Ibland undrar jag om jag är för kritisk…
Har i dag åter varit på en konsert som kulturskolan anordnar. Det är inte första gången utan genom åren har det blivit några besök.
Satt bredvid en förälder som berättade att det var första gången för hennes barn att vara med på en sådan här sak. Hon tyckte det var så konstigt att det kostade 50 kronor för att titta på sitt eget barn. Den kommunen hon annars är i har ingen kostnad utan föräldrar och släkt får lägga ett frivilligt bidrag. Det kanske är något som vi i Kungälv kan ta efter.
Tyvärr upplevde jag åter igen den totala bristen på ordning. Eftersom man ofta slår samman de olika grupperna dans, musik, teater så finns inte helheten och den röda tråden. De första gångerna trodde jag att det var enstaka tillfälle men efter att åter har varit på en tillställning som de anordnar kan jag nu konstantera att det är ett ständigt återkomande faktum.
I dag var det musik, dans och teater som skulle samordnas. De som spelade olika stycken gjorde ett fantastiskt jobb och hade verkligen övat (i alla fall lät det så) MEN dans och teatern var inte samordnade och resultatet blev ett icke organiserat kaos.
Jag är mamma till ett barn som spelar teater och jag såg att de verkligen försökte men eftersom deras ledare inte var där fick de inte den rätta stöttningen och de andra glömde liksom bort dem…
När det gäller de som dansade så var det varierande åldrar och visst är det gulligt när riktigt små barn står på en scen och hoppar men ingen gjorde lika och det var förvirrat. Visst kan det vara bra att barn får pröva stå på scenen men borde det inte samtidigt någon gång också fungera med steg mm.
Vet att jag förmodligen är oerhört kritisk men det ”stör” mig att man inte har mer professionalitet som ansvarig vuxen.
Men måste samtidigt tillägga att teatern har varit otroligt utvecklande för mitt barn och jag är supernöjd med hur de arbetar med gruppen. Men det är när de olika grenarna skall samarbeta som det inte blir bra.
Nå väl, vad har jag lärt mig av detta… Varje del för sig är bra, får försöka nöja mig med det!
brogrenstankar 