Oj vad tiden går fort. Nu har Otto varit hos oss i fem dagar.
När vi hämtade hem honom var han så lugn och rädd för allt. Var bara precis där vi var och låg mest still.
I bilen hem hade vi inte hjärta att sätta honom i buren utan han fick sitta i mitt knä. Men nu har vi varit ute på fler bil turer och då har han suttit i sin ”bur” och det har gott jätte bra. I dag har han dessutom fullt med på en cykeltur, då satt han i min cykelkorg och tittade medan vi ”for” fram. Öronen viftade i vinden och han tittade nyfiket på allt runt om.
Vi vägde honom första dagen och då vägde han 1,7kg! Nu får han lite välling på morgon och kväll och där emellan äter han sitt torrfoder. Foder ja, det är ju en djungel! Hade verkligen ingen aning om att det finns så mycket olika sorter och dessutom verkar alla man fråga vara experter. Problemet är bara att alla säger olika! Just nu får han Doggy Junior, vi får väll se om vi byter och i så fall till vad.
Första natten var en upplevelse. Vi hade bestämt att han skulle vara på en mindre yta och stängde av med kompostgaller. Innanför la vi tidningspapper, hans bädd och så mat skålen. Men det tog inte lång stund förrän han började pipa. Tillslut satte sig Björn och klappa honom tills han somnade och så kunde vi sova gott resten av natten. Natt två ändrade vi om lite och la en filt nedanför våra sängar. Där la han sig och så var det inte mer med det. Så nu har han bestämt att sin sovplats är nedanför våra sängar.
Och så har vi det här med att få han rumsren. Jisses vad vi får springa upp och ner för trappan. Gick hyfsat bra i början men nu är vi i en liten svacka och han har fått för sig att han skall kissa direkt på tidningspappret när vi varit ute. Detta sker även när han kissat ute. Men det är väll bara att hålla ut så fixar det sig.
Vi har träffat massa människor och alla vill de klappa så han lär sig tidigt att träffa olika människor. Det står i boken (Hundskolan, av: Christina Ingerslev) som vi köpt att det är viktigt för socialiseringen! Boken ja, den har vi läst från pärm till pärm. Oj vad mycket man skall komma ihåg och lära. Vi tar ett steg i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Sammanfattningsvis kan man väll säga att Otto har kommit in i vår familj och charmar oss alla. 
brogrenstankar 