Har nu under lång tid funderat om det är värt allt besvär som vi haft med den kommunala skolan i Kungälv. Nu har jag och familjen gett upp. Vi söker nu andra alternativ. Skall det verkligen vara så; att bara för att man vill att barnen skall få den hjälp de behöver så får man söka privata alternativ?
Hur tänker vi vuxna när vi låter barnen komma i kläm när det gäller deras utbildning. Det är deras framtid som drabbas och sabbas!
Jag uppmanar politiker som sitter i kommunerna att gå ut i verkligheten och se hur det är ställt på kommunens skolor. Lokalerna är dåliga , böckerna slitna och lärarna få. Kan hända att det fungerade på tidigt 1900 tal med stora klasser och utan böcker. Men världen ser annorlunda ut nu och det behövs andra resurser. Vakna upp och tar er i kragen och se till att våra barn får en framtid!
I Hatten på Hatten!
I torsdags gick vi i kollegiet ut och hade en helkväll på Fars Hatt i Kungälv (http://www.farshatt.se/index.php?article_id=126&clang=2&backbutton=1). När vi kom lotsades vi ut på bryggan. Där hade de fullt med bord och bänkar. På de flesta fanns små rosa lappar som vitnade om att det var bokat. Min kollega hade bokat bord och vi fick plats närmast scenen vid kanten. Under kvällen skulle det spelas live musik så det kändes bra att sitta nära scenen. Vädret var underbart så det passade bra att sitta ute. Som extra åtgärd hade jag med mig myggspray i väskan. Tänkte att det är bäst att vara förberedd!
Kvällen började med ”räk- & grillbuffé”. När vi betalade så fick vi var sin tallrik och sedan fick vi ställa oss i kö för buffén. Den bestod av två bord, ett med räkor och olika potatisrätter och pajer. Nästa bord var det grillat. Vid sidan stod kocken och grillade allt efter som köttet gick åt. Jag som älskar räkor hade verkligen sätt fram mot att få äta färska räkor. Lite besviken blev jag när jag såg att det var frysta räkor man fick håva upp från trälådan som stod på buffé bordet. Men, men så är det och jag håvade upp en stor tallrik med räkor.
Med tallrik i handen snirklade vi oss tillbaka till bordet och började äta. Allt efter som kom det mer folk. Det blev längre och längre köer vid buffén och tog längre och längre tid att fylla på sin tallrik. Ja man fick nämligen ingen ny, utan var tvungen att skrapa av skalen i en soppåse vid buffé bordet (mindre trevligt och lite ”B”). Folk åt och verkade nöjda, de räkor jag åt var hyfsat bra, tyvärr fyllde de inte på utan när trälådan var tom på räkor var det slut? Det blev jag faktiskt besviken på, eftersom räkor kan man äta under lång tid. Det är mysigt att äta prata i lugn och ro.
Så intog Live bandet scenen som för kvällen var Ps Live (http://www.pslive.se/index.html). Bandet består av två kill/gubbar i medelåldern som har kvar lite av pojkbands looken. Måste medge att de levererade en mycket bra show under kvällen. De spelade under vid flera gånger och allt efter som ökade pulsen och till sist var det fullt ös. Låtarna de körde var av blandad art. Det jag tyckte bäst om var när de spelade de där ”gamla” låtarna som spelades när jag var mycket ute i min ungdom (så där 20 år sedan). Det kändes så tryggt att kunna hänga med i texterna och ”gunget”. Märkte dock att även den yngre generationen hängde med på dessa ”godingar”.
Något jag blev mycket förvånad över var hur vakterna betedde sig under kvällen. Deras attityder var allt annat än trevliga. En av dem utmärkte sig betydligt och jag ställer mig verkligen frågan om man måste bete sig så bara för att man är vakt? Det började med att de plötsligt skulle ta bort vårt bord för att bereda plats åt dansen. Något jag kan förstå men att bara ställa sig och vifta med händerna och anlägga en arg min så att vi flyttar på oss (dock vi hade betalt). Han hade lätt kunnat förklara läget och frågat om vi kunnat flytta lite på oss för att de behövde platsen för dansgolvet. Vi var alla vuxna och lite respekt skulle inte sitta helt fel. Under kvällen blev det allt ”vildare” och många hade lust att dansa på borden (vilket man inte får). Men då ställer sig denna vakt och viftar med en flicklampa på dessa personer, gör man så? Uppenbarligen är det ett okej beteende, men personligen tycker jag att denna vakt borde gå en bemötande kurs och lära sig hur man är mot andra människor.
