Den 26 september kom lärarförbundet (http://www.lararforbundet.se/) och lärarnas riksförbund (http://www.lr.se/) överens med motparten SKL (Sveriges kommuner och landsting) om lärarnas nya löneavtal (http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/00565376?OpenDocument&menuid=00326A1C).
Massmedia skrev om avtalet och genast kom en kraftig reaktion från landets lärare. De verkade som om enigheten var stor mot det nya avtal som skrivits. Man var missnöjd med hur lite påslag det blev efter allt ”snack”.
Redan på fredagen två dagar efter var det olika sympati demonstrationer mot avtalet, men det blev även en demonstration mot facket och det pratades om hur dåliga de fackliga förhandlarna var.
Samtidigt med detta missnöje kom det olika statistik på hur mycket man som lärare missgynnades i och med det nya avtalet.
Det började höras röster om att man skulle gå ut facket och att förhandlarna hade varit för ”mesiga”.
Mina tankar har gått fram och tillbaka och jag har läst igenom det nya avtalet. Visst kan jag tycka att det är lite svagt och visst hade jag hoppas på mer. Men att klaga på facket och går ur är inget jag funderar på. Det är tillsammans vi är starka och kan förändra, det går tyvärr inte över en natt utan vi har långt kvar. Det gäller att inte ge upp!
Det är faktiskt så att de som sitter på de fackliga uppdragen gör det genom val som genomförs på årsmöte där alla medlemmar är välkomna. Jag undrar hur många av de som klagar som har varit på ett årsmöte och röstat fram de som sitter i styrelserna. De fackliga styrelserna väljs på årsmötet och det är då man som medlem kan påverka. Att gå ur facket är inget bra. Att vara ensam mot arbetsgivaren är inte lätt men är du med i facket så får du hjälp och slipper stå själv.
Jag ser nu med spänning fram mot de lokala löneförhandlingarna, det är så att det avtal som förhandlats fram är lägstanivå. Vilket kan innebära att det finns kommuner som kan och kanske vill ge mer!
Under kan fortfarande ske och jag tror 🙂
brogrenstankar 