Ända sedan jag träffade min underbara man för 18 år sedan har vi delat på de göromål som man behöver göra för att vardagen skall fungera. Nu när vi har två barn så är vi fyra som hjälps åt och det går otroligt mycket snabbare och alla får en lite del av fritid som man kan behöva.
När barnen var minder hade vi poäng system som genererade till en liten peng. I slutet av månaden räknade barnen ihop sina poäng och så fick de en summa som blev månadspengen. Detta gjorde att den som hjälpte till lite mer fick också lite mer att röra sig med och kunde spara till det man så gärna ville ha.
Nu är våra barn 14 & 16 år, en tjej och en kille och de gör sin del i hemmet varje vecka. Det innebär att de har på sin lott att damma, dammsuga, städa toaletterna, lägga i tvätt och hänga och plocka ur diskmaskinen. Sedan försöker vi också att de någon gång i veckan lagar någon maträtt.
Då kanske någon undrar vad gör vi förädlar? JO vi hjälper dem med läxor, kör till olika aktiviteter går på möten gällande föreningar de är med i och så skolans alla möjliga utvecklingssamtal och föräldramöten + alla sjukhus besök. Vi handlar den maten de önskar och ser till att räkningarna blir betalda. Visst är det så att även vi dammar, dammsuger, tvättar och hänger upp kläderna och städar toaletterna och plockar ur diskmaskinen. Men vi anser att hjälps vi åt så mår familjen bättre eftersom den gemensamma tiden blir ”gotid” istället för stresstid.
Jag ser också fördelen att när våra barn den dagen de är mogna flyttar hemifrån kan de ta vara på sig själva och sköta sitt hem.
Men jag förstår att vi är lite unika med detta tänkande vilket jag tycker är spännande för vilken förälder vill inte sitt barns väl och att de skall bli självständiga i det vuxna livet?
I en artikel i Sydsvenskan från 23/12-10 (http://www.sydsvenskan.se/julafton/mindre-tid-for-barn-att-hjalpa-till-hemma/), står det om hur familjer tänker kring sysslorna som görs hemma och hur mycket barnen hjälper till. Det jag fastnade för i den artikeln var att barn som hjälper till hemma ser sin familj som en helhet att de får föräldrarnas värderinga och sist men inte minst framstår som ansvarsfulla.
Men det står också att barn i dag har så mycket läxor och aktiviteter och att de då inte hinner hjälpa till hemma. Jag undrar lite hur man tänker då? För om alla hjälps åt blir ju tiden mer och inte mindre.
I Arbetarbladet 28/1-13 (http://arbetarbladet.se/merlasning/smastora/1.5525735-sa-far-du-barnen-att-hjalpa-till-tre-tips) hittar jag tips till föräldrar som vill att deras barn skall hjälpa till hemma. Där är det Psykologen Alf B Svenssons som ger tre råd.
I P4 Jämtland 9/10 -12 (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=427&grupp=18662&artikel=5302264) har man tagit upp dessa frågor och där är det Annica Edström, som är socionom och föräldrautbildare Östersunds kommun. Hon säger att det är bra om man börjar i tidig ålder men att det finns hopp även om man inte gjort det. Hon ger flera bra tips så att vi som föräldrar kan få det lite lättare.
Ju mer jag söker information på nätet ju mer förstår jag att detta är en stor fråga för familjer. Det gäller att stå fast och att vi föräldrar stöttar varandra!
brogrenstankar 