När vi som kollegier går ut i Kungälv är det verkligen jätte trevligt och kvällen blev SÅ lyckad. Att vi mötte föräldrar till de barn vi har hand om på dagarna var lite kluvet. Men nu när jag tänkt vidare så tycker jag inte det gör något. Det visar ju bara för dessa föräldrar att vi kollegier trivs ihop både på jobb och fritid 🙂
Å, myggsprayen behövde jag aldrig använda. Så mycket folk och rörelse så de små insekterna hade ingen chans denna sköna underbara sommar kväll!
Å, vad skulle en vecka i Almedalen vara, Jo helt fantastisk!
Som fritidspolitiker finns det vissa saker som är speciella under året. Det är årsmötet, medlemsmöten med speciella teman, kongresser och distrikt samankomster. Vi i Göteborg området har också Go(s) Väst som är en sammankomst för oss politiskt intresserade inom socialdemokratin. Då vi har en helg med politiska seminarier. Sedan finns ju då också Almedalsveckan. En vecka med massa politik och man knyter olika kontakter. Nu kör den i gång och jag sitter åter här i vår lägenhet i Kungälv och längtar bort till Gotland och Almedalsveckan.
Almedalsveckan som förut kallades ” politikerveckan i Almedalen” är sedan 2009 alltid vecka 27. Under denna vecka pratar de olika partierna politik och samhällsfrågor. Det finns också intresseorganisationer och företag som visar vad de kan och vilka tjänster de har.
Det började redan 1968 då Olof Palme började med att tala. Först 1991 var alla riksdagspartier med under veckan. I dag är det upplagt så att alla politiska partier i riksdagen har sin dag:
- Söndag 1 juli Sverigedemokraterna – Jimmie Åkesson
- Måndag 2 juli Miljöpartiet – Åsa Romson
- Tisdag 3 juli Moderaterna – Fredrik Reinfeldt
- Onsdag 4 juli Vänsterpartiet – Jonas Sjöstedt
- Torsdag 5 juli Folkpartiet – Jan Björklund
- Fredag 6 juli Centerpartiet – Annie Lööf
- Lördag 7 juli Socialdemokraterna -Stefan Löfven
- Söndag 8 juli Kristdemokraterna – Göran Hägglund
Under veckan kan man gå på olika seminarier och i år är det åter ett nytt rekord med över 1400 seminarier! Samtidigt är denna vecka bevakad av massa journalister, både Aftonbladet och Expressen (för att nämna några dagstidningar) följer dagarna intensivt. Man kan följa veckans olika debatter och intervjuer på tidningarnas webbtv. Inslagens tid varierar, man kan välja beroende på vilket intresse man har. Detta är verkligen något jag kan rekommendera.
Tänk att få vara med där och florera runt. Att få prata politiska samhälsfrågor från morgon till kväll, det är verkligen en dröm. Men visst är det så att det är på drömmar man lever. En dag skall min dröm bli sann och jag skall finnas med under vecka 27 under Almedalsveckan.
Tankar som florerar under dagens möte
I dag är det möte med sociala utskottet. Som punkt tre är det information från sektorn arbetsliv och stöd. Det ser bättre ut även om det finns en bra bit till att gå. Svårt att prata och hålla ekonomi när man inte kan påverka. Det som söker och behöver hjälp kommer ju för att de behöver. Då kan man ju inte säga; -Nej tyvärr pengarna är slut, du får vänta till nästa år.
Så kommer ärende 4, diskussionen går ”het”. Åsikter och kommentarer haglar. Hur gör man när det står i KP innan beslutet är gjort? Vi är alla överens om att det inte få gå till så. Det handlar om journalistheder och att skriva saker som inte är klart var vi samtliga överens om att vi inte accepterade det. Nå, gjort är gjort och det går inte att göra ogjort 😦
Jag fick med ett yrkande i beslutet och nu går frågan vidare till kommun styrelsen i augusti. Vad beslutet blir vet vi inte förrän då!
