Kommunens språk, svårt att förstå!

För ett par veckor sedan mötte jag en kvinna på gården där jag bor. Hon var så upprörd av grusparkeringen på baksidan och att det nu står en massa lastbilar där.

Hon berättar att när hon köpte sin lägenhet 2007 så var de lovade av Kungälvs kommun att det skulle bli en park. De hade till och med fått se på ritningar på hur det skulle se ut. Men åren har gått och inget har hänt. Damen var både arg och besviken på kommunen. Hon skulle ta upp frågan på årsmötet som vi skulle ha några veckor senare.

Vi som inte bott så länge i huset hade inte denna historia så jag tänkte att det här får jag forska lite i. Sagt och gjort. Jag ringde kommunen och under nästan tre veckor har jag sökt svar i denna fråga. Svaren har varit tvetydiga och någon klarhet i vad som händer på den så kallade grusparkeringen har jag inte fått. Men jag förstår också att många i vårt hus och i kvarteret känner sig lurade för det är inte lätt att förstå kommunens språk.

2001 kom ett förslag till program för detaljplanering för Kv Gjutaren m.fl. i Kungälv. Förslaget kom efter en motion i kommunfullmäktige. Man hade samråd och en utställning om hur det var tänkt och efter detta togs beslut i kommunfullmäktige om det så kallade ”navet” där utbildning och biblotek ingick. Det står i handlingarna att programmet skall ”fungera som bakgrund, utgångspunkter och mål för fortsatt detaljplanering”.

Här är första problemet, när man som kommuninvånare få se ett sådant här förslag till program för detaljplanering så tror man att det är ett projekt som kommunen skall göra.

Men nu har jag lärt mig att det är olika steg innan det blir verklighet.

Förslag till program för detaljplanering är en ide eller vision. Det finns ingen sanning i den. För efter denna presentation måste det till en detaljplan och en översiktsplan. Det är långt mellan iden och verkligheten. Men hur skall man som invånare i kommunen kunna veta skillnaden?

Det konstiga med denna ide plan är att kommunen inte äger marken i hela kvarteret utan bara vissa delar. Det var nämligen någon ”klok” som sålde en del av marken 1989 eftersom man då inte såg möjligheterna med att ha boenden så ocentralt!

Nå väl, nu är området klassat som centralt och enligt förslag till program för detaljplanering skall det byggas 500 lägenheter. Den industrin som finns skall flyttas på och området skall renoveras eftersom vissa delar anses förslummade! Nu uppkommer problemet att de som äger marken vill inte sälja eftersom de anser att priset är för lågt, trots detta byggs det lägenheter som angränsar till industriliknande verksamhet och lagerhus som är förslummande. Där bor vi nu och inget händer.

Jag har pratat med det privata företag som har marken och de har inga planer att sälja eftersom det inte finns någon detaljplan. När jag frågar kommunen säger de att de inte kan göra någon detaljplan eftersom de som äger marken inte begärt det!!!

I kommunens översiktsplan under boendemiljö står det b.la. ”Vid utformning av den fysiska miljön skall tillgodoses att grönområden, olika typer av rekreationsytor, lekplatser och mötesplatser mm skapas”. Hum, är det grusparkeringen eller Mimers hus parkeringen som räknas som rekreationsyta? Närmaste grönområdet är möjligtvis ogräset runt kanterna.

Det står också i förslaget till program för detaljplanering att ett generellt skyddsavstånd på 50 meter förordas när det gäller industrier med små risker. När det gäller högrisk är det 100m till närmaste bostadshus. Som högrisk räknas b.la. bensinstation. Vet inte vad lastbilsuppställning klassas som men jag tycker nog att det borde klassas med högrisk. Vad de har i sin last eller i tanken vet jag inte men säg att det skulle börja brinna! Kan lätt konstantera att några 50m är det inte mellan lastbilarna och närmaste bostadshus.

Jag hoppas att Kommunen nu tar tag i denna fråga och ser till att det blir ordning på kvarteret. Så att visionen om ett levande och grönt centrum kan bli verkligt.