Det bästa som finns är ett gott skratt!

Det hela började i går när de ringde från Frölunda specialsjukhus och ville ändra Isabellas tid. Tänkte snabbt att det här blir inte så bra, undra hur långt fram de flyttar den nu. Frågar därför när de hade tänkt i stället. -I morgon säger sköterskan glatt. Genast fick jag göra en Kullebytta itanken och säger -jaha, det går bra.

När jag lagt på luren funderar jag på hur kan jag lösa detta….

Ringer till OKQ8 och frågar om de har en bil som man kan hyra i morgon. De hade en bil och jag bokar den. Frågar när de öppnar och jag får svaret att de öppnar klockan sex på morgonen. Toppen, då kommer jag förbi och hämtar bilen. -Nä säger tjejen i luren, bilen kan hämtas först vid sju.

Fick tänka om igen och avbokade bilen ringde i stället till Statoil och frågade samma frågor. Äntligen löste sig allt.

På morgonen gick jag dit och hämtade bilen, Den stod redo och tankad bara att skriva på papper och få nyckel, hur enkelt som helst. Körde till jobbet (vilket är en lyxs som jag inte är van vid). Och när förskoleklassdagen var slut körde jag mot Frölunda!

Jag som inte kör bil särskilt ofta var faktiskt lite nervös, men det gick över förväntan och plötsligt hade jag parkerat bilen på Frölundatorg.

Det jag tänker först är ”Ulrica nu måste du komma i håg var du parkerat bilen” tittar mig runt och ser att jag står på rad fem.

Nöjd med mig själv letade jag efter vart parkeringsautomaten fanns. Gick dit och där stod en tjej och förklarade att de första tre timmarna var det gratis. Men vad bra sa jag och frågade efter hur de visste att jag håller tiden. Tjejen förklarade att det fanns en kamera när man åker in som regrestrerar bilen. Tänk vad många finesser det finns.

Glatt gick jag vidare och letade efter spårvagnarna där jag skulle möta Isabella. Efter lite efterfrågan hittade vi varandra. Då var det dags för nästa projekt och det var att hitta ingången till sjukhuset.

Frågade lite här och där och så plötsligt stod vi vid entrén.

Vi hittade rätt avdelning och kände oss nöjda.

När vi äntligen var klara tänkte jag att vi tar genvägen genom gallerian.

Vi småspringer in bland affärerna. Jag svänger höger och ser dörrar som går ut mot en parkering. Väl där så känner jag inte igen mej alls och inser skräckslaget att det finns nog flera parkeringar!

Vi går in igen och ser ett äldre par som står vid en karta över gallerian. Jag går fram och pekar på kartan där jag tror att bilen står och frågar paret om de vet hur man kommer dit? De tittar på mej och småskrattar, jag förklarar att jag tror att jag parkerade bilen där. Paret förklarar hur vi skall göra för att komma rätt.

Nu ökar Isabella och jag farten ännu mer. Jag ser rulltrappan som vi skulle upp för. Isabella tar den till vänster medan jag tar den till höger, farten är hyfsat hög nu, jag tar språnget upp på rulltrappan och inser att den går nedåt medan Isabellas går uppåt. Isabella stirrar på mej och jag förstår mitt misstag. Vänder fort och springer efter henne. Hon skrattar så hon kiknar och jag fnissar. Folk runt om tittar för vi kan inte sluta skratta.

Äntligen är vi uppe och springer mot utgången. Jippi det är rätt parkering! En sådan lycka som jag kände när jag hittade bilen och vi kunde köra därifrån.

Sitter fortfarande och fnittrar över rulltrappan och minen på de som såg mej. Men hoppas att några fler fick ett gott skratt det fick åtminstone jag och Isabella 😂

Om brogrenstankar

En aktiv kvinna i sina bästa år. Har många tankar om livet tillvaron och möjligheterna.
Det här inlägget postades i Blandade tankar & funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s