Vi har också fått information om vilka olika system som används när det gäller it och kvalitetssäkrande analyser inom vård och äldreomsorgen. Några av alla de olika system program de använder är; Treserva, TES, SolenX, Klara, LMN, Pascal, Tunstall, Vårdlarm, HSA, Senior Alert, mm. Listan var lång och många olika förkortningar.
Hur i hela fridan kan/skall personalen hinna med? Deras tid borde ju ligga på brukarna och inte att dokumentera.
Hur skall vi komma tillbaka till verkligheten?
En annan fråga som jag funderar på är vad kostar alla dessa system? Svaret jag får är att den är betydande!
Tyvärr så synkar inte systemen med varandra så det blir mycket dubbel registreringar. Där finns en utvecklings möjlighet och något som behöver jobbas vidare med. Men som sektor chefen säger; -det finns en nytta med de olika systemen, meningen är att de skall underlätta arbetet för personalen och arbetet.
Innan redovisningen är slut presenteras några nya projekt som står på tur. Bl.a. Trygghetstillsyn via kamera på distans, Nyckel fria låsvred, Schemasystem, Statistik och utdataverktyg. Många bra saker och samtliga har en mening och kan lösa många problem. Bara de inte blir skapar nya problem.
Kaffe 🙂
Efter pausen fortsätter det med sektor information från vård och äldreomsorg. Det handlar om avvikelser och vi får rapport om hur det ser ut just nu. Det är aldrig roligt med avvikelser, verkligheten kommer så nära. Innan dagen är slut hinner vi med ytterligare information om hur sektorn ligger till i förhållandet budgeten. Det finns ljus i tunneln och det ser bättre ut!
Detta var sista mötet innan sommaren och stämningen har i dag varit trevlig även om det vid några tillfälle blev ”högt i tak”. Att sitta i en liten grupp och diskutera kommunens utvecklingsmöjligheter inom det sociala ger otroligt mycket.
I stället för att ”bråka” om allt så tar och ger vi. Vi vill alla att kommunens invånare skall ha det bra. Målen är tydliga även om vi ibland har lite olika vägar att nå dit beroende på vilket politiskt parti vi tillhör. Här använder vi oss inte av maktspråk och härskartekniker utan alla är vi jämnbördiga. Precis så som det skall vara!
Den demokratiska beslutsordningen ligger i gungning!
Blev synnerligen förvånad när jag läste dagens KungälvsPosten (26/6-12) (http://www.kungalvsposten.se/nyheter/vuxenvandring-raddas-av-extra-bidrag).
Avslutade snabbt frukosten och letade upp morgondagens handlingar i sociala utskottet (http://www.kungalv.se/upload/Politik/Kallelser/Sociala%20utskottet/%202012/2012-06-27.pdf). Bläddrade fram ärende 4, Ansökan om bidrag till Vuxna på stan i Kungälv-Ytterby (Dnr KS2011/1952) (http://www.kungalv.se/upload/Politik/Kallelser/Sociala%20utskottet/%202012/2012-06-27.pdf). Läste igenom ärendet och tittade på mina tidigare anteckningar, jo jag hade rätt i mina antaganden att det inte var beslutat ännu. Ärendet skall dessutom först upp i kommunstyrelsen i augusti. Förslaget är att föreningen skall få 50000: – som extra stöd för året 2012. Men beslutet är ännu inte taget och alltså vet vi inte utgången vad det kan bli.
Trots detta står det klart och tydligt i KP att allt var klart! Ställer mig då frågan, om det redan är klart vilket beslut det skall bli, varför skall vi då ha möte i morgon och i augusti?
Jag ringde till föreningen ”Vuxna på stan” och frågade vad de hade för information. Passade samtidigt på att fråga de där frågorna som jag undrade över inför morgondagens möte. Det blev ett intressant och givande samtal. Enligt ordförande hade föreningen blivit ”lovade” extra pengarna redan för ett par veckor sedan.
Jag fortsatte min efterforskning och ringde till journalisten och frågade hur hon kunde skriva att det var klart? Hon sa att hon läst handlingarna och sedan pratat med olika personer och på det viset fått information om att det var ”i stort sätt klart”. Hon sa också att hon var medveten om att beslut tas först i kommun styrelsen och att mötet är i augusti men att nyheten var så bra att hon tyckte man kunde gå ut med den redan nu.
Eftersom jag har fått till mig att vi politiker inte skall ”prata” med tjänstemännen utan gå via sektorchefen så har jag under dagen försökt få tag i honom men inte lyckats.
Nå vad har jag då lärt mig av detta…
- Tydligen kan man skriva lite hur man tycker i tidningen, bara det har ett hyfsat bra nyhetvärde.
- Beslut tas innan de politiska mötena.
Om det nu är så att besluts tas innan möten, så undrar jag varför vi har mötena. I sociala utskottet är vi 7 ledamöter. Många av oss har förlorad arbetsförtjänst och mötes arvoden, detta är pengar som man skulle kunna spara om man nu redan dagen innan mötet kan läsa beslutet i tidningen. Kan tycka att den demokratiska beslutsordningen ligger i gungning och undrar om det är på detta sätt vi skall handskas med kommuninvånarnas pengar.
Det blir intressant att se vad som kommer fram på morgondagens möte, kanske får jag svar på någon av mina frågor!
Att ha barn med AS
Sedan tre år tillbaka har vi levt med diagnosen Aspergers syndrom i familjen. Det har varit en resa som gått ner och upp.
Vår son har många saker han är otroligt bra på, han läser hundratals sidor om dagen flera böcker i veckan. Ibland är det uppslagsverk och ibland är det skönliteratur. Han kan se vad ett tal blir. Och lägga ihop stora summer utan uppställning. Han är otroligt bra på djur och natur. När vi är på stranden låter han alla vara med och han visar gärna de minder barnen hur man bygger sandslott eller fiskar krabbor. Han rabblar fakta om många saker, sådant som han bara vet. Han är vänlig och hjälpsam mot dem som han känner. Han ser sådana detaljer som andra inte ser. Han hittar saker som andra tappat. Han är en samlare på små saker som andra inte tycker är något att ha. Han är påhittig och uppfinningsrik.
Vi som föräldrar har alltid vetat att det varit något men inte vad. Förskolan sa att vårt barn var aktivt och rörligt, skolan sa att de hade svårt att motivera och fånga. Vi som föräldrar var på olika möten och med i skolan flera gånger i veckan. Fritids gick inte alls. Det var bara konflikter och det slutade med att jag som mamma inte vågade hämta för jag viste aldrig vad pedagogerna skulle berätta denna gång. Det var verkligen en mardröm.
Vi har försökt allt, flyttade och bytte skola flera gånger men det blev inte bättre. Så tillslut fick vår son diagnosen AS och allt föll på plats. Tänk så enkelt allt skulle bli ”trodde” vi!
Men så fel, det blev ännu svårare för nu visste vi ju plötsligt vad det var och vilken hjälp vi behövde och framförallt vilka rättigheter vi hade. Men fighten fortsatte, det var som om omgivningen inte förstod och inte såg funktionshindret.
Skolan ansåg att det skulle klaras av i storklass och när vi äntligen fick till en liten grupp så var personalen okunnig om problematiken. Alltifrån att ha rutiner och hur de behövde tänka fick vi som föräldrar informera om. Men ofta, ofta blev det fel trotts alla möten med information.
Det märkligaste av allt var att skolan inte tog till sig och lärde av misstagen utan man gjorde ofta om samma misstag igen och igen. En specialpedagog sa till mig förra veckan när vi åter satt på ett möte att; -Nu skall vi inte se bakåt utan bara framåt. Jag frågade hur man bara skall se framåt om man inte lär sig av misstagen?
Vår son skall nu börja nian och har gått i samma skola sedan sjuan, trotts detta gör man samma misstag igen. Han behöver rutiner och all förändring måste informeras och övas flera gånger om. Två dagar innan skolavslutningen får vi reda på att de nu planerar klassrumsbyte och lärarbyte. Jag frågar hur man tänker kring förändringen och genomförande. Det hade de inte tänkt på!
Blir bara trött och vet uppriktigt inte om vi som föräldrar orkar så mycket mer. Vad jag däremot vet är att första terminen i nian kommer gå åt till att få rutin vilket kommer att påverka betyget. Ett betyg som kan påverka hela vår sons framtid. Är det okej att man i skolan ha sådan okunskap?
Nä, det tycker inte jag men jag vet å andra sidan inte hur man skulle kunna göra en förändring.
När man ser på vår son ser han ut precis som vilken annan 15 åring och det är kanske det som är ett av problemet. När man ser en funktionshindrad i rullstol har man större förståelse och tar hänsyn. En person med AS har osynliga svårigheter men minst lika svåra.
Vi föräldrar får ständigt nya aha upplevelser. Ofta får vi tänka om ett varv till. Saker som kan vara självklar för andra tonårsföräldrar är inte det för oss. Alla vardagliga rutiner måste påminnas och kollas att de är gjorda. Det är en svår balans gång och att kränka är så lätt. Hur mycket skall vi coacha? Dagligen väljer vi vilka konflikter som är nödvändiga och vilka vi kan undvika.
Vi har hela tiden pratat öppet om vår sons funktionshinder i tron och hopp om att omgivningen/anhöriga skall förstå men tyvärr så är inte verkligheten så enkel. Har anhöriga som tror det är en sjukdom och att han snart blir frisk. Eller de som säger att han är ju som alla andra.
Vi som familj gör allt för att skydda och underlätta, allt vi gör måste planeras noga och förberedas. Vi gör dagliga scheman om vad som skall hända. Åker vi på kalas behöver vi veta vilka som kommer så att vi kan berätta det. Vi behöver också komma bland de första gästerna, annars går han inte med. Ofta får vi tolka olika situationer och förklara vad folk menar när de pratar i gåtor eller har undermeningar.
De flesta barnen i tonåren har fritidsintresse, men efter att ha kämpat och prövat på en det ena än det andra aktiviteten har vi nu gett upp. Om han skall ha en aktivitet måste vi vara med och stötta/tolka när olika situationer kommer upp. Det är så himla svårt att finnas fast inte synas.
Det finns trots allt situationer när han är precis som vilken tonåring som helst, det är när han spelar data spelen. Han samspelar med andra spelare och de är olika lag. Han som aldrig haft kompisar så som andra barn, har plötsligt många spelkompisar, de både pratar och chattar med varandra. Som förälder är detta en oerhörd lycka att få uppleva.
Jag skulle önska att man i Kungälvs kommun ser över sina kunskaper om dessa ungdomar och ger dem och deras familjer den stöttning och hjälp de behöver. Är övertygad om att det skulle löna sig både ekonomiskt men också socioekonomiskt!
Karensdag minus i kassan
Som förskolepedagog på en avdelning med barn 1-3 år har man fler sjukdagar än vad som är genomsnittet för en arbetare. Är man dessutom ny i yrket har man under första året än fler sjukdagar. Enligt Kungälvs kommuns årsredovisning för 2011 så är kommunens sjukfrånvaro fortsatt låg trotts att det ökat något sedan 2010 årsredovisning. Man skriver också ” I arbetet med äldre, sjuka och barn är risken både att smitta och smittas hög. Det är i dessa verksamheter som sjukfrånvaron är högst och det sammanfaller med att det är kvinnodominerade yrken” (http://www.kungalv.se/upload/Kommunfakta/%c3%85rsredovisning%202011/%c3%85rsredovisning%202011/webb_arsredovisning_2011_2.pdf).
Karensdag får man första dagen på en sjukperiod. Kommer man tillbaka till jobbet, men insjuknar inom fem dagar får man ingen ny karensdag. Man kan max få tio karensdagar/år. Om du ofta blir sjuk kan man ansöka från försäkringskassan om sjuklön från första dagen (http://www.ptk.se/Vad-hander-nar-jag/blir-sjuk/Karensdagar/).
Men det är också så att det är kommunen som arbetsgivare som väljer om man skall ta ut en så kallad karenssjukdag från sina anställda. Det finns företag som inte lägger karensen under de första två veckorna utan att försäkringskassan tar ut den när de tar över sjukersättningen. Är detta något som Kungälvs kommun som arbetsgivare skulle kunna ta efter?
Att arbeta inom förskolan innebär att man som personal utsätts för många olika smittor (magsjuka, feber, springmask, halsfluss, förskyllning, mm). Dessa smittor gör att vi behöver vara hemma för att inte smitta ner barnen eller arbetskamrater.
Magsjuka är ju en klassiker, där säger vi att föräldrar skall vara hemma med sina barn minst 48 timmar efter sista symtom. Vi ber även att om någon i familjen är sjuk i magsjuka så önskar vi att barnen är hemma. Men hur är reglerna om vi som är anställda har familjemedlemmar som är sjuka i denna hemska baskilusk, ska vi vara hemma då? Vem betalar vårt bortfall av lönen då?
Som förskolepedagog har man en frånvaro på 16.45 dagar/år detta kan jämföras med politiker/högre ämbetsmän som har en genomsnitsig frånvaro på 2,44 dagar/år (http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?td=20110312&art=610&tem=25). Är det detta som ligger som grund när kommunen bestämmer reglerna för sjukersättningen gällande karensdagen? Hade det sett annorlunda ut om de som bestämmer hade haft liknande situation?
Jag föreslår att man inom kommunen gör en utredning på hur karensdagen slår på oss som arbetar med människor. Kan man genom avtal mildra den ekonomiska konsekvensen det innebär att ha karensdag varje gång man åker på smitta?
Härskartekniker i det politiska livet
För många års sedan när jag var aktiv SSU:are fick jag introduktion om att det fanns så kallade härskartekniker. Sedan dess har jag flera gånger fått vara med om att bli ordentligt tilltryckt av både det manliga och kvinnliga könet. Tyvärr är det när det gäller den politiska världen även så kallade politiska vänner som använder sig av denna makt.
Det var socialpsykologi professon Berit Ås som började använda samlingsnamnet härskartekniker (http://kilden.forskningsradet.no/c16881/artikkel/vis.html?tid=35132). Hon tog fram fem typiska härskartekniker, sedan dess har det tillkommit några till. Hon pratade om: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och till sist påförande av skuld och skam. Dessa används för att utöva makt över någon annan människa. Hon säger att om man lär känna de olika härskarteknikerna så blir det en omvänd makt och man slipper känna sig underlägsen, dum och otillräcklig.
Det är olika sätt som det visar sig på beroende om man är kvinna eller man. Enligt Elaine Bergqvist (retorikkonsult och författare till boken Härskarteknik, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185865036) så använder kvinnor sig av att styra stämningen, dubbel bestraffning, tyst krigföring och tantslem (tantslem är när äldre kvinnor tafsar på yngre män). Medan manliga härskartekniker är att ta stort utrymme, avbryta, besserwisser, gubbslem och röstdueller (gubbslem är när äldre män tafsar på yngre kvinnor och röstdueller är att använda hög och kraftfull röst så att andra tystnar).
Elaine Bergqvist pratar om härskarteknikerna (http://www.kollega.se/index.cfm?c=7828): projiceringsmetoden (kritik vänds mot kritikern), komplimangmetoden (en komplimang som får dej att göra något som du egentligen inte vill), sterotypmetoden (du bestraffas eller särbehandlas negativt för att du inte lever upp till förväntningarna), uteslutningsmetoden, hierarkimetoden, tidsmetoden (den handlar om att använda tid för att styra över andra) självförvållad härskarteknik (du gör dig själv och det du säger mindre. T.ex. genom att avsluta det du sagt med ett nervöst skratt eller med ” eller jag vet inte”).
De härskatekniker jag tycker är svårast att bemöta är när man blir utesluten och inte får informationen. Hur lätt är det att då kunna ta ”rätt” beslut i en politisk fråga? Den tysta krigsföringen är också en av de svårare eftersom möjligheten att bemöta det kan vara klurigt.
Att många av de äldre politikerna använder sig av hierarkimetoden och tidsmetoden kan jag ta bättre, då har jag ändå en sportslig chans att protestera.
Det viktigaste är att vi synliggör de olika maktteknikerna och sätter stopp! Ju fler som säger ifrån ju svårare blir det för de så kallade ”härskarna” att utöva sim makt och då blir politiken demokrati och alla kan verka på samma grunder.
Så sätt på dig härskartekniksglasögonen och börja säga STOPP! Ett tips är, att sätta på sig glasögonen vid nästa kommunfullmäktigemöte, gruppmöte, beredningsmöte eller andra möten som man har. Det kan bli ett skrämmande uppvaknande till verkligheten.
Välfärdsbokslut 2011 i Kungälv
Jag gör en snabb visit på kommun fullmäktige. Att sitta som åhörare är intressant och kan jämföras med en bra film! Det som fattas är väll godoiset, drickan och popcornen.
När jag kommer in salen är det tyst och man lyssnar till den föredragande, det hon berättar om välfärdsbokslutet är i vissa delar mindre trevligheter:
- Barnfattigdomen i Kungälv ökar, främst bland de som har utländsk bakgrund.
- Fallolyckor bland de äldre ökar
- Andelen obehöriga elever till gymnasieskolan har ökat. Som skäl uppger man att den nya läroplanen.
Gun-Marie Daun (KD), Ordförande i folkhälsorådet intar talarstolen efter den föredragande tjänstekvinnan. Gun-Marie säger att; –alla vi vill att folkhälsoarbetet skall vara bra, vi har bara olika vägar att gå dit. Hon symboliserar folkhälsan med en glad huvudfoting… I folkhälsan samarbetar vi med andra Gun-Marie tar som exempel nappträdet (http://www.kungalv.se/Barn-och-utbildning/skolportalen/barnomsorg/Nyheter/Vi-inviger-Napptradet/).
Ett stål ”träd” som står vid ankdammen i centrala Kungälv. Detta projekt hade man tillsammans med tandhälsan. Här är det meningen att barn som skall sluta med napp kan hänga upp sina ”gamla” nappar i ”trädet”. Det kan ju bli en hitt, vi får väll se.
Anders Holmensköld (M) kommer upp i talarstolen. Han tycker det är ”kul” att denna årliga sammanställning kommer upp! Tja, så kan man ju också uttrycka sig över ett välfärdsbokslut…
Björn Saletti (V) går upp i talarstolen. Han tycker det är spännande att se sammanställningen men han säger också att det hade varit ännu mer intressant att prata om hur skall/skulle det kunna vara!
Kent Aulin (MP), Han säger att han inte ska ta upp olika siffror och statistik för det har ju redan de tidigare talarna gjort. Något som stör Kent är barnfattigdomen. – Hur plockar vi fram pengarna för att lösa detta. Ja för det måste vi ju lösa, säger han.
Hans Torwald från centerpartiet går upp i talarstolen . Han sitter också i välfärdsberedningen. Han berättar att det finns något som heter ”grön rehab”. Problemet är att vi har så många bra saker i kommunen när det gäller Folkhälsan men att informationen om vad som finns är dålig. Här ser Hans att vi i kommunen måste bli bättre och att det är ett område vi behöver jobba på!
Mona-Britt Gillerstedt (S) säger att hon är orolig för de utmaningarna som vi står inför. Hon tar upp olika exempel alltifrån barnfattigdomen till fall olyckorna för äldre. Hon avslutar med att säga att hon är glad att bo i en kommun som har ett välfärdsbokslut.
Sven Niklasson (SD), han börjar sitt tal med att läsa upp ett brev från en undersköterska. I brevet berättar hon om sitt arbetsliv och att det blir allt sämre i Kungälv. Hon låter uppgiven i brev och jag som åhörare blir bestört av beskrivningen som hon ger.
Även Morgan Persson (UP) var uppe i talarstolen men just då var jag tvungen att gå ut, men vill man höra vad han sa så kan man gå in och lyssna på fulmäktige. Länken finns på Kungälvs kommuns hemsida (http://www.kungalv.se/Kommun-och-Politik/Moten-handlingar-och-protokoll/).
När vi skall börja på talarlistan (som är full…) Säger Elisabeth Mattsson (FP) Kommun ordförande, att hela debatten bara får ta 45 minuter. Hon frågar om det går bra och ingen reagerar!!! Jag sitter här och fattar inte hur de tänker. Ser tydligt att det inte kommer gå ihop, alla kommer inte få tala, ställa sina frågor utan man kommer lägga locket på 😦
Så nu börjar det. Talare efter talare går upp tiden går fort, alldeles för fort.
Fallolyckor är uppe som ämne vid flera tillfällen. Det verkar vara ett ämne som är ”hett”. Barnfattigdomen tas upp, har själv skrivit lite om ämnet i en tidigare blogg (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/02/25/fattigdomen-spridersig/). I Kungälv är det ca.600 barn som lever under sämre förhållanden. Hur kan vi förbättra för dem?
Enligt GP (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.960384-barnfattigdom-och-overdrifter) finns en färsk rapport från Socialstyrelsen som säger att det saknas rutiner för att förhindra att barn tvingas bort från sina hem. Det finns siffror på att det gäller sex av tio svenska kommuner. Jag undrar om vi Kungälv har rutiner kring detta?
Håkan Olsson (FP) tycker vi har ett gemensamt ansvar, många små delar blir mycket. Han tar upp ute-badet som exempel (http://www.kungalv.se/Uppleva-och-gora/Idrott-motion-och-friluftsliv/badplatser/Simbadet/), det är viktigt att det är kvar eftersom det finns många som tillbringar sina sommrar i Kungälv.
Tyvärr har Alliansen en förmåga att plötsligt vilja samarbeta. Men man måste faktiskt ha en röd tråd, skall man samarbeta måste man kunna göra det i fler frågor, inte bara när det passar ena parten! I ett sammarbete tar och ger man åt båda håll.
Glenn Ljunggren (S) går upp och säger att han är glad över att vi har ett gemensamt mål för Kungälv och det är att vi skall ha det bra! Stundom blir konversationen hetsig och det märks att ämnet välfärd ligger många varmt om hjärtat.
Dagens citat blir när Shaniaz Hama Ali (S) går upp, hon säger att hon är också glad över bokslutet om man nu ser det ur perspektivet ”etniska svenskarna mitt i livet” Men om man flyttar perspektivet till ungdomar med utländsk härkomst ser det inte lika bra ut. Hon undrar vilka åtgärder man tänkt göra för att även dessa ungdomar skall kunna få en välfärd i vår kommun.
Och så har de 45 minuterna gått och ordföraren Elisabeth Mattsson (FP) sätter stopp. Det står fler på tala listan men de får inte ordet utan får snällt hålla tyst. Visserligen har mötet varit med att fatta beslutet att debatten skulle bara få ta 45 minuter, men tänkte man då på att allt inte skulle få komma upp? Är detta demokrati?
Ja, i Kungälvs kommun så kallas detta för DEMOKRATI. Det finns mycket att jobba vidare på och jag hoppas att detta välfärdsbokslut inte stannar vid att vara ett bokslut utan ett levande dokument som vi gemensamt i kommunen ser till att bli bättre på.
En politisk groda?
Häpnar över Anders Holmenskölds uttalande i GP (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan) i dag 9/6. På frågan; Vad har du att säga till dem som beskriver en ansträngd situation i både förskola och skola? (som reportern frågar) Svarar kommunalrådet Anders Holmensköld;
– Jag tror att de delvis har en skev bild av verkligheten.
Anders Holmensköld sitter som kommunalråd i Kungälv för Alliansen. Han har suttit som ordförande i Kommunstyrelsen sedan 2008. Han skriver på sin blogg att han är engagerad i barnomsorgs- och utbildningsfrågor (http://holmenskold.blogspot.se/). Det tycker jag rimmar dåligt med hans uttalade i GP. Han om någon borde väll i så fall veta hur det är i dessa två områden?
Jag undrar, hur ofta han är i förskolan/skolan och ser hur personal och barn har det? Det är lätt att sitta på möten och tro sig veta saker när man inte är i verkligheten! Att vara i verkligheten innebär att man är med under dagar då verksamheten är. Att man är med när pedagogerna försöker följa läroplanen (Lpfö -98) trotts deras arbetssituation med dåliga lokaler och stora barngrupper.
Det finns politiker som tar sitt politiskauppdrag på allvar och besöker och är i verksamheten, Mona Haugland (socialdemokrat) har bland annat varit en förmiddag på en av förskoleavdelningarna i Kungälv. Hon fick göra de arbetsuppgifter som personalen gör. När hon skulle gå säger Mona att hon inte förstår hur vi hinner allt. Denna dag var det inte full grupp, trotts det såg Mona hur personalen slet och försökte få en bra verksamhet. Att komma på besök eller att vara i förskolans verksamhet är två skilda saker.
Att minska de stora barngrupperna är ett av socialdemokraternas mål men tyvärr sitter vi i opposition och kan inte verkställa vårt mål.
Jag hoppas och tror att Holmensköld när han läser sitt uttalade i skrift inser att det var en ”groda” som kom ur munnen och att han då gör en ”pudel” och ber om ursäkt! Vi som arbetar i verksamheten förskola/skola har ingen skev bild av verkligheten, vi arbetar i den och hälsar honom hjärtligt välkommen till oss för att få en rätt bild!
brogrenstankar 