Det finns många tankar just nu som filurar runt i min hjärna om hur det uppfattas om och kring olika saker.
till exempel
- är det ”fult” att nominera sig själv till ett politiskt uppdrag?
- är det ”fult” att berätta hur bra man tycker att man är för just det uppdraget?
- är det ”fult” att faktiskt framhäva sig själv?
Personligen säger jag JA på alla dessa frågor och frågan är ju varför tycker jag det egentligen?
Egentligen om jag rannsakar mig själv så tycker jag att personer som faktiskt vågar dessa saker är modiga och tuffa. De vågar stå upp för sig själva och det tycker jag är en bra egenskap!
Jag har för första gången i mitt liv nominerat mig själv till några politiska uppdrag i det partiet jag tillhör. Tyvärr är det knappast troligt att jag får chansen till någon utav uppdragen då jag inte är en ”nickedocka” utan står för mina åsikter och frågar när jag inte förstår.
Att man slaviskt skall följa en partipiska är inget jag tror på MEN att man skall kunna diskutera och komma fram till en lösning är något jag tycker är viktigt och tror på.
14 oktober 2012 tog jag ett stort beslut som har påverkat mej otroligt mycket, faktiskt mycket mer än jag då kunde tro. Klicka på länken och se Jag ber att bli entledigad
Jag satt då i kommunstyrelsen och hade under en längre tid försök få gehör för hur man behandlade varandra och vilket arbetsklimat som fanns bland politikerna. Jag var helt ny i Kungälvs politiken och förstod inte riktigt det ”spel” som spelades.
Det blev en stor sak av att jag hoppade av och faktiskt var det många andra som var inom politiken som höll med och stöttade mig. Men vad jag inte hade räknat med var alla de som faktiskt frös ut mej och gjorde mej helt osynlig.
Jag höll mej utanför politiken eftersom jag förstod att jag trampat några på tårna. Men jag tänkte att det borde gå över och jag vet att man i kommunstyrelsen jobbade med arbetsklimatet och att det blev något bättre. Något jag inte tror hade hänt om jag inte hoppat av.
Nå väl, det blev ny valrörelse och nya nomineringar, jag var långt ut i kylan (min upplevelse).
Men jag nöjde mej med en suppleant plats långt ner på kommunfullmäktige listan och allt sedan tiden gått har jag kommit närmare en ordinarie plats. Plötsligt var det min tur att få kliva in på en ordinarie plats och jag tänkte att nu blir det nog bättre…
Ja, ja lite bättre är det och jag är inte lika mycket ute i kylan MEN att få ett politiskt uppdrag till verkar helt kört.
Har flera gånger blivit nominerad till andra uppdrag men blivit omsprungen av andra. Man har gett många skäl till varför men innerst inne vet jag att det beror på mitt val 14 oktober 2012. Ett val jag gjorde för över fyra år sedan påverkar mina möjligheter nu.
Jag har nu självsvåldigt nominerat mig själv till nya uppdrag som kommit ut och väntar på domen. Men tyvärr tror jag att jag även denna gång blir utan uppdrag trots att jag har erfarenhet och kunskaper gällande just de uppdragen.
Livet är verkligen upp och ner och allt man gör sätter avtryck.