Innan jag gick in igen och blev politisk aktiv hade jag tankar om hur man skulle vara och uppföra sig som politiker. Jag ansåg att var man en viss politisk färg så speglade det av sig på hur man var. Som sosse tänkte jag att man som person/människa var ”godhjärtad” och hade hög moral. Att man var en förebild för hur samhället kunde vara om vi socialdemokrater höll i klubban…
Då kan ni säkert redan tänka er hur jag tänkte om de andra politiska färgerna…
Ack, det blev ett magplask utan dess like för mig. Alla mina värderingar kastas om och tyvärr är det med stor sorg i hjärtat som jag fått inse att den politiska världen är allt annat än rosenröd. Fy farao vad elaka vi människor kan vara mot varandra speciellt när det gäller att man tjänar på det.
Tillexempel så har jag trott att en valberedning sitter som en grupp och jobbar gemensamt fram en passande styrelse eller att man plockar fram personer till olika uppdrag som man tror passar för ändamålet. Att de som sitter i valberedningen ALDRIG föreslår sig själva. Men även i denna fråga har jag nu blivit varse att jag har helt fel.
- Skall det vara så?
- Är det rätt att man föreslår sig själv när man sitter i valberedningen?
På båda dessa frågor svarar jag NEJ. Vi måste återinföra moralen i politiken och inte vara så egenkära utan stå upp och vara rakryggade mot ett orättvist system och samhälle!
Enligt Wikipedia är ”Valberedningens roll regleras ofta i stadgarna för den organisation som den företräder. Vanligtvis förbereder valberedningen kandidater till alla valbara platser förutom en ny valberedning (eftersom det inte är föreningsmässigt lämpligt att föreslå sig själv). (http://sv.wikipedia.org/wiki/Valberedning)
Jag tar likheter mellan att man som valberedning inte skall föreslå sig själv igen som valberedning då borde det vara samma som att föreslå och tala föredömligt om sig själv för olika uppdrag under nomineringsmöten.
Det är också vanligt att man snackar illa om andra för att sedan i nästa mening berätta hur bra om är själv. Då blir det ju en liten bonus och man får kanske uppdraget.
Det borde vara så att man först ser till att få nomineringar till uppdragen sedan går man igenom vilka de är (är det så att någon i valberedningen är nominerad så lämnar den rummet, så att det inte blir fel). När detta är gjort frågar man de nominerade som man tycker verka passa för uppdraget. Råkar man tvista så kanske man skall kolla upp fakta och inte ”tro” på allt skitsnack. När allt detta är klart då utser man vem som skall få uppdraget. Hur svårt kan det vara?
Det kanske är så att man inte skall sitta i en valberedning om man är intresserad av uppdrag. Det blir lätt fel och diskussionerna blir ”färgade”.
Hoppas verkligen att det kan bli bättre och fungera enligt demokratiska grunder.
Jag tror på framtiden 🙂
brogrenstankar 
Du ska få min syn på fenomenet med valberedning. Det är den största bristen i hela det svenska demokratiska systemet i allt från den lilla lokala idrottsföreningen till de stora politiska partierna. De som är intresserade av tunga poster i styrelsen borde öppet kandidera i stället sedan är det upp till medlemmarna att välja de personer de tycker är lämpligast. Det minsta man kan begära för att stärka demokratin i det här landet är att valberedningarna åtminstone har i uppdrag att ta fram minst 2 kandidater till de tyngsta posterna. Dvs ordförande, viceordförande, sekreterare och kassör.