Kärlekstigen + en liten runda till…

9/1-21, En promenad utefter Karlekstigen och över från gamla kyrkogården till Skogskyrkogården och där efter grusvägen till Kolebacka.

Fantastiskt väder och givetvis en promenad. I dag valde vi att gå Kärleksstigen. En fin promenad stig som visar ett fint ovanifrån perspektiv på vår vackra stad Kungälv. Just kärlekstigen ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag vet att min mans släkt var med och få igenom att den anlades på den tiden då det begavs. Det var när Oskar Karlson var ordförande drätselkammaren i Kungälv.

Till kärlekstigen kan man ta sig från olika håll, det finns en stig från Fontinskolan, en från Gamla Västragatan och en från Tennisklubbens utomhusplan. Stigen går upp och ner och i bland är det mycket rötter och stenar som sticker upp, så det gäller att man har koll på vart fötterna sätts. Kan vara lerigt vid blött väder.

Det finns otroligt många bänkar utefter stigen. Jag tror bestämt att det är den bänk-tätaste stigen i hela Kungälvs kommun 🙂 Vid ett ställe finns även en utbyggnad. Där är en otrolig utsikt.

Den fantastiska utsikten som man får från kärlekstigen är svårt att beskriva, det måste helt enkelt upplevas.

TIPS : Nu skall jag ge tips på en väg som leder från Gamla kyrkogården till Skogskyrkogården. När man kommer ut från Kärlekstigen (om man går från Fontinskolan mot Nordiska Folkhögskolan) går man över vägen och in på ängen. Längst in till höger finns en stig som leder upp för en brant backe. När man kommit upp för backen fortsätter man rakt fram. Det är en härlig skogsstig bland granar och andra lövträd (OBS, kan vara lerig vid blött väder).

Tillslut kommer man fram till en stentrappa, nedanför den ligger Skogskyrkogården.

Om man går igenom kyrkogården och kommer ut vid kyrkogårdens parkering går man till höger. Där ser man en grusväg. Följ den så kommer man fram till Kolebacka.

Därifrån kan man välja att gå 2,5:an eller 5:an tillbaka mot Kotten. Om man parkerat bilen vid Fontinskolan tar man lättast gångvägen tillbaka dit. Det blir en härlig promenad med olika miljöer.

+ & –

+ otroligt många bänkar utefter Kärlekstigen
+ flera parkeringar
+ flera anslutningar
+ underbar miljö
+ fantastisk utsikt

– kan vara lerigt bitvis om det är blött ute
– se upp för uppstickande stenar och rätter

Kastellegårdspromenaden

10/1-21, Mellan Komarken och Ytterby finns flera trevliga stigar som man kan gå. Vi valde att parkera ovanför Iskällan och följa stigen mot Valborgsdammen.

Vid Valborgsdammen finns en stor grillplats och två vindskydd. Just denna dag när vi gick förbi hade några ett barnkalas där. En trevlig ide nu i dessa tider. Jag vet att skolorna i närheten brukar gå hit om de har tex friluftsdag.

Vi fortsatte stigen fram och följde markeringen ”Kastellegårdspromenaden”. Tyvärr var det i bland svårt att hitta vart man skulle gå. Markeringarna satt lite ”osynligt” tex om stigen delade på sig var det svårt att veta vilket håll.

Vissa delar av stigen var mycket svåra att gå då det var blött och geggigt. Även om det fanns plankor att gå på på några ställen så blev man både blöt och geggig om fötterna.

Naturen var fin, i bland skog och i bland väg. Det var upp och det gick ner över stock och över sten. Stundom utmanande, ”hur skall jag komma förbi detta geggiga område utan att trampa rakt i?”

På en del av stigen gick även en monterbikes led. Det kan vara ett av skälen till stigens lerighet…?

Det fanns inte många bänkar utefter stigen…

Men bra med parkering och man kan gå på stigen vid flera olika platser utefter slingan.

+ & –

+ bra med parkering
+ finns grillplats
+ utmanande slinga i olika miljöer

– dåligt utmärkt
– underlaget på promenaden var bitvis mycket blött och geggigt

Lysegårdens vattenfall

17/1-21 Jag har hört talas om vattenfallet vid Lysegårdens golfklubb men aldrig varit där. Dagens projekt blev att åka dit och ta en promenad runt golfbanan och se på vattenfallet.

Jag har läst på Länsstyrelsens Västsveriges hemsida ( https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/naturreservat/lysegarden.html ) att man parkerade vid golfbanans parkering och där efter följer vägen genom golfbanan tills man ser fallet.

När vi parkerade bilen tittade vi ut över nejden och i fjärran såg vi vattenfallet. Vi hade tagit med oss broddar och satte på oss dessa. Parkeringen var en isbana, men med broddarna på gick vi lätt vidare utan att halka.

Det var en trevlig promenad längs vägen, när vi kom fram till husen som ligger precis vid vattenfallet visste vi inte riktigt om man fick följa vägen vidare. Det såg ”privat” ut. Men vi chansade och gick in på vägen förbi huset, där delade vägen sig och man kunde gå ända intill vattenfallet.

Oj, oj vilken syn. Det var som att kliva in i ett sagoland av is. Så mäktigt! Vattnet dånade ner mellan isen. Eftersom allt var fruset var det lätt att gå ända fram (vi hade broddar på!).

Den obligatoriska wifie bilden

Tillbaka till bilen gick vi utefter kanten på golfbanan. Det blev en promenad på knappt 3km. Vid en bänk tog vi kaffe och fika. Så underbar miljö, lugnt och fridfullt.

Jag gjorde en liten YouTube film på de kort och film jag tog under promenaden https://youtu.be/NjMdEgUsUCk

+ & –

+ bra med parkering
+ relativt lätt att hitta
+ fantastisk naturupplevelse
+ härlig promenad
+ bra med sittplatser utefter kanten på golfbanan

– hal parkering

Sammanfattande kan jag varmt rekommendera en tur till Lysegårdens vattenfall!

Kärna Bokskog

(6/1-21) Kärna bokskog ligger i ett naturreservat. Det är lätt att hitta eftersom det ligger efter väg 570 och det är bra skyltat vart man skall svänga. Dock är det få parkeringsplatser var av en är handikappanpassad. Jag har funderat över hur det kan komma sig att man lägger en handikappanpassad parkering här… Men fick förklaringen på Länsstyrelsen i västra Götalands sida https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/naturreservat/karna-bokskog.html Förklaringen är att en del av stigen är lättframkomlig.

Vi gick stigen fram som är hyfsad bred och väl underhållen. Efter en liten bit kom ett bord med bänkar, här satt redan några och fikade så vi gick vidare. Det kändes lite knepigt att gå på den breda stigen men tillslut visade en markering att vi skulle vika av mot höger och upp för en lång backe.

Backar är vi ju vana vid så det var bara att knata och gå. Upp, upp och upp. När vi kom högst upp på krönet var det som en platå. Det var många träd och en bäck porlade. Där fanns en bänk som passade utmärkt till att sitta och fika vid. När vi satt där såg vi ytterligare en bänk så här fanns det gott om fika platser.

Det var en härlig plats att sitta vid och njuta. Efter vi fikat (kaffe, pepparkaka och jul skum) så fortsatte vår promenad. Nedför, ja har man gått upp så skall man ju ner. Eftersom marken var lite frusen gick det förvånansvärt bra och vi kom ner välbehållna tillbaka på stigen vi gått innan på.

Väl vid bilen kunde vi konstatera att slingan vid Kärna Bokskog var i kortaste laget (1,7 km).

+ & –

+ Härlig natur
+ Lätt att hitta
+ Fin bred stig viss del av slingan
+ Många fina bänkar att sitta vid

– Få parkeringsplatser
– Något kort slinga

Hålta naturreservat röd slinga

I dag (6/1-21) trotsade vi vädret och åkte till Hålta naturreservat. Förra gången vi var där valde vi blå slinga så denna gång blev det röd slinga.

I början följs slingorna åt och efter som marken var frusen gick det otroligt bra att gå. Förra gången var det blött och geggigt på flera ställen. Under promenaden mötte vi många familjer som var ute, och den enda fikabänken var upptagen… 😦

I början av slingan är det uppför och uppför och ännu mera uppför men det är bara att knata på. Till sist är man uppe på toppen och där möttes vi av ett stenröse. Vi funderade över hur det kommit dit, vem har burit all denna sten och varför?

När man gått upp skall man ner. På denna slinga fanns det ett staket som man kunde hålla sig i när det blev som brantast. Kändes otroligt skönt för utan staketet hade man troligen rullat ner 🙂

Det är en härlig känsla att gå i de torra löven och höra prasslet. Är helt klart värt att ta en tur hit på våren och se löven spricka ut och säkert några blommor på maken.

Även denna gång såg vi konstiga frusna grenar. Nu vet jag att det kallas Håris. Så är står det på SMHI sida; Håris är ett ovanligt fenomen som bildas när fukt tränger ut ur vattenindränkta trästycken vid temperaturer strax under noll grader. https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/haris-1.3902

Spåret är tydligt utmärkt och det är lätt att hitta mellan markeringarna. MEN slingan kändes alldeles för kort ynka 1,70 km. Om man vill ha en längre runda kan man välja blå slinga i början och därefter röd, då borde det bli något längre promenad.

+ & –

+ Härlig natur
+ Lätt att hitta, tydliga markeringar
+ Bra parkeringsmöjligheter
+ Härliga backar, benen fick jobba lite 🙂

– Något kort slinga (röd slinga 1,7 km)
– Man måste gå över en kraftigt trafikerad väg
– Få bänkar att sitta vid

Grön slingan vid Fontin på Trankärrsidan

I dag (4/1-21) var vinden kylig och temperaturen nollgrader. Vår plan för dagen var egentligen att åka till Marstrand men vädret gjorde att vi valde en slinga som gick i skogen.

Vi tog bilen till ”milen” vid Trankärr sidan, där finns flera parkeringar så det är lätt att ta sig dit.

Slingan är en del av Fontinmilen och Trankärrslingan. Väljer man att gå runt är det ca. 4 km promenad. Vi valde att hålla höger i första korsningen. Stigen är tydlig och markerad med grön färg. Utefter slingan finns många små stigar in i skogen och för den som har tid och vågar så finns det mycket att utforska.

Vid flera ställen finns bänkar att sitta och fundera vid och vid ett ställe finns både bord och bänk. Utsikten är varierande och vid flera bänkar ser man skog och åter skog, men vid sista bordet är utsikten över åkrarna.

Slingan är varierande backe upp och backe ner, lite stig och lite grusväg. Det var hyfsat underlag men mycket rötter som stack upp så det är lätt att snubbla.

+ & –

+ lätt att hitta
+ bra parkering
+ flera ställen att sitta vid
+ bra markerat vart man skall gå
+ härlig natur (skog)

– en hel del rötter så det är lätt att snubbla

Rosenlunds naturreservat

Ett av mina favorit ställen är skogs stigarna runt Rosenlunds naturreservat som ligger på Koön. För att komma dit kör man in vid ställverket och upp för backen. Där finns det parkering, om det är fullt kan man följa vägen så finns det ytterligare en parkering.

Slingan är olika stigar över stock och sten och på flera ställen har man möjlighet att välja olika vägar. När vi gick där 19/12-20 var det hyfsat blött och vid flera ställen var det svårt att passera. Vid ett ställe gick vi genom vatten… Men har man en sko med rejäl sula eller ännu bättre stövlar så klarar man sig även genom de blöta passagen.

Under vissa delar av promenaden känner man att man går på en gammal väg, och det går nästan att höra vagnshjul som snurrar upp för vägen. Stigarna går mellan träd och i vissa fall bergskrevor. Man tar stentrappor högt upp på berg med fantastisk utsikt och utefter strandkanten där havet ligger öppet. Ett av utsikterna kallas Danska utsikten.

I bland känns stigen fel att gå då man passerar nära husknuten på vissa utav villorna som ligger där. Men fortsätt rakt fram så ser man att stigen finns kvar.

Det sägs att Kung Oscar gick på stigarna här ute och på ett ställe finns hans namnteckning inristat i berget. När vi gick slingan hittade jag inte stället men vet att jag sett det vid tidigare promenader.

Rosenlunds naturreservat ca. 4km

+ & –

+ bra parkering
+ trevlig natur
+ varierad miljö, skog, berg och hav
+ många trevliga små ”vrån” som man kan sitta vid

– ingen karta på stigarna
– inte utmärkt vart man kan gå
– lite blött och lerigt på vissa ställen

Hålta naturreservat, blå slinga

20/12-2020 besökte vi Hålta naturreservat. Jag har länge funderat på att besöka detta naturreservat främst för att man alltid åker förbi när man skal tex. till Marstrand.

Vi parkerade vi kyrkan, där fanns det gått om parkeringar. Man måste gå över vägen för att komma in på slingan. Det kan vara lite lurigt om det är mycket trafik, bilarna åker betydligt fortare än de bör.

Oj, oj, oj vilken lerig början på slingan. Det gällde verkligen att hoppa mellan tuvorna och hoppas på det bästa. Efter en lång uppförsbacke kunde man välja två håll att gå. Vi valde att gå till vänster 🙂 som var blå slinga.

Vi tänkte först att det bara var en liten sväng in och sedan tillbaka på huvudleden… Men där hade vi fel. Det var en rejäl sväng in där det bar både upp och ner och över stock och sten. Oj vilken runda. Vissa passage var inte lätta och det var tur att vi var två och kunde hjälpas åt.

Naturen under denna promenad bjöd på utsikt och fantastiska träd som formats på de mest otroliga vis.

Vi hittade en fin trädstam som vi valde som sittbänk när vi fikade.

+ & –

+ parkering
+ bra markeringar på hur man skulle gå
+ fin miljö

– att man måste gå över en mycket trafikerad väg
– ingen karta på stigarna
– mycket blött och lerigt på vissa ställen
– vissa passage var mycket utmanande och svåra
– inga eller få fika bänkar efter blå slinga

Guddehjälms naturreservat, blå slinga

Den 25/12-2020 åkte vi till Guddehjälms naturreservat. Det var markerat redan från Marstrandsvägen och det fanns gott om parkeringsplatser. Vid start fanns en informationskarta om naturreservatet. För oss var det första gången så vi valde slumpmässigt den blå slingan.

Det har ju regnat konstant i flera veckor så det var ju inte speciellt förvånande att markerna var blöta och på vissa ställen var det större pölar man fick hitta vägar förbi. Men mellan pölarna när marken var torr gick det mycket bra att gå.

Slingan var väl utmärkt på olika träd och stora stenar. Något som var mycket trevligt var att vid några av torpruinerna fanns skyltar att läsa om torpet. När det byggdes, vilka som bott där och när det revs. Tyvärr var några utav skyltarna förstörda så där fick man fantisera om vem som bott och när. Efter slingan fanns även en gammal kvarnplats. Fantastiska stenblock och om man blundade så kunde man nästan höra kvarnens hjul.

Något jag observerade var alla fantastiska gärdsgårdar som gick kors och tvärs. Jag funderar på hur det kunde sett ut runt 1800- talet. Gick det kor här då… var det vägar och folk bodde efter dem? Några utav torpen kunde man se var större än andra och hade fler hus och rum. Hade varit roligt att se hur det sett ut.

Vi hittade inte så många fikaställen utan precis när slingorna möttes fanns en bänk som vi satte oss vid. Kaffet smakade som vanligt utsökt. Bäcken porlade och löven prasslade, tystnaden var så rogivande.

Något som var lite märkligt var att på vissa ställen fanns det grenar och träd som vara ”angripna” av frost. Det såg mycket lustigt ut.

Även denna gång mötte vi på några trevliga människor som vi pratade med. De kom inte från Kungälv utan var långt härifrån. Vi kunde tipsa om några andra fina promenadstigar och passade på att berätta lite om Kungälv och hur bra det är att bo här 🙂

Slingans längd beräknade vi till 4,5 km. En härlig promenad över stock och sten.

Guddehjälms naturreservat, blå slinga

+ & –

+ parkering
+ sling markering, lätt att hitta
+ natur

– mycket blött på vissa delar
– få fika ställen
– saknade karta i början på hur stigarna går

Tofta Naturreservat Hjelms bryggor

I dag (1/1-21) var vårt mål Skräddarön men när vi kom dit fanns inga parkeringar, vi fortsatte vägen fram och hamnade vid Tofta Naturreservat. Vi parkerade vid infarten till halvön. Det var sista lediga parkeringen så vi hade tur.

Vi gick över dämmet och gick utefter bryggorna. Inga båtar fanns i, men en varm sommardag ligger här nog många båtar och guppar.

Mitt i ingenstans stod en telefonkiosk. Längesedan jag sett en sådan, var tvungen att ta ett kort 🙂

Vi gick ut på långa bryggan men oj oj det var halt… efter ett tiotal meter kom vi fram till en bänk. Den var tyvärr upptagen. Vi såg en stig bakom så vi följde stigen, vem vet kanske kunde man gå runt ”ön”.

NEJ! man kan inte gå runt, vilket vi upptäcker högt uppe på ett berg. Fin utsikt men ingen väg som man kunde gå. Vi fick gå tillbaka samma väg. Det finns få saker som är så tråkiga som att få gå tillbaka samma väg man nyss gått. Men lite tur i oturen hade vi för fika bordet var ledigt.

Helt fantastisk fika plats med en fantastisk utsikt. Ingen vind utan bara en tystnad och underbar utsikt.

På vägen tillbaka såg vi en stig in i skogen, eftersom promenaden inte varit speciellt lång och vi hade inte utforskat allt chansade vi och tog in på stigen.

Vi såg en skyllt och blev nyfikna ”Biotop skydd” ett nytt ord för mej, men så här står det på Naturvårdsverkets sida https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Skyddad-natur/Biotopskyddsomraden/

Biotopskyddsområde är en skyddsform som kan användas för små mark- och vattenområden, så kallade biotoper. Det handlar om områden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter. Biotoperna är också viktiga för vanligare arter, samt för omväxling i landskapet.

Biotopskyddsområden skiljer sig från till exempel naturreservat genom att det är ett antal namngivna biotoptyper som får skyddas som biotopskyddsområde. Det finns två olika former av biotopskyddsområde. Den ena innebär ett generellt skydd för vissa biotoptyper, och den andra att skydd för en särskild biotop beslutas i varje enskilt fall.

Vi följde stigen som gick upp i mellan klipporna. Plötsligt fanns det trappsteg så att det var lättare att klättra uppåt.

En märklig känsla att gå mitt emellan två stora klippor. Lite känslan av Ronja Rövardotter miljö. Nästan som om man skulle vilja skrika ett vår-skrik 🙂

Men när man kommit upp skall man ner… Även denna gång kom en trapp som man kunde välja men på grund av halkan valde vi att gå bredvid. Väl nere kom man till en liten trevlig strand med några båtar. Här fanns också en brygga, men vi vågade oss inte ut på den…

Vi hittade en väg tillbaka som gick utefter stranden. Något blöt vissa ställen men det gick om man tog det försiktigt.

Denna runda var trevlig men något i kortaste laget knappt 2,5 km

+ & –

+ underbar utsikt
+ fin fika plats
+ utmanande klättring

– parkering
– ingen karta på stigar
– mycket hala bryggor
– vissa ställen sönderkörda av motorfordon