När jag på 90-talet arbetade som SSU ombudsman hade jag många FUS utbildningar (facklig ungdoms skola). Där gick vi igenom Sveriges arbetar historia, redan då insåg jag att många inte visste varför vi hade den välfärden vi har i dag. För mig som är uppvuxen med Unga Örnar och sedan SSU och så Lo-facken så var det en självklarhet med arbetar historien men jag inser att det är något som man i dag pratar än mindre om. Vi måste prata om varför vi har välfärden även om den nu håller på att raseras. Vi måste våga satsa och tro på framtiden. Det gör man genom att hjälpa och se till att alla människor har ett värdigt leverne, att man kan försörja sig på sitt arbete och en riktig lön.
Det började med att arbetarna på 1800-talet hade en ”facklig” organisation men behövde ett parti för att få igenom sina krav, man bildade då 1889 socialdemokratiska partiet. Tillsammans började man arbetet med den svenska välfärden. Det var ett hårt jobb och de som var medlemmar hjälpte och stöttade varandra. Man hade ett kooperativt tänk och startade KONSOM, FONUS, och så småningom HSB, OK. I dag har vi nästan glömt bort detta och många förstår inte varför vi samarbetar eller vill bryta sig ur samarbetet med socialdemokraterna.
Visst blir det nya tider men att glömma varför vi har välfärden är fel!
brogrenstankar 
Javisst Unga Örnar känner man till.
Numera så borde man egentligen tillhöra gamla Uvar istället.
Men tyvärr ser man med beklagan hur allt fackligt allt gemensamt faller samman och likt många tror Mjölk kommer från ingenstans så tror man Välfärd med sjukförsäkring, vård åt alla, sociala skydd, a-kassa, är självklarheter.
Men så är det inte, håller vi inte brasan igång så slocknar den.
Se hur Alliansen med moderaterna ljugit sig till reformer som slår sönder allt som tog över 100 år bygga upp.