I dag fortsätter jag att lyfta kvinnor med anknytning till Kungälv. Den här gången fastnade jag för Karin Sommar Elmér, en kvinna som föddes här för mer än 140 år sedan och som kom att ägna en stor del av sitt liv åt frågor som vi i dag kanske alltför lätt tar för givna.
Karin Sommar Elmér föddes i Kungälv den 24 januari 1884 och växte upp i Uddevalla. Hon blev författare, rösträttskvinna och människorättsaktivist. När man läser om hennes liv är det svårt att inte tänka på hur annorlunda samhället såg ut då. Kvinnor hade ännu inte samma politiska rättigheter som män och att kvinnor skulle få göra sina röster hörda, påverka samhället och rösta var långt ifrån självklart.
Karin Sommar Elmér var en av dem som bestämde sig för att göra något åt det. När den lokala Föreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades i Uddevalla 1905 fick hon en plats i styrelsen. Under åren hade hon flera olika uppdrag. Hon var först kassör, därefter sekreterare och blev senare ordförande och medlem av centralstyrelsen. Hon skrev också om kvinnors rättigheter och 1908 publicerades hennes första artikel om kvinnlig rösträtt.
Men hennes engagemang handlade om mycket mer än rösträtten. Hon arbetade brett för kvinnors rättigheter och bättre villkor för kvinnor och barn. Hon satt i fattigvårdsstyrelsen i närmare 30 år och var styrelsemedlem i Max Albin Dahlgrens barnhem för flickor. Under andra världskriget engagerade hon sig för finska flyktingbarn och bistod över 200 barn från olika delar av Europa. För sina insatser under kriget tilldelades hon den 24 maj 1949 Svenska Röda Korsets silvermedalj.
Det är sådana här berättelser som får mig att fundera. För lite mer än hundra år sedan kämpade kvinnor som Karin för något så grundläggande som rätten att få lägga sin röst. De organiserade sig, skrev, argumenterade och fortsatte att kämpa för förändring. Inte bara för sin egen skull, utan också för alla de kvinnor som skulle komma efter dem. För oss!
I dag behöver vi inte kämpa för rätten att rösta. Jag kan gå till vallokalen och lägga min röst. Jag kan dessutom själv kandidera och vara med och fatta politiska beslut. När man stannar upp och tänker på det är det faktiskt ganska stort.
Vi behöver inte tycka likadant. Vi behöver inte rösta på samma parti eller samma person. Det är ju själva poängen med demokrati. Men vi behöver komma ihåg att den rösträtt vi har i dag inte bara råkade bli till. Det fanns människor som vägrade acceptera att halva befolkningen inte skulle få vara med. Människor som organiserade sig och kämpade för förändring. Karin Sommar Elmér var en av dem.
I dag är hennes namn kanske inte ett av de första vi tänker på när vi pratar om kampen för kvinnlig rösträtt. Men hon fanns där. En kvinna född i Kungälv som gjorde sin röst hörd för att andra kvinnor också skulle få göra sina.
Och kanske är ett av de bästa sätten att hedra Karin Sommar Elmér och alla de andra som kämpade före oss att faktiskt använda den rätt de vann.
Så när du får möjligheten, rösta.
Demokrati är inte bara en rättighet. Den behöver användas.
brogrenstankar 