Följande skrev vi till Lisa Strandberg-Werlenius (Skolchef), Susanne Ivarsson-Olsson (Verksamhetschef sektor skola/Grundskola), Annika Holm Eriksson (Enhetschef för Stöd- och utveckling), Christina Hansson (Chef Administration Sekreterare lärandeberedning), Maud Nilzén (Specialpedagog NP kompetens), Kjell Sjunnesson (Rektor Munkegärde), Anna Forsman (Biträdande rektor Munkegärde), Beo – Barn och elev ombudet den 30 januari 2011-01-30, då började vi resan mot hur Kungälvs kommuns hanterande av vår son och hans skolgång. Det är mycket att läsa men kan ändå ge en bild av hur det kan vara att ha ett barn med osynligt funktions hinder.

Ang: hur Munkegärdeskolan i Kungälvs kommun agerar i kränkande behandling/systematisk mobbing mot elev med funktionshinder.

Vi flyttade till Kungälv 2006 och började på Hålta skola efter höstlovet. Ganska omgående blev vår son illa behandlad av klasskamrater. Han har alltid varit lite speciell, innesluten och svår att komma nära. Vad vi inte visste då var att han har Asperger / Adhd, diagnosen fick vi 2009, efter lång väntan på utredning.

Hålta skola är en liten idyllisk skola men tyvärr fanns inte då den röda tråden mellan årskurserna, det var år fulla av samtal och konflikter både med personal och andra elever. Inför sommaren 2009 fick vi nog och beslöt att flytta våra barn till Kullensskolan. Där hade vi tur att få samma lärare som på Hålta skola. Detta var tur och vår son hade en relativt lugn start på den nya skolan. En elev i klassen var ständigt på vår son och skolan arbetade på olika sätt för att förbättra relationen mellan vår son och denna elev. Det var olika samtal där Maud Nilzén var inblandad och även vi föräldrar möttes ett par gånger.

Tyvärr räckte det inte riktigt ända fram och inför flytten till Munkegärdeskolan och årskurs sju var vi noga med att de båda inte skulle gå i samma klass.  Vi hade olika samtal med personalen och rektorer. Dels handlade det om vår sons diagnos aspergen / Adhd och hans allergier (han är multiallergisk, det innebär att han inte tål: laktos, nötter, ägg, fisk, baljväxter, soja, vissa frukter, pollen, starka dofter och nu även efter jul sädesslags allergi). Vi upplevde samtalen innan skolan började som en befrielse. Han skulle gå i lilla gruppen där personalen hade kunskap om autism. Man lovade oss att han skulle få anpassat schema och att den första terminen skulle vara lugn och att man skulle arbeta på i vår sons takt. Huvudklassrummet skulle vara i lilla gruppen.

Vi fick schemat och upptäckte att dagarna började olika tider och slutade varierat. Inte en dag såg lika ut. Dessutom hade han kontakt med flera olika lärare och förväntades att vara i helklass från dag ett. Om man har kunskap hur autism fungerar så skulle man aldrig utsätta den personen för ett sådant schema.

Allt gick i kras, allt det de lovat innan var fullkomligt borta. Plötsligt förväntades vår son vara i helklass och massa nya vuxna runt om som han skulle lyssna på. I vanliga fall tar det lång tid att skapa kontakt med vår son, alla nyheter är svåra att införa och han går lätt in i sin egen värld. Skolan tog ingen hänsyn. Vi som föräldrar fick kämpa hårt för att få förståelse, personalen ansåg att han lär sig det var en ”mognads fråga”.

Redan dag två blev han sparkad av sin ”gamla” klasskamrat. När vi tog upp med skolan så sa de sig inte ha förstått vidden av problemet som var i grundskolan. Man började titta lite lätt på att det skulle följa en assistent under lektions tid.

En rast blev vår son slagen av en äldre kille. Han ansåg att vår son behövdes ”plattas till”. Det slutade med kraftiga blåmärken runt hals och på kropp. När man ringde till mig och jag kom till skolan var vår son inne i sin värld. Det gick inte att få kontakt och jag fick kämpa många timmar innan han berättade och kom fram från sitt skal. Personalen hade inget sätt? Efteråt har jag fått berättat för mig av vår son att han ville in i lilla gruppens klassrum men att dörren var låst! Han kände sig otrygg i korridoren och försökte komma undan allas kommentarer. Det skall här sägas att han under första tiden på Munkegärdeskolan fick utstå flera kränkande kommentarer både från klasskamrater och äldre elever.

Vi som föräldrar har alltid varit öppna med vår sons funktionshinder och redan på första föräldramötet berättade jag om vår son. Vi hade även en önskan om att man i klassen hade information om hur asperger fungerar och vad de personerna kan ha svårt med. Skolan var helt emot detta till en början men strax innan jul efter ytterligare händelser samlade man klassen och berättade. De spontana reaktionerna från eleverna var att de hade önskat veta tidigare! Vår son upplever att det blivit lättare att vara i klassen efter att de fått reda på hans funktionshinder.

Det som skulle bli lösningen och befrielse att få börja på Munkegärdeskolan där man hade en liten grupp och kunskapen om autism har blivit ett rent helvete. Vi föräldrar har fått ”bråka” för det mesta när det gäller rättigheter. Kommunikationen mellan personalen är i stort sätt obefintlig. Jag har fått samtal från pedagoger som antytt att vår son är bortskämd och ouppfostrad.

Denne lärare ansåg att eftersom vår son inte tittade henne i ögonen när hon pratade med honom respekterade han henne inte. Till saken hör att han träffar denne lärare 20 min/vecka. Det har aldrig tidigare hänt att han pratat eller tittat på en person som han inte fått en relation till. För honom tar det lång tid att skapa en sådan. När det gäller bortskämd i detta fall var det att han inte åt maten i matsalen fast den var specialgjord för honom. Det visade sig att man haft en vikarie i köket och eftersom han inte kände igen henne så litade han inte på att hon visste om hans allergi.

Tack och lov så har skolan en biträdande rektor som heter Anna Forsman, hon har i stort sätt alltid svarat och hjälpt oss när tokigheter skett. Det är bara det att just nu har vår acceptans-bägare runnit över. Vår son har åter blivit sparkad av den före detta klasskamraten och vi förstår inte hur man kan tillåta att det sker igen och igen och igen. Vi har ännu inte fått se några åtgärdsrapporter eller skade- anmälningar i hur skolan tänkt gå vidare. Visserligen har rektor vid senaste incidenten haft ett telefonsamtal med oss. Efter tre dagar återkopplade han och hur de tänkt framöver. Inget har vi fått skriftligt under hela terminen.

På första sidan i Munkegärdes arbetsplan mot kränkande behandling 2008-2009 står:  

Eleven skall i skolan möta respekt för sin person

och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att

vara en levande social gemenskap som ger

trygghet och vilja och lust att lära.

(ur LPO94, s 9)

Vi föräldrar undrar hur en skola kan få ha en liten grupp med autism inriktning utan att personalen som arbetar om och kring dessa barn har kunskap om funktionshindret. Vi ser tydligt hur denna okunskap har påverkat vår son och hans utveckling under förra terminen. Visst finns det personliga assistenter som slitit och kämpat för att på bästa sätt få det att gå ihop. Men det räcker inte enda fram. En reflektion som vi gjort är att vår son har fler kontakter med fler lärare än andra elever. Man skall då hålla i minnet att barn med detta funktionshinder inte bör ha många olika relationer.

Vill också informera om hur vi fick reda på att han inte var i två ämnen.

En vecka innan julavslutningen satt vi på möte och fick reda på att han var godkänd i alla ämnen och det gick så bra för honom. Dagen innan nyårsafton fick vi betygsunderlaget i brevlådan där det visade sig att han inte beräknade nå målen i två ämnen (bild & svenska). Vi tyckte detta var mycket underligt och försökte nå någon ansvarig. Givetvis gick detta inte utan vi fick snällt vänta till skolan började. Det visade sig att han visst var godkänd i bild, där hade det blivit ett skrivfel! Medan i svenskan ansåg pedagogen att hon inte sett tillräckligt av hans skrivning. Skolan ber om ursäkt för felet men det hjälper ju inte vår oro innan vi fick klarhet i hur det hela låg till. Tycker det är konstigt att man brevledes meddelar ett sådant beslut. Är det verkligen så det bör gå till?

Att vi som familj klarat av föregående termin känns nu som ett under. Det är oerhört psykiskt stressande för oss som föräldrar när vår son är i skola eller tar sig till/från skolan. Vi vet aldrig vad han utsätts för utan kan bara kallt konstatera att det dagligen sker kränkningar från både vuxna och barn. Det är sorligt att man tillåter sådant i Kungälvs skolor, frågan är väll bara vad man kan göra åt det. Många mornar har vår son ont i magen och vill inte gå, han får symtom som illamående, magont och yrsel tack vare att vi föräldrar ofta kan följa honom till skolan, går han dit. Hur mycket skall man som barn klara av att hantera i vardagen?

Det finns massa mer att berätta om vår sons skolgång men vi har försökt att se framåt och hoppas på en förändring.

Vi som föräldrar vill på detta sätt informera och hoppas på en förändring på hur man behandlar barn med funktionshinder på Munkegärdeskolan i Kungälvs kommun.

Detta var vår första anmälan. Efter lång väntan kom svaret från skolverket och de ville ha vår syn på skolan svar. Följande svar har vi lämnat på skolans yttrande.

Kungälv 4/4-2011

Svar på svaret som skolan lämnat ang. hur Munkegärdeskolan i Kungälvs kommun agerar i kränkande behandling/systematisk mobbing mot elev med funktionshinder

I dag kom Munkegärdeskolans yttrande som vi som föräldrar har rätt att kommentera. Det var en gedigen lunta på 11 sidor och nio bilagor, mycket imponerande! Satte oss till ro och läste. Fick reda på mycket information som tyvärr inte gått fram tidigare. Vi skall försöka ge ytterligare vår bild på det som nu skolan skrivit.

När anmälan skrevs kände vi att vi som föräldrar försökt allt men att det hela tiden hände saker som gjorde att vi backade flera steg. Anmälan var ett rop på hjälp och det har hänt massor av positiva saker efter att den skickades in. Kontakten och informationen har blivit av ett helt annat slag, det känns som om vi arbetar med varandra och inte mot. Skolan vill nu att vi är med i planeringen om Oscar och de undrar hur vi löser olika saker. T.ex. har vi redan varit på ett möte med rektorn inför nästa termin.

I yttrandet tar skolan upp alla de gånger som vi haft möten, vad man faktiskt skall fråga sig hur det kommer sig att alla dessa möten, mejl, sms och kontakt bok har behövs. Tyvärr är det så att trots vi hade en väl planerad överskolning från 6:an till 7:an så fungerade det inte. Han fick ett schema som inte fungerade. Detta ändrades först när vi som föräldrar gick högre upp i chefordningen på kommun nivå. Då fick han ett schema med samma tider och någorlunda lika rutiner.

Kontaktboken kom till först när vi som föräldrar tröttnat på att kommunikationen gick om och alla lösa lappar. Denna bok köpte vi som föräldrar in. Mappsystemet i de olika ämnena kom till när vi som föräldrar åter undrade var lapparna i de olika ämnena fanns när det gällde t.ex. Läxor och övningar av olika slag och prov.

Samtal med mat personal och ändring av kosten kom till när vi föräldrar kontaktade den personalen för att det kom fram att Oscar inte åt. Han åt inte heller maten eftersom det fans en vikarie bland mat personalen. Detta fastän det fanns med en assistent (pedagog) under maten.

Att han i dag har assistent hela dagar beror på att vi föräldrar har påtalat O:s behov och efter ett antal incidenter förstod skolan att det behövdes. Detta började gälla i mitten av hösten 2010. Den speciella mathanteringen började i januari 2011. Senast förra veckan (slutet av mars) ropade ”pojken” saker efter O. I yttrandet står att inget skett sedan januari.

När det gäller att O utsätter kamrater för olika verbala kränkningar är detta visserligen inget nytt för oss men att det är i den utsträckningen som framgår av yttrandet är helt nytt för oss. Det är främst sedan i början av mars månad (efter anmälan till Beo) som detta har framkommit allt mer från skolan, speciellt inför utvecklingssamtalet som vi hade i slutet av mars. Den konkreta situation skolan tar upp i detta fall (flickan som målade en groda) är inget som nämnts till oss föräldrar tidigare. Vi känner att det är ”lite” efterkonstruering.

I yttrandet står att personalen anser att O är medveten att han kränker när han säger duma saker till andra elever/pedagoger. Vi som föräldrar känner olust inför ett sådan tyckande, vi har märkt att när det sker sådant på hemma plan och vi satt oss och ”tolkat” så har O inte fattat att han sårar utan han har bara försökt vara häftig/tuff. När man förklarat och beskrivit så uppfattar vi det som om han förstår och ångrar det som sagts. Vi använder däremot inte ordet förlåt utan brukar fråga hur han skulle kunna ”göra” förlåt. Något som fungerar alldeles utmärkt.  Många gånger när O ”bluppar” ut kommentarer om andra eller knuffar, är på eftermiddagen då hans medicinering är på väg ur kroppen. Detta förstår inte personalen utan de tycker att han kan väl äta en större dos. Vi har prövat men biverkningarna som blev då är inte värda det.

Man har frågat oss föräldrar om råd och hur vi arbetar med just detta. Vi har hänvisat till hur man arbetade med detta under mellanstadiet. Vi har nu bokat ett möte i början av maj då vi skall prata om detta lite mer och komma fram till en handlingsplan. Vi föräldrar tycker inte det är ok att O kränker andra varken genom verbala ord eller slag. Men vi anser att om det finns en assistent vid honom så borde den pedagogen kunna hjälpa och ”tolka” för O att det inte är ok och förklara på ett pedagogiskt sätt hur man gör i stället. Så jobbar vi här hemma när saker händer i familj eller med kompisar och vid dessa tillfällen så förstår O och man kan gå vidare. Tycker ju att det är lite märkligt att vi som föräldrar skall behöva ta det som händer i skolan hemma.

I yttrandet från skolan framgår det ju mycket tydligt att vi föräldrar har informerat om O:s och hans svårigheter. Vi tycker därför det är konstigt att man inte lyssnat utan försökt ”köra på”. Själklart blir det konflikter och problem.

När vi läser igenom yttrandet tycker vi inte att skolan svarat på de frågor vi ställt utan de har i stället försökt påvisa att de minsann haft möten och skrivit en massa rapporter, sms, mejl, mm.  Det är trotts allt så att vi inte fått till oss det skriftliga när det gäller hot och skada. Skolan skriver även att de gjort en polisanmälan. Vad de inte skriver är att den först gjordes efter nästan två veckor och att när polisen ville förhöra O så sa vi föräldrar nej eftersom det låg så långt tillbaka och i hans värld fanns det inte kvar.

När det gäller den andra pojken så vet vi att han också har problem MEN vi måste ju strida för vårt barns rättigheter för vem gör det annars? Självklart vill vi som föräldrar att vårt barn inte skall råka ut för fler kränkningar eller våld, något annat hade ju varit underligt!

Fakta i O:s och pojken  är att de gått i samma klass i två år och att man arbetat mycket med relationerna dem mellan och klassen. Man har fått hjälp och kom långt i det arbetet. Något Munkegärdeskolan inte följt upp. Det är också så att pojken går på O:s lilla syster med olika verbala tillmälen. Något hon känner stor oro för och vi har fått se till att hon får hjälp med sin oro. Ja, det stämmer att vi flyttar från området och en av orsakerna är denna konflikt med pojken. Vi har verkligen försök allt och såg till sist ingen annan lösning.

När vi läser igenom axplocket av incidenter ser vi tydligt att många av dem sker när saker inte är som de ”ska” t.ex. O måste hämta något i sitt skåp och när han kommer tillbaka sitter någon på ”hans” plats. I hans värld är det hans och ingen annans plats och vi förstår att han blev upprörd. Även i vid detta tillfälle fanns assistent och det framkom att kommunikationen mellan läraren och assistenten inte hade fungerat så därför hade inte O med sig det han skulle till lektionen. Detta är påtalat och åtgärdat efter att vi föräldrar förklarat hur det ser ut i O:s värld.

Det märks också tydligt i yttrandet att jag som mamma är mycket på skolan om diverse saker, ofta är jag ett eller flera steg före skolan. Detta beror mycket på att vi har sju års erfarenhet av hur skolan fungerar och vi vill att det inte skall bli incidenter som är onödiga.

Skolan tar upp händelsen kring resan till universeum. Lappen vi fick hem stod att alla elever skulle mötas på plats och att man fick ta sig dit själv. Självklart ringde jag och undrade hur de tänkte kring O. När vi sedan fick besked att assistenten var med på bussen så tyckte vi det var lugnt. Skolan verkar här ha missuppfattat vad vi tyckte. Oavsett löste det sig och dagen blev bra.

Enligt yttrandet skulle vi föräldrar vara emot att arbeta med O:s sociala utveckling. Detta har vi aldrig påstått. Vi har under alla år sagt att O behöver hjälp och stöttning vid de sociala kontakterna. Att skolan missförstått detta så totalt är enbart tråkigt.

Vad vi menar är att det måste finnas någon som kan ”tolka” när det blir fel och hjälpa till rätta. Detta är något vi känner att skolan inte har förstått. Men nu verkar det ju som om även detta kan lösa sig.

Vi har dessutom föreslagit och berättat hur man och vi jobbar just i dessa situationer Kungälv habilitering har sagt sig att de gärna sitter med på ett möte och ger tips på hur man kan jobba och vilka hjälpmedel som man kan ta hjälp av. Skolan har vid flera tillfällen tackat nej till detta (Anna Forsman har träffat psykologen i teamet och de har pratat om O).

Att vi som föräldrar vill ha en kontakt person beror på att det sägs olika saker om samma sak beroende på vem som säger det. Detta har varit ett stort problem för vi har inte vetat vad som stämmer vilket har blivit mycket rörigt för O.

Att O har en assistent med sig under dagen beror ju främst på att det har hänt mycket kring honom. Nu försöker man få en trygghet i tillvaron. Men det är också så att vid t.ex. Bild är O utan assisten (enligt skolan vintern 2010) eftersom han under dessa lektioner fungerar bra. Detta är inget vi motsätter oss. Vi har också sagt att de kan sitt jobb och känner när O kan pröva på nya saker.

När det gäller at gå över till hel klass i engelskan tyckte vi inte det var en bra ide. Dels för att han legat efter i ämnet och behöver få känna att han ligger lite mer i fas innan det borde vara aktuellt. Han har t.ex. Fortfarande svårt att skriva och stava orden eller texter på engelska.

På många av mötena med skolan har vi båda föräldrar varit närvarande. Däremot är det mestadels jag som mamma som pratat i telefon, sms:at, kontaktboken, mm. Att båda vi föräldrar skulle ha missförstått informationen med skolan på vårt första möte anser inte vi som troligt. Att skolan däremot blev av med en av de styrande i lilla gruppen och att informationen inte gick vidare ser vi som en av anledningarna på att det som gick fel i början av terminen. Efter ett samtal med rektorn i dag så erkänner han att det blev tokigt men att de lärt sig av misstagen.

I ett samtal som skedde 22/2 sägs det att jag som mor ”… påpekar mamman att hon är besviken över O:s tillstånd då han är så svår att ha att göra med efter lov.” Samtalet handlade om att efter ett skollov har O svårt att komma igång att jobba på lektionerna i skolan. Han har svårt för när rutiner bryts vilket det gör när loven kommer. I låg och mellanstadiet löste vi det genom att O fick med sig lite arbete hem som han kunde göra. Vilket medförde att när skolan började var det lättare att få honom att jobba.

Enligt yttrandet hade man ett nätverksmöte 27 april 2010. Många av de punkterna glömdes bort och gjordes aldrig. T.ex. Vi fick inte hem några kort på personalen varken i lilla gruppen eller lärarna. Belönings systemet fungerar inte, det tog upp om rutinbrott något som har glömts bort vid många tillfällen. Han har inte fått någon extra grovmotorik träning. Vi som föräldrar köpte in en almanacka.

De insatser som nu görs är efter att vi som föräldrar påtalat att det finns lösningar på en del av problemen. Vi mailar inte längre flera gånger i veckan eftersom vi försöker använda kontaktboken i stället. Att de skall använda datorn är något vi har försökt att trycka på eftersom det är ett bra hjälpmedel när man har svårt för att skriva och lättare att läsa texten. O har svårt för att hålla pennan och blir fort trött dessutom är han vänster hänt vilket försvårar ytterligare. Fortfarande används inte datorn i den utsträckning som man borde och kan.

När det gäller personalens utbildning om asperger så var det en slump att NP-teamet var inblandat eftersom det gällde en helt annan elev. Men det är bra att man tar tillfället och samarbetar eftersom det gynnar barnen.

Att man informerade klassen om O:s behov var helt enligt vår önskan, synd att det dröjde flera månader innan det gjordes. Med facit i handen vet vi att det var helt rätt.

I yttrandet tar skolan upp frånvarorapportering. Detta är inget vi som föräldrar har noterat eller tagit upp. Vi kan däremot tycka att om han inte jobbar på lektionen beror det på något och det är där man får angripa problemet och inte genom att sätt ett kryss i en ruta.

När det gäller svenska uppgiften som skolan tar upp arbetade vi här hemma flera timmar med att få ordning på den. Vi pratade, tänkte ritade på mindmapping och skrev och givetvis rättade. Det var enormt många texter som ”bara” skulle produceras. Ämnet var om ”jag själv”. O skrev en del av texterna medan jag (mamman) spökskrev andra. Det framgick tydligt när det gjordes. Skolan skriver att O får använda datorn, detta är inget han nämnt eller inget vi sett här hemma.

När det gäller betygsunderlaget och hur vi fick informationen så är det så att under samtalet där vi pratade om olika ämnen och hur O låg till pratades det inget om att han inte var godkänd. Visst är det så att jag (mamman) haft samtal med skolan ang.betygsunderlaget men att det då framkom att inget var klart. Vi godtar underlaget men frågarsetter fortfarande sättet det gjordes på. Det var ju rena turen att vi ifrågasatte och fick det tillrättat.

Detta svar är skrivet under några dagar. Vi föräldrar har tänkt, skrivit, läst och pratat. Tycker att några av de saker skolan tar upp i sitt yttrande är ”slag under bältet” är lite besviken på hur de hanterar denna anmälan. Men det är ju bara att vända blad och gå vidare. Det skall tilläggas att de tillbudsrapporter och skrivelser som skrivits i de olika bilagorna är inget vi sett tidigare, när vi nu läser dem ser vi flera fall av dubbeltydlighet. T.ex. Bilaga 4 så har personal både sett och inte sett, när de enligt rapport till oss inte fanns personal närvarande och såg händelsen.

Vi hoppas att den nya förbättrade kontakten med skolan kommer att bestå även efter Ni är klara med ert svar på anmälan.

Så strax innan sommaren kom beslutet från skolverket Munkegärdeskolan fick en massa punkter de skulle åtgärda.

Nu borde ju denna berättelse vara slut och alla borde vara nöjda och glada. MEN tyvärr är det inte så. Tyvärr fortsatte bristen på den röda tråden i planeringen. Strax innan sommarlovet började det om från början och O skulle byta klassrum utan att man tänkt på förberedelse. Han fick åter underkänt i två ämnen. Detta trotts åtgärder som man tagit tidigare under terminen.

Nu har vi som föräldrar tagit beslutet att flytta vår son till Snitz skola i Göteborg. En skola som har kunskap om As. Men kommunen anser att det har varit vårt fria val och att vi skall stå för den ökade resekostnaden. Så nu gör vi en ny anmälan till skolverket och en överklagan till förvaltningsrätten.

Vi hoppas åter på rätten på vår sida men vet att väntan är lång.