Fritidspolitiker vara eller icke vara, det är frågan!

Demokratin i Sveriges bygger på att folkvalda politiker fattar beslut i kommun, region och riksdag. Om vi inte har politiker så faller det demokratiska systemet som vi byggt upp under årtionden. Politikerna skall spegla samhället och komma från alla samhällsklasser och åldrar (http://www.dagenssamhalle.se/debatt/aer-fritidspolitiker-ett-utdoeende-slaekte-1226). En fritidspolitiker har sin huvudsakliga sysselsättning utanför politiken och sköter följaktligen de politiska uppdragen på sin fritid (http://sv.wikipedia.org/wiki/Politiker). I dag finns det ca 42000 fritidspolitiker i Sverige (http://svt.se/2.124990/1.2130555/demokratiarbetarna).

 Vad innebär det att vara fritidspolitiker i Kungälvs kommun?

Jag tänkte berätta lite vad det innebär att vara fritidspolitiker utifrån mina erfarenheter.

Har sedan januari 2011 varit invald i Kungälvs kommuns kommunstyrelse. Det har varit en upplevelse och jag har lärt mig otroligt mycket om saker som jag trodde var självklara men som visade sig inte alls vara det!

Att sitta i Kommunstyrelsen innebär att man också får andra uppdrag. Jag sitter även med i sociala utskottet, äldrerådet, funktionshinderrådet och är kontakt person för tre äldreboenden.

Jag jobbar i kommunen som förskolelärare och är ledig för det politiska uppdragen ca en gång i veckan. Men det är aldrig på samma dag vilket har gjort det oerhört svårt att planera in vikarier och den löpande verksamheten.

Under första terminen var det en ny vikarie varje gång. Det blev ohållbart för mina arbetskamrater men också för barnen. Det påverkade gruppen och jag hade alltid dåligt samvete. Nå väl, termin två lovade man att det skulle bli bättre gällande vikarierna. Vi skulle redan från starten av terminen få vår så kallade fasta vikarie på mina pass. Det kändes tryggt och jag fortsatte mitt fritidspolitiska uppdrag. Men det dröjde inte länge förrän vi åter fick den ena nya vikarien efter den andra. Det hade gjorts lite omstruktureringar vilket innebar att alla de bokade passen ändrades. Åter pratade vi med de som bestämmer och vi lovades bättring. Men nu med facit i handen efter termin tre snart avslutad så har vi haft lika många vikarier som innan och allt känns verkligen hopplöst.

Det dåliga samvetet är en ständig följeslagare och jag frågar mig om det verkligen är värt det?

Sedan tillkommer att man bytt system med arvoden. Allt beror ifrån början på att det finns andra fritidspolitiker som ”lurat” systemet och på det sättet fått mer pengar än de borde. För att detta inte skall kunna ske har man gjort ett nytt system vilket gör det mycket krångligare.

För mig personligen innebär det att jag vid varje möte skall fylla i en blankett där jag kräver ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Denna skall skrivas på av ordföraren för mötet. Samtidigt skall sekreteraren lämna in vilka som varit på mötet och på det sättet får vi mötesarvode. Detta arvode betalas ut månaden efter.

Allt sedan jag förstod vilka blanketter som skall fyllas i har jag vid varje möte jag deltagit i fyllt i och fått påskrivet för att sedan lämna vidare så att jag får ”lön”. Samtidigt har jag gjort avdraget i kommunens data system ”självservice”. Detta låter väll enkelt och borde vara glasklart MEN det har hittills inte fungerat.

Första månaden drog de pengar för de dagar jag varit borta men jag fick ingen förlorad arbetsförtjänst. Först efter att jag ringt en massa samtal fick jag en extra utbetalning. Månad två drog man dagar som ännu inte varit! Sant!!!

Lönebrytningen var 21/5 och de drog 23 + 30/5. Argumentet var att jag hade ju lagt in det i systemet. Men eftersom mötena inte varit, kunde jag ju inte lämna in blanketten. Därför fick jag ingen förlorad arbetsförtjänst.

Märk nu, att jag är anställd i kommunen och de är de som betalar ut både min lön och den förlorade arbetsförtjänsten. Trotts att jag ringt även denna gång har jag ännu inte fått någon utbetalning.

Så vad har jag lärt mig av detta? Jo att inte lägga in i självservis innan möten utan att göra det först när jag fått pengarna. När jag nämnde det för löneassistenten så sa hon att -så fick jag inte göra. Men de kan utan problem dra dagar som inte varit, tyckte hon var helt riktigt. Tänk vad olika man kan se på saker.

Förutom dessa små problem tillkommer att man skall ha läst handlingarna och vara väl insatt. Det blir man inte bara av att läsa dem, utan man får ofta forska vidare och läsa andra fakta. Detta tar tid som man får hitta på kvällstid eller helger. Det här får man ingen ersättning för. Sedan tillkommer att man har möten med partikamrater och diskuterar ärenden som skall upp så att vi har en gemensam hållning.

Trotts allt detta till synes negativa med att vara så kallade fritidspolitiker så tycker jag det är roligt och givande. Men det måste nog erkännas att man kan verka lite ”knäpp” som gör detta frivilligt.

Så alla ni som klagar på fritids politiker tänk er för, de gör så gott de kan 🙂

 

 

Tankar om och kring Kulturskolan

Ibland undrar jag om jag är för kritisk…

Har i dag åter varit på en konsert som kulturskolan anordnar. Det är inte första gången utan genom åren har det blivit några besök.

Satt bredvid en förälder som berättade att det var första gången för hennes barn att vara med på en sådan här sak. Hon tyckte det var så konstigt att det kostade 50 kronor för att titta på sitt eget barn. Den kommunen hon annars är i har ingen kostnad utan föräldrar och släkt får lägga ett frivilligt bidrag. Det kanske är något som vi i Kungälv kan ta efter.

Tyvärr upplevde jag åter igen den totala bristen på ordning. Eftersom man ofta slår samman de olika grupperna dans, musik, teater så finns inte helheten och den röda tråden. De första gångerna trodde jag att det var enstaka tillfälle men efter att åter har varit på en tillställning som de anordnar kan jag nu konstantera att det är ett ständigt återkomande faktum.

I dag var det musik, dans och teater som skulle samordnas. De som spelade olika stycken gjorde ett fantastiskt jobb och hade verkligen övat (i alla fall lät det så) MEN dans och teatern var inte samordnade och resultatet blev ett icke organiserat kaos.

Jag är mamma till ett barn som spelar teater och jag såg att de verkligen försökte men eftersom deras ledare inte var där fick de inte den rätta stöttningen och de andra glömde liksom bort dem…

När det gäller de som dansade så var det varierande åldrar och visst är det gulligt när riktigt små barn står på en scen och hoppar men ingen gjorde lika och det var förvirrat. Visst kan det vara bra att barn får pröva stå på scenen men borde det inte samtidigt någon gång också fungera med steg mm.

Vet att jag förmodligen är oerhört kritisk men det ”stör” mig att man inte har mer professionalitet som ansvarig vuxen.

Men måste samtidigt tillägga att teatern har varit otroligt utvecklande för mitt barn och jag är supernöjd med hur de arbetar med gruppen. Men det är när de olika grenarna skall samarbeta som det inte blir bra.

Nå väl, vad har jag lärt mig av detta… Varje del för sig är bra, får försöka nöja mig med det!

 

Politik i kubik

Enligt en genom gång vi fick av SKL, torsdagen 24/5. Så ligger vi under kostnaderna på vissa av våra verksamheter. Som exempel tar de Äldreomsorgen. Inom detta område ligger vi i Kungälv under jämförbara kommunen i kostnader. Om jag nu tolkar Alliansens inriktningsdirektiv rätt så är en av deras punkter att vi i kommunen för att klara vår verksamhets standardkostnader inte skall överstiga SKL. Om vi nu ligger under skall de då öka den sektorns budget?

När det gäller ungdomsarbetslösheten och de som har försörjningsstöd så vill alliansen att alla skall erbjudas sysselsättning eller ett arbete. Vi socialdemokrater hade detta som mål redan förra året i vår årsplan ”Kungälv kan bättre”. I den säger vi att Kungälv inte skall ha långtidsarbetslösa ungdomar. Ett mål är att Kungälvs företag och föreningar gemensamt med kommunen skall se till att få fram jobb så att ungdomarna slipper känna sig ”värdelösa” utan i stället känner självförtroende och framtidstro.

I sitt dokument skriver de att den omorganisation som verksamheten ”Trygga ungdomsmiljöer” har inneburit också borde tillämpas inom andra verksamheter. Vad innebär det rent konkret?  Den om möbleringen som har gjorts har ju inte varit helt friktions fritt, många av de anställda har haft åsikter på hur den har genomförts. De har inte känt att de fått vara med om och kring besluten. Är det ett bra sätt att behandla personalen på?  Samtidigt skriver de att de vill värna om personalen i kommunen. Får inte ihop detta resonemang.

Under ”regionala och kommunala miljömål” nämns Aalborg+10 (http://www.vasteras.se/OvrigaDokument/Kommunstyrelse/Aalborg.pdf). Detta tog vi socialdemokrater upp redan 2011 i vår årsplan.

När det gäller Vård & Äldreomsorgen vill vi 2011 i årsplanen att man skulle utreda vad ett kommunalt bolag för hemtjänstverksamheten skulle innebära. Detta tar nu också alliansen fasta på och i sitt dokument tar de upp att man skall undersöka förutsättningarna för ett kommunalt hemtjänstbolag.

De skriver att under 2013 skall de utforma en värdighetsgaranti i äldreomsorgen. Något jag verkligen ser fram mot eftersom jag nu ofta fråga sätter hur de tänker när de för fram sin äldrepolitik. Har lagts fram förslag att t.ex. Avslå alla ansökningar till ett äldreboende eter som det inte är så många som överklagar och på det sättet så sparar kommunen. Är det värdigt? Är det inte meningen att om man behöver hjälp och vill in på ett boende så skall man få den möjligheten.

Under ”landets bästa lärare skall arbeta i Kungälvs skolor” står det att kommunen i framtiden skall erbjuda F-9 skolor. Detta är en gammal socialdemokratisk motion. Tycker det är spännande att även alliansen ser möjligheterna med vår gamla motion.

När det gäller förskolan har vi socialdemokrater sedan länge haft krav på minskade grupper och glädjande nog så har även Alliansen tagit med detta i sitt inriktningsdirektiv till detaljbudget 2013 – 2015. Men de skriver på sikt och hur man kan definiera det ordet finns nog många åsikter om. Det är nu grupperna är för stora. Barnen mår inte bra av detta och personalen går på knäna. Då hjälper det inte att säga på sikt!

Under UPU (Utveckling, Planering, Uppföljning) skriver Alliansen att de för 2013 skall bland annat ”sälja lokaler som inte stämmer in i förvaltningens ordinarie verksamhetsområde …” Tänk jag visste inte att vi hade lokaler över?

Jag föreslår att man i stället för att sälja ut tittar över hur man kan effektivisera och kanske tänka om. Det finns flera tillfällen om man ser i backspegen som kommunen sålt ut lokaler/mark som man senare har behövt.

Något som hade varit bra var i fall man i Kungälv hade haft ett central lager för t.ex. Städ material. Som det är nu handlar varje område upp det de behöver och så står det material i utrymmen som man behöver till annat på enheterna. Dessutom så handlar köket till sig, städ till sig och verksamheten t.ex. Förskolan till sig. Så på en enhet kan det vara tre olika verksamheter som handlar upp förbrukningsmaterial. Tänk om man i stället hade en enhet som handlade in. Borde vara billigare och mer effektivt.

Så har vi den så kallade ”styrkedjan” där makten skall vara på kommunfullmäktige nivå men hur jag än läser i Alliansens inriktningsdirektiv till detaljbudget 2013 – 2015, så tycker jag att de centrerar allt till Kommunstyrelsen. De säger en sak men gör en annan!

Detta är bara några av de tankar som jag fick efter att ha läst deras inriktningsdirektiv till detaljbudget 2013 – 2015. Jag säger inte att jag fattat allt rätt men kan lätt konstantera att jag har massa funderingar och frågor!

Söndags funderingar…

Läst Alliansens i Kungälvs ekonomiska inriktningsdirektiv till detaljbudget 2013 – 2015. Många fina ord men det som slår mig att många utav deras förslag är som hämtade direkt från oss socialdemokrater. Är det, det som är det nya arbetarparitet att ta de politiska frågorna direkt från ett annat parti och säga att det är sina egna? Men å andra sidan kan jag ju tycka att det är trevligt att de så slaviskt genomför de förslag som vi kommit med tidigare år dels genom socialdemokraternas årsplaner men också motioner som vi haft under åren som gått. Är det så att vi alla socialdemokrater nu skall gå och byta parti? Det verkar ju vara något som är på modet just nu?

Bolleri med siffror

När det gäller färdtjänst och arbetsresor har jag funderat och funderat. Jag satte mig och räknat lite detta har jag kommit fram till:

Enligt tjänsteskrivelsen (Dnr KS2011/2562) har man räkneexemplet 3 mil enkel resa. Om man räknar från centralorten Kungälv finns det inte många ställen som det är 3 mil till. Närmast är Marstrand (2,6 mil), om man lägger ihop avstånden från de större orterna så blir ett genomsnittligt avstånd 1,3 mil enkel resa för Kungälvs kommun räknat. Då skulle kostnaden för egen bil bli ca 2160: -/månad. Det kan jämföras med tjänsteskrivelsens siffror 4800: -/månad. MEN detta förutsätter att kostnaden för milersättningen är riktig. Om man söker på konsumentverket (http://www.konsumentverket.se/bilar/Bilkalkylen/) finns en rad olika siffror beroende på vilken bil man har. 40: -/mil är en relativt ny och stor bil. Väljer man t.ex. En Volkswagen Golf 1.6 2004 så har den en kostnad på 31: -/mil. Eller Kia cee´d SW CRDi ex 2008 så blir kostnaden 32: -/mil.

Tittar man sedan på kostnaderna när det gäller uträkning av färdtjänsten så har man räknat på västtrafiks bas pris vilket innebär att det är enkelbiljett pris. På deras hemsida (http://www.vasttrafik.se/#!/biljetter-priser/) beskriver de olika typer av prisalternativ. Enkelbiljett inom Kungälv kostar 33: -/resa (=1320: -/månad) där står det ”för dej som åker sällan” sedan finns det kort med kontoladdning då kostar resan 26.30:-/resa (=1052: -/månad) enligt västtrafiks beskrivning är detta ”för dej som åker då och då”. För en som åker varje dag så köper man period kort ”när du reser nästan varje dag” (citat från västtrafiks informations sida).

När det gäller arbestresor för färdtjänstresenärer borde man utgått från period kort, 610: – + 15 % (= 915: -/månad).

Med buss          egen bil                              färdtjänst

Resa inom Kungälv             610 kr/mån   2160 kr/mån (40: -/mil)     2000 kr/mån

1664 kr/mån (32: -/mil)

4800 kr/mån (kommunens uträkning)

Med buss      egen bil                              färdtjänst

Resa Kungälv – Göteborg   1085 kr/mån      4320 kr/mån (40: -/mil)     3920 kr/mån

3456 kr/mån (32: -/mil)

  6400 kr/mån (kommunens uträkning)

Genomsnittlig resa Kungälv – Göteborg 2,7 mil enkel väg.

Tittar man sedan på resor som sker mellan Kungälv & Göteborg finns det liknande motsägelser.

Efter tankar fram och tillbaka så anser jag att åker man varje dag till jobbet så borde det baseras på västtrafiks periodkort. Att ha ett funktionshinder är inte alltid lätt och man har samma rätt som alla andra att kunna åka till jobbet och kunna försörja sig!

Kommunstyrelsemöte 23 maj 2012

Oj, oj, vilken dag jag haft är helt slut i huvudet…

Började dagen med ett förmöte med vår lilla grupp socialdemokrater. Då sitter vi och går igenom det sista inför dagens stor möte. Det har nästan alltid hänt saker som gör att vi måste diskutera och besluta hur vi skall göra i de olika ärendena.

I dag hade jag en hjärtfråga som jag ville lyfta. Hade tagit fram underlag och var redo att argumentera för en förändring. Ärendet var nummer 26, Översyn av arbetsresor för färdtjänstresenärer (Dnr KS2011/2562). En fråga som vid flera tillfällen har cirkulerat i media både i KungälvsPosten och GöteborgsPosten. Politiken har inte tänkt före, utan tagit beslut och inte förstått konsekvenserna för vissa brukare.

Det kan lätt bli så när man som fritidspolitiker inte har hela bakgrunden och går helt på tjänstemännens skrivelser. Men när man då tror att man ”borrat” ner i ämnet och att man har bilden klar så dyker ny information upp och allt kastas omkull. Så har det varit och är just i detta ärende. Det kommer hela tiden fram ny information och man kan se det ur olika perspektiv.

Jag har i dag lämnat en anteckning till ärendet och hoppas att det blir en förändring även om man inte bryter upp allt från början. Det viktiga är att de som behöver fördtjänsten för att ta sig till jobbet skall kunna få det och avgiften skall vara rimlig så att man fortfarande ”tjänar” på att jobba. MEN det är ju också så att bara för att man har färdtjänst så behöver det inte innebära att man har låg lön. Det gäller att komma på ett system som är rättvist och någorlunda lika för alla.

Det finns redan nu möjligheter för dem som har svårt att betala sina resor till arbetet med färdtjänsten. De kan söka bistånd för arbetsresorna genom försörjningsstödet på kommunen.

Känns otroligt konstigt att föreslå försörjningsstödet som ett alternativ, men säg att vi i kommunen kraftigt reducerar avgiften för arbetsresorna så blir även det fel eftersom alla har olika lön. Ett annat alternativ kanske är att man har olika avgifter beroende på inkomst, det borde bli mer rättvist. Men var sätter man taket?

Som sagt detta är ingen svart & vit fråga utan man behöver tänka om och om igen och se ur alla olika perspektiv. Frågan skall omarbetas och fram till dess ligger det beslut som tagits. Vad man kommer fram till när man gör en ny genomgång i frågan är det ingen som vet. Det är bara att vänta och se.

Liseberg!

Så nu var årets första besök avklarat.

Vissa omändringar har gjorts och vi märkte redan vid stora entrén första skillnaden. Där hade man slagit ihop entrén och inköp av åkband. Det stoppade upp en hel del och trotts att kön inte var lång så tog ändå detta inköp längst kötid.

Vi var inne i parken redan vid tolvtiden och började åka när attraktionerna öppnade.  Vädret har visat sig från sin bästa sida och vi har njutit hela dagen av sol och värme.

Ungdomarna har åkt och åkt och åkt igen. I stort sätt inga köer. De åkte, gick ut och sprang in och åkte igen. Vilken känsla! Vilken lycka man sågs avspegla sig i deras ansikten när de kunde välja att åka vad de ville, oberoende av att behöva tänka på om kön var lång eller inte. Man fick verkligen valuta för pengarna för inköpet av åkbandet.

Jag som inte åker så mycket längre utan trivs bäst i skuggan på en bänk med kaffe och lite godis. Har haft en toppen dag med att se på omgivningen.

Tänk vad olika vi är. Vissa hade klätt upp sig medan andra kom i sina vanliga kläder. Vissa hade tjocka jackor medan andra gick runt i linnen. Sedan får man ju inte heller glömma alla dialekter och de olika språken som man hör under en dag på Liserberg. Så mångkulturellt och helt fantastiskt!

Jag trivs verkligen med att vara svensk och bo i detta underbra land med alla möjligheter!

Kommunens språk, svårt att förstå!

För ett par veckor sedan mötte jag en kvinna på gården där jag bor. Hon var så upprörd av grusparkeringen på baksidan och att det nu står en massa lastbilar där.

Hon berättar att när hon köpte sin lägenhet 2007 så var de lovade av Kungälvs kommun att det skulle bli en park. De hade till och med fått se på ritningar på hur det skulle se ut. Men åren har gått och inget har hänt. Damen var både arg och besviken på kommunen. Hon skulle ta upp frågan på årsmötet som vi skulle ha några veckor senare.

Vi som inte bott så länge i huset hade inte denna historia så jag tänkte att det här får jag forska lite i. Sagt och gjort. Jag ringde kommunen och under nästan tre veckor har jag sökt svar i denna fråga. Svaren har varit tvetydiga och någon klarhet i vad som händer på den så kallade grusparkeringen har jag inte fått. Men jag förstår också att många i vårt hus och i kvarteret känner sig lurade för det är inte lätt att förstå kommunens språk.

2001 kom ett förslag till program för detaljplanering för Kv Gjutaren m.fl. i Kungälv. Förslaget kom efter en motion i kommunfullmäktige. Man hade samråd och en utställning om hur det var tänkt och efter detta togs beslut i kommunfullmäktige om det så kallade ”navet” där utbildning och biblotek ingick. Det står i handlingarna att programmet skall ”fungera som bakgrund, utgångspunkter och mål för fortsatt detaljplanering”.

Här är första problemet, när man som kommuninvånare få se ett sådant här förslag till program för detaljplanering så tror man att det är ett projekt som kommunen skall göra.

Men nu har jag lärt mig att det är olika steg innan det blir verklighet.

Förslag till program för detaljplanering är en ide eller vision. Det finns ingen sanning i den. För efter denna presentation måste det till en detaljplan och en översiktsplan. Det är långt mellan iden och verkligheten. Men hur skall man som invånare i kommunen kunna veta skillnaden?

Det konstiga med denna ide plan är att kommunen inte äger marken i hela kvarteret utan bara vissa delar. Det var nämligen någon ”klok” som sålde en del av marken 1989 eftersom man då inte såg möjligheterna med att ha boenden så ocentralt!

Nå väl, nu är området klassat som centralt och enligt förslag till program för detaljplanering skall det byggas 500 lägenheter. Den industrin som finns skall flyttas på och området skall renoveras eftersom vissa delar anses förslummade! Nu uppkommer problemet att de som äger marken vill inte sälja eftersom de anser att priset är för lågt, trots detta byggs det lägenheter som angränsar till industriliknande verksamhet och lagerhus som är förslummande. Där bor vi nu och inget händer.

Jag har pratat med det privata företag som har marken och de har inga planer att sälja eftersom det inte finns någon detaljplan. När jag frågar kommunen säger de att de inte kan göra någon detaljplan eftersom de som äger marken inte begärt det!!!

I kommunens översiktsplan under boendemiljö står det b.la. ”Vid utformning av den fysiska miljön skall tillgodoses att grönområden, olika typer av rekreationsytor, lekplatser och mötesplatser mm skapas”. Hum, är det grusparkeringen eller Mimers hus parkeringen som räknas som rekreationsyta? Närmaste grönområdet är möjligtvis ogräset runt kanterna.

Det står också i förslaget till program för detaljplanering att ett generellt skyddsavstånd på 50 meter förordas när det gäller industrier med små risker. När det gäller högrisk är det 100m till närmaste bostadshus. Som högrisk räknas b.la. bensinstation. Vet inte vad lastbilsuppställning klassas som men jag tycker nog att det borde klassas med högrisk. Vad de har i sin last eller i tanken vet jag inte men säg att det skulle börja brinna! Kan lätt konstantera att några 50m är det inte mellan lastbilarna och närmaste bostadshus.

Jag hoppas att Kommunen nu tar tag i denna fråga och ser till att det blir ordning på kvarteret. Så att visionen om ett levande och grönt centrum kan bli verkligt.

Samhällets förmåga att skuldbelägga

Ja ha, nu är det dags att skuldbelägga föräldrarna som lämnar sina barn till förskolan i tidig ålder. Samhället har olika behov och på många ställen är det fullt i förskolegrupperna. Hum tänker någon vad skall vi göra för att få föräldrar att vara hemma med barnen lite till. ”Pling” vi ber att Eva Ruzel gör ett uttalande. Så händer: Aftonbladet tog i tisdags upp på debatt om att små barn behövde vara hemma med sina föräldrar för att knyta ann (http://www.aftonbladet.se/debatt/article14794301.ab).

Problemet är inte vilken ålder barnet har när de börjar på förskolan. Utan hur stora grupper vi har på förskolan när det gäller åldrarna 1-2 åringar. Många kommuner har så kallade syskongrupper, då är barnen 1-5 år ca 20 st/grupp. Är man ”rena” småbarnsgrupper ligger antalet runt 18st. Där är problemet!

Vi måste ha minder grupper. Det finns otaliga undersökningar på att barn som vistas i stora grupper blir stressade och får sämre resultat när de kommer upp i skolan. Finns till och med en undersökning som säger att det påverkar yrkesval och löneutveckling i vuxen ålder!

Finns också forskning om att barn som börjat tidigt på förskola har klarat det sociala spelet bättre under sin uppväxt tid.

Så allt beror på vad samhället efterfrågar och just nu är det att minska köerna till förskolan. Alternativ två kan vara att arbetslösheten går upp och stannar föräldrar hemma för att vara med sitt barn är det ju inte arbetslösa och då går statistiken ner och det ser bra ut på pappret!

S-kvinnor har som krav att vi behöver nationella normer för personaltäthet och storlek på barngrupperna! Det är dags att säga ifrån, att sätta ner foten och säga STOPP till de stora grupperna i barnomsorgen.

Vårruset i Göteborg 8/5

 Så där nu var det avklarat. För andra året har jag ”sprungit” det så kallade vårruset. En upplevelse som alla borde få vara med om. Tänk tanken att ni är ett gäng tjejer på 14000 som springer sträckan 5km. Innan är det lite folkfest och man får inte glömma den gemensamma uppvärmingen. Då hoppar & skuttar 14000 samtidigt! Vilken under bar syn och en otrolig gemenskap infinner sig.

I år arrangeras det i 16 städer runt om i vårt avlånga land, från Malmö till Luleå.  Det började 1989 i sex städer och har sedan vuxit allt mer och större. Sedan premiären har över 2 miljoner kvinnor sprungit, joggat, lunkat eller gått sträckan!

Om man vill veta mer om hur det går till eller få vägledning kan man gå in på deras hemsida. Där finns alla möjliga bra tips http://www.varruset.se/Start/index.cfm

Hoppas på att det kommer ännu fler nästa år!