brogrenstankar

Jag tycker inte om…

När jag cyklade till jobbet i morse såg jag en älg på håll. Stannade cykeln och lät den gå över vägen lite längre bort.

Tänkte som så att ”det kan ju vara skönt att slippa ha den bakom mig”. Men när jag cyklade vidare upp för backen (en STOR och LÅNG backe). Såg jag i ögonvrån något stort komma lunkande efter mig. Då hade älgen gått över vägen igen och bestämt sig för att ta samma väg som mig. Jisses vilken fart jag fick, tramporna gick febrilt och den kondis jag trodde jag hade fanns inte alls!

Älgen har inga svårigheter att hålla mitt tempo plus att han ökar takten och kom allt närmare. I detta läge börjar jag fundera vilka alernativ jag hade. Skulle jag kasta mig av cykeln och springa in i skogen eller hur i hela friden skulle jag komma undan?

Då plötsligt sker undret, älgen byter håll! Han lunkar in i skogen medan jag fort sätter upp för backen och till jobbet.

Hjärtat började så småningom komma i normal takt och när jag kom till jobbet kunde jag åter berätta om möte med en älg.

Detta råkar nu vara andra gången jag möter på älgar när jag går till jobbet.

Förra gången kom en polisbil och körde mellan mig och älgen. Den gången hade jag ställt mig bakom ett staket som vägarbetarna använder, för att man inte skall gå där de jobbar. Insåg först efteråt att det inte skyddade mig speciellt mycket eftersom herr älg lätt går över dessa staket.

Min slutsatt är att jag tycker man borde skjuta av fler älgar, speciellt i centrala Kungälv. Tycker inte alls det känns tryggt med dessa djur alldeles in på husknuten. Märk väl jag bor mitt i centrala Kungälv.

Älgar är fina, men då skall de vara i skogen!

Kanske någon av er skrattar men jag lovar det är inte als roligt att bli jagade av dessa fyrbenta djur.

5 dagar med hund

Oj vad tiden går fort. Nu har Otto varit hos oss i fem dagar.

När vi hämtade hem honom var han så lugn och rädd för allt. Var bara precis där vi var och låg mest still.

I bilen hem hade vi inte hjärta att sätta honom i buren utan han fick sitta i mitt knä. Men nu har vi varit ute på fler bil turer och då har han suttit i sin ”bur” och det har gott jätte bra. I dag har han dessutom fullt med på en cykeltur, då satt han i min cykelkorg och tittade medan vi ”for” fram. Öronen viftade i vinden och han tittade nyfiket på allt runt om.

Vi vägde honom första dagen och då vägde han 1,7kg! Nu får han lite välling på morgon och kväll och där emellan äter han sitt torrfoder. Foder ja, det är ju en djungel! Hade verkligen ingen aning om att det finns så mycket olika sorter och dessutom verkar alla man fråga vara experter. Problemet är bara att alla säger olika! Just nu får han Doggy Junior, vi får väll se om vi byter och i så fall till vad.

Första natten var en upplevelse. Vi hade bestämt att han skulle vara på en mindre yta och stängde av med kompostgaller. Innanför la vi tidningspapper, hans bädd och så mat skålen. Men det tog inte lång stund förrän han började pipa. Tillslut satte sig Björn och klappa honom tills han somnade och så kunde vi sova gott resten av natten. Natt två ändrade vi om lite och la en filt nedanför våra sängar. Där la han sig och så var det inte mer med det. Så nu har han bestämt att sin sovplats är nedanför våra sängar.

Och så har vi det här med att få han rumsren. Jisses vad vi får springa upp och ner för trappan. Gick hyfsat bra i början men nu är vi i en liten svacka och han har fått för sig att han skall kissa direkt på tidningspappret när vi varit ute. Detta sker även när han kissat ute. Men det är väll bara att hålla ut så fixar det sig.

Vi har träffat massa människor och alla vill de klappa så han lär sig tidigt att träffa olika människor. Det står i boken (Hundskolan, av: Christina Ingerslev) som vi köpt att det är viktigt för socialiseringen! Boken ja, den har vi läst från pärm till pärm. Oj vad mycket man skall komma ihåg och lära. Vi tar ett steg i taget så får vi se hur långt vi kommer.

Sammanfattningsvis kan man väll säga att Otto har kommit in i vår familj och charmar oss alla.

Vi får en ny familjemedlem!

Så nu är det bestämt, vi blir med hund 🙂

Det började för någon månad sedan då vi fick provsavaren på de olika allergitesterna. Det visade sig att hund skulle fungera att ha.

Så började jag och Björn att prata, fanns det en möjlighet, ville vi ha hund. Vi mötte en del valpar och pratade allt mer i termen att det hade varit roligt.

Så en dag träffade jag en dam på campingen, hon berättade att hon jobbat på Svenska kennelklubben. Jag berättade att vi var lite sugna på hund och hon tipsade om blocket. På kvällen satte vi oss och började se på olika annonser. Vi tittade på små/mellan raser och slog samtidigt upp vilka egenskaper hundarna hade.

Vi pratade om vad vi ville ha för hund och vilken ras som skulle passa vår familj. Så hittade vi några valpar som var intressanta och jag skickade i väg ett mejl och frågade om vi fick komma och titta på valparna. Svaret vi fick var att vi var välkomna. Nästa dag åkte vi till kenneln där valparna fanns.

När vi satt i bilen på vägen dit bestämde vi att vi ”bara” skulle titta.

Det gjorde vi. Klappade och kelade med olika valpar och när vi åkte därifrån hade vi mycket att diskutera i bilen. Vilka för och nackdelar fanns det, vems ansvar skulle det vara, frågorna var många och en del hade vi svaren på.

Efter flera timmar beslutade vi oss för en av valparna. Mamman är Shih tzu och pappan Jack russell. Enligt http://vovve.net är egenskaperna på dessa raser: Shih tzu är intelligent, livlig, alert, vänlig, självständig och Jack russell är aktiv, stark, smidig. Efter ännu mer diskussion kom vi överens om namnet OTTO.

Vi ringde till kenneln och berättade vårt beslut. Vi var välkomna att hämta Otto på torsdagen (2/8-12).

Oj vad mycket vi fick börja tänka på. Att skaffa valp innebär ju att vi måste ”valpsäkra” lägenheten. Dessutom hade vi ju inga hundsaker så vi behövde också handla alla de där ”måste” sakerna.

Vi åkte in till Backaplan och fick bra hjälp på ”Arken Zoo”. När vi var klara hade vi fått tag på det mesta och nu kan vi i lugn och ro vänta in dagen då vi hämtar honom!

Det är riktigt pirrigt och tankarna är många. Inser att första tiden kommer bli ett väldigt passande men vi i familjen får hjälpas åt, då går det säkert bra!

Egentid, vad är det?

Sedan några år tillbaka är just uttrycket ”egentid” något som ökar. Tydligt är att detta är något som man skall ha, synnerligen när man har små barn.

När jag fick barn för 15 år sedan fanns inte detta uttryck. Man hade barnen hemma och passade på att göra saker när barnet sov eller om den andre föräldern kom hem. När sedan barn två kom fanns inte 15 timmar i barnomsorgen utan man hade sitt barn hemma och såg till att hitta på saker tillsammans med andra föräldrar som också var hemma med sina barn.

Vi ordnade olika aktiviteter och skapade ett nätverk och hjälpte varandra. Någon dag i veckan gick man också på öppna förskolan. Personalen som arbetade där var underbara och stöttade på fantastiska sätt. Så såg det ut för de allra flesta och den tiden man hade till andra vuxna var när man träffades för att de äldre barnen skulle kunna leka.

Jag som i dag arbetar på en förskola har märkt att begreppet ”egentid” ökar och det verkar som om det är en självklarhet att man som småbarnsförälder skall ha det.

Att lämna det äldre barnet på den så kallade 15 timmarstiden och lämna bort minstingen till farmor/mormor, för att få egentiden är inte helt ovanligt.

Jag undrar stilla hur man tänker? Hur trodde man det var att få barn?

Att få barn är ingen lek, det är ett ansvar som man tar på sig och kommer få ha åtminstone till barnet flyttar hemifrån och blir myndiga.

Men egentiden kan tolkas olika och det beror nog helt på hur man definierar begreppet. För mig kunde egentiden vara att få handla själv och utan tidspress. Att kunna gå en kort runda, ibland var det med vagn ibland utan. Eller när man kunde prata med en väninna i telefon utan att behöva hålla kollen på allt annat. Det var egentid för mig. Nu när mina barn går in i tonåren är möjligheten till så kallade egentid betydligt lättare. De har fullt upp med sina kompisar och aktiviteter och jag som förälder behöver inte stå i deras centrum. Nu får jag all den egentid jag behöver och mer där till.

Att man som småbarns förälder inte hinner göra alla de där sakerna som skulle vilja får man helt enkelt acceptera, det kommer en tid då man hinner det.

Stanna till, andas, njut av nuet och lev här och nu.

Två gånger är en vana

Boktips:

Två gånger är en vana

Av: Denise Rudberg

Detta är andra boken om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och hennes kollegor.

Fallet denna gång är ännu klurigare än i förra boken och man får under läsningens gång följa olika människoöden.

Boken tar upp det svåra ämnet hustrumisshandel och hur många kvinnor anpassar sitt liv efter mannens liv.

I denna bok går den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Marianne Jidhoff emot sin egen princip om att vara den andra kvinnan i ett förhållande. Hon brottas med sitt samvete och får tillsist ta ett svårt beslut som nog smakade mer än det var värt.

I denna bok får man som läsare lära känna de personer som var med i förra boken än mer och många små hemligheter kommer fram i ljuset.

Den ensamstående tonårspappan Torsten får känna av hur det är att ha en nästan vuxen son och brottas med vilka värderingar han har och vill ha.

Boken är fristående men det är en fördel om man läst första boken.

Boken avslutas med en öppen fråga med tydligt tecken på att det kommer komma en fortsättning.

Mina tankar om boktips

Ett av mina stora intressen är att läsa. Läser alla sorters böcker men föredrar att läsa kvinnliga författare. Varför då undrar säkert någon…

Tja, tycker att många väljer manliga författare automatiskt och vill inte hamna i den fällan utan väljer därför aktivt i första hand de kvinnliga författarna.

Kommer försöka skriva om de böcker jag läser och kanske kan det ge någon lite tips och lust att läsa.

Ett litet snedsprång

Ett litet snedsprång

Av: Denise Rudberg

Denna bok är den första i serien av så kallad ”elegant crime” som Denise Rudberg skrivit. Innan har hon skrivit romantriologi och ungdomsböcker.

I denna första bok får man stifta bekantskap med olika personer som sedan följer genom de andra böckerna.

Man möter Marianne Jidhoff som är en kvinna i övre medelåldern. Hon har precis blivit änka och gått tillbaka till sitt jobb som åklagarsekreterare, som hon varit tjänstledig från ett antal år.

Det jag tycker är härligt med denna kvinna är att hon har ”brister” och är normal. Hennes tankar avspeglar samhället vi lever i och det känns som om jag känner henne.

I boken möter man också Torsten Ehn som är utredare vid rikskriminalen och Augustin Madrid som är polisassistent. Två män som är motsatser och ändå hittar gemensamma punkter. De blir ett arbetslag tillsammans med Marianne och så Olle Lundqvist som är åklagare.

Boken var lite trög i början och det var jobbigt med alla personer. Men eftersom det var relativt korta kapitel och varje kapitel handlade om en del så underlättade det att hänga med i de olika svängningarna.

Alltefter som får man som läsare reda på hur huvudpersonerna tänker och känner, många detaljer om och kring deras omgivningar.

Bokens kriminalhistoria byggs upp under hela boken och det är först i slutet som allt faller på plats. Intrigerna är många och det är inte alla som reds upp utan man förstår att fortsättning kommer.

Under hela läsningen har jag skapat mig egna bilder och uppfattningar och jag är väldigt nyfiken på om det är så som jag tror…

Spänningen byggs upp och när första boken är utläst kastade jag mig genast på nästa.

Pengars värde…

I dag har det varit en mulen dag med hög luftfuktighet (eller som andra uttrycker det, regn). Vi har i familjen suttit i husvagnstältet och hört hur det smattrat på taket. Det är en mysig känsla att sitta tillsammans med familjen och spela spel. I dag blev det Monopol. Ett spel som man lätt kan spela i flera timmar utan att märka att tiden går. I vår familj kör vi med dessa regler;

Inga inköp under första rundan
Alla böter läggs i mitten och inkaseras av den som hamnar på ”fri parkering”
Allt är tillåtet för vinst

Jag satsade allt, köpte alla gator jag hamnade på. ”sket” i att tänka på ekonomin, var helt barskrapad några gånger men klarade mig tack vara ”fri parkering” regeln. Jag vann stort!

Glädjen över att vinna över hela familjen var obeskrivlig, skall tilläggas att jag i vanliga fall brukar förlora och åka ut först.

Nå, kan/skall man ta med sig denna erfarenhet till verkliga livet? Satsa allt och leva livet. Inte spara utan bara slösa.

Nä, det är väll ingen bra ide men känslan att använda monopolpengarna ”slösaktigt” var ”go” och jag kan lätt förstå de som tar med denna känsla och gör samma i verkliga livet.

Undrar om de politiska beslut som ibland tas när summorna är ogripbara skulle bli annorlunda om man i stället hade riktiga pengar (eller monopolpengar) för att synliggöra beloppets verkliga stolek. Hade det i så fall blivit andra beslut? -ja det är jag övertygad om att det blivit.

Jag upplever att under den tiden jag suttit i kommunstyrelsen i Kungälv har de ”små” ekonomiska besluten tagit lång tid i diskussionerna medan när man haft beslut på miljon och där utöver så har klubban till beslut slagit snabbt.

Beror detta på att man faktiskt inte förstår de otroliga summorna och därför inte ser frågorna?

Att man har svårare att sätta sig in i alla detaljer om och kring de stora beloppen. När det gäller de mindre summorna är det ofta en bättre uträkning med. Som innehåller vad varje krona går till. Vilket man ofta inte kan när det gäller de stora summorna, då felmarginalen är svårare att definiera.

Det är sällan man ifrågasätter uträkningarna från tjänstemännen eftersom man inte vill verka dum. Vi de tillfällen jag har frågat så har inte uträkningar stämt.

Vet inte om vi (kommunstyrelsen) lärt av vårens misstag men jag hoppas att höstens beslut blir bättre och inte behöver göras om på grund av felaktiga siffror och underlag.

Tror inte detta är unikt för Kungälv. Men vi måste våga fråga och erkänna när det blir fel. Det är då det kan bli bra beslut för medborgarna i kommunen.

Värt att minnas

När jag på 90-talet arbetade som SSU ombudsman hade jag många FUS utbildningar (facklig ungdoms skola). Där gick vi igenom Sveriges arbetar historia, redan då insåg jag att många inte visste varför vi hade den välfärden vi har i dag. För mig som är uppvuxen med Unga Örnar och sedan SSU och så Lo-facken så var det en självklarhet med arbetar historien men jag inser att det är något som man i dag pratar än mindre om. Vi måste prata om varför vi har välfärden även om den nu håller på att raseras. Vi måste våga satsa och tro på framtiden. Det gör man genom att hjälpa och se till att alla människor har ett värdigt leverne, att man kan försörja sig på sitt arbete och en riktig lön.

Det började med att arbetarna på 1800-talet hade en ”facklig” organisation men behövde ett parti för att få igenom sina krav, man bildade då 1889 socialdemokratiska partiet. Tillsammans började man arbetet med den svenska välfärden. Det var ett hårt jobb och de som var medlemmar hjälpte och stöttade varandra. Man hade ett kooperativt tänk och startade KONSOM, FONUS, och så småningom HSB, OK. I dag har vi nästan glömt bort detta och många förstår inte varför vi samarbetar eller vill bryta sig ur samarbetet med socialdemokraterna.

Visst blir det nya tider men att glömma varför vi har välfärden är fel!

Hur och varför semestern kom till!

Tänk att man kan ta vissa saker så förgivet. Att ha semester är en sådan sak, ändå är det inte längesedan som semester blev möjligt för de flesta. Säger de flesta eftersom jag vet att det finns människor som inte kan ta semester eftersom de inte har råd.

Det finns en semesterlag där man kan läsa vad som gäller. Semesterförmånerna utgörs av semesterledighet, semesterlön och semesterersättning mer om detta står i lagen. Men det var först 1938 som semestern lagstadgades och alla som arbetade fick rätt till två veckors ledighet. 1963 fick man rätt till fyra veckor och 1978 blev det fem veckor. Detta hade inte skett om inte socialdemokratin och facket kämpat till sammans för arbetarnas rätt.

Allt efter som tiden går glömmer vi bort hur och varför semestern kom till. Jag tror att det är lätt att det självklara med rätt till sammanhängande ledighet försvinner. Vi måste gemensamt värna om denna rätt och komma ihåg varför den finns. Sakta men säkert håller välfärden att utarmas om vi inte ser upp!

Nå vad gör vi på semestern, ja det är verkligen olika. Många planerar upp varje dag och har ett mer späckat program än under vardagarna. Man hinner inte varva ner och hämta kraft. Semestern är till för att hämta kraft och ork att klara av resten av året. Fast nu mera kan jag i stället känna omgivningens hysteri. Löpsedlar och tidningar är fulla av tips på vad man kan göra.

Varför kan man inte bara vara och hinna med att njuta av ledigheten?

Sedan har vi det här med att det skall vara varmt och soligt… Jag är nog inte som de flesta andra utan är nöjd med att bara få vara och låta dagen komma oavsett väder och vind. Det blir ju lite av vad man gör det till.

Som tur är lever vi i ett land som Sverige där åsikterna får vara delade. Jag vill bara påminna om att hinna andas och försöka njuta oavsett väder, vind och planering 🙂