raderna ser jag att de behöver resurser och att kompetenshöja den personal som finns! Så att de känner sig trygga i sin yrkesroll och kan hantera de speciella brukarna.

Om detta inte vore nog så står det åter en artikel i dagens Kungälvs Posten om hur personal inte orkar mer på ytterligare ett äldreboende i Kungälvs kommun (http://www.kungalvsposten.se/nyheter/solhagas-personal-larmar-om-daliga-arbetsforhallanden).

I kvällens Göteborgs Posten finns en kort notis med överskrift ”Slår larm om arbetssituationen” (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1160248-slar-larm-om-arbetssituationen). Den handlar om Solhaga äldreboende i Kode, där en anonym anställd känner sig styrkt av Ytterbyhemmets personals civilkurage. På detta boende har personalen skrivit brev till politikerna i kommun styrelsen.

I samtliga fall går politiker ut och säger att det inte finns något missnöje bland de anställda. I dagens Kungälvs-Posten säger Gun-Mari Daun (KD) ”inget generellt missnöje”, Men hon säger samtidigt att det är tufft att arbeta på äldreboendena, ” – de gör heroiska insatser varje dag”. Jag undrar verkligen hur och vad Gun-Mari Daun (KD) menar med detta uttalande. Är det meningen att man skall göra dessa insatser varje dag. I min värld skall det finnas resurser och att man inte behöver göra heroiska insatser varje dag, utan dessa görs bara vid akuta situationer!

I dagens Ny tid finns under debatt en debattartikel om just detta ämne. ”Dokumentation med livet som insats” Det handlar om just Ytterbyhemmet och den situation som är där! (http://www.nytid.se/default.aspx?page=3&debatt=190)

Jag är så tacksam att media visar intresse över detta så att kommunen sätter igång med åtgärder. Vi tystnar aldrig!