Ett av mina stora intressen är att läsa. Läser alla sorters böcker men föredrar att läsa kvinnliga författare. Varför då undrar säkert någon…
Tja, tycker att många väljer manliga författare automatiskt och vill inte hamna i den fällan utan väljer därför aktivt i första hand de kvinnliga författarna.
Kommer försöka skriva om de böcker jag läser och kanske kan det ge någon lite tips och lust att läsa.
Ett litet snedsprång
Av: Denise Rudberg
Denna bok är den första i serien av så kallad ”elegant crime” som Denise Rudberg skrivit. Innan har hon skrivit romantriologi och ungdomsböcker.
I denna första bok får man stifta bekantskap med olika personer som sedan följer genom de andra böckerna.
Man möter Marianne Jidhoff som är en kvinna i övre medelåldern. Hon har precis blivit änka och gått tillbaka till sitt jobb som åklagarsekreterare, som hon varit tjänstledig från ett antal år.
Det jag tycker är härligt med denna kvinna är att hon har ”brister” och är normal. Hennes tankar avspeglar samhället vi lever i och det känns som om jag känner henne.
I boken möter man också Torsten Ehn som är utredare vid rikskriminalen och Augustin Madrid som är polisassistent. Två män som är motsatser och ändå hittar gemensamma punkter. De blir ett arbetslag tillsammans med Marianne och så Olle Lundqvist som är åklagare.
Boken var lite trög i början och det var jobbigt med alla personer. Men eftersom det var relativt korta kapitel och varje kapitel handlade om en del så underlättade det att hänga med i de olika svängningarna.
Alltefter som får man som läsare reda på hur huvudpersonerna tänker och känner, många detaljer om och kring deras omgivningar.
Bokens kriminalhistoria byggs upp under hela boken och det är först i slutet som allt faller på plats. Intrigerna är många och det är inte alla som reds upp utan man förstår att fortsättning kommer.
Under hela läsningen har jag skapat mig egna bilder och uppfattningar och jag är väldigt nyfiken på om det är så som jag tror…
Spänningen byggs upp och när första boken är utläst kastade jag mig genast på nästa.
I dag har det varit en mulen dag med hög luftfuktighet (eller som andra uttrycker det, regn). Vi har i familjen suttit i husvagnstältet och hört hur det smattrat på taket. Det är en mysig känsla att sitta tillsammans med familjen och spela spel. I dag blev det Monopol. Ett spel som man lätt kan spela i flera timmar utan att märka att tiden går. I vår familj kör vi med dessa regler;
Jag satsade allt, köpte alla gator jag hamnade på. ”sket” i att tänka på ekonomin, var helt barskrapad några gånger men klarade mig tack vara ”fri parkering” regeln. Jag vann stort!
Glädjen över att vinna över hela familjen var obeskrivlig, skall tilläggas att jag i vanliga fall brukar förlora och åka ut först.
Nå, kan/skall man ta med sig denna erfarenhet till verkliga livet? Satsa allt och leva livet. Inte spara utan bara slