Tankar och anteckningar som flödade under en föreläsning om barns inflytande i förskolan, med Elisabeth Arnér från Örebro Universitet

I dag hade vi studiedag och vi fick förmånen att lyssna på Elisabeth Arnér. Hon pratade om barns inflytande och demokrati i förskolan. Jag brukar anteckna saker som sägs och mina egna tankar varvat. Här är lite av det jag skrev under denna föreläsning. Kanske kan någon mer få lite tips och funderingar av mina antekningar därför lägger jag dem här i min blogg! En mycket intressant förmiddag och den gav många viktiga tankar!
Barn behöver komma till tals men det gäller att ge dem möjligheterna att utrycka sina åsikter.

Vi säger att barnen är vår framtid, trotts detta är det på barnen vi skäller för att de inte ännu är vuxna nog i olika tillfällen. Hur kommer det sig?

Vi säger även att barnen är det viktigaste vi har men det är inte det vi visar i vår handling. Hur kommer de sig?

Om vi börjar samtala med barnen så kan det vara lättare att få bättre klimat och barnen blir delaktiga i vår förskolverksamhet.

Enligt läroplanen har barnen rätt att komma till tals. Det är deras rättighet! Varför är vi så dåliga på att få till detta gemensamma samtal? Det gäller att vi vuxna tar ansvar och ser till att det blir en självklarhet i vår dagliga verksamhet.

Att få inflytande innebär att man kan få påverka. Det är en viktig möjlighet för alla människor.

Det har funnits en avhållsam inställning till att barn skall få bestämma. Men det handlar inte om att barnen skall bestämma i stället för vuxna, utan att barnen skall få uppleva att de som barn har en röst och möjlighet att få inflytande i sin vardag!

Är det så att vi skall tillåta någon utanför som kommer in och pratar med barnen eller kan vi pedagoger i verksamheten fixa det? Själv anser jag att det är en självklarhet att vi i profinalitet kan fixa detta. Problemet i dag är de stora grupperna och det kan vara svårt att hinna se och lyssna på alla.

Enligt Elisabet vet barn att de kan bli hörda och få saker de vill men då gäller oftast att de vuxna vill samma sak. Vid dessa tillfällen har de möjlighet att få sin röst hörd och igenom sitt förslag. Men är det så här vi vill ha det? Vill vi inte ha ett medbestämmande i förskolan?

Vad är det som gör att vi vuxna inte låter barnen får mer inflytande? Vad är vi rädda för?

Bok tips: Barns syn på vuxna (röd bok) finns att beställa på hennes egen hemsida!

Barn säger att det mesta är förbjudet i förskolan, varför är det så?

Hur kan vi förändra?

Barnen tycker det är mycket regel. En regel för barn är något man inte får. Men för oss vuxna är regler det som är strukturen.

Hur ser en regel ut?

I barnens ögon handlar det ofta om när de önskar något och vi pedagoger säger NEJ.
Vad skulle hända om vi i stället säger JA?

Försök att säga JA, till barnen i stället för NEJ. Vad händer då med barnen och hur känner jag själv vid detta tillfälle och framför allt vad säger kollegerna om det hela?

Vad händer med barnen den gången man säger ja i stället för nej? Pröva och analysera. På föreläsningen kom följande upp som förslag:
glädje, tas på allvar, förvåning, man blir lystnad på, bejakar kreativitet, självförtroende växer, samspel, mm

Om man nu åstadkommer allt detta góa, hur kommer det sig att vi inte säger JA oftare?

Vad är jag på jobbet för att göra? Bra fråga, gäller att man är klar över varför man är på jobbet. Man är där för att jobba!

Barn har rätt att ha en barndom som är fri. De har rätt att få vara med att bestämma. Men givetvis på den nivån de klarar av. Men om man inte lyssnar på deras förslag så får de ingen möjlighet att påverka sin dag!

Tiden är obestämd på förskolan. Det är vi som pedagoger som delar upp dagen i omöjlig tids aspekter.
Kan man göra förskolan mindre tids bestämd? Behöver det verkligen vara så tids styrt?

Det är lätt att man i förskolan har olika känslor för olika de olika barnen i barngruppen. Det viktiga är att alla barn i förskolan har rätt att bli respekterad utefter vem de är och inte utefter vad du som person tycker/ känner. Återigen gäller det att man är professionell i sitt yrke men också att man är ärlig inför sig själv och jobbar medvetet. Man kan inte älska alla men alla har rätt att bli respekterade och lika behandlade.

Punktuellt och relationellt perspektiv
Punktuellt perspektiv är när man redan innan ger en person färdiga egenskaper, när man minsann vet hur den andra är redan innan. Detta är viktigt att vi medvetet jobbar mot och i stället försöker ta nya intryck och inte styras av andras åsikter.

Det är inte tur eller otur vilka barn jag får i min grupp. Det är jag som pedagog som sätter villkoren och påverkar gruppen. Vi är en del av hur det utvecklas! Det betyder att vi blir till i mötet med varandra. Det är vi som bestämmer hur det blir gäller bara att välja ”rätt” väg. Tankarna man tänker om andra, det är det som ger förutsättningarna.

En annan människa är aldrig, utan blir beroende på hur vi själva är!

Det är alltid lättare att se andra än sig själv. Försök vänd blicken inåt och synliggör dej själv.

Vi borde säga mer JA än NEJ
Vi borde se mindre åt kollegerna
Med vilka ögon betraktar jag mitt arbete/mina barn?

Intervjun förutsätter att man får svar på en fråga medan samtal är mer fritt och naturligt.

Vad skall man ha de vuxna i förskolan till? Intressant fråga till barn.

Det är minst lika komplicerat att vara barn som vuxen. En tanke men vad innebär det i praktiken?

Barn behöver otroligt mycket tid med samtal med vuxna. Passa på när tillfälle ges. Stunden kommer inte tillbaka men städning, diskning, mm det finns kvar oavsett!

Elisabeth Arnér har en egen hemsida: www.elisabetharner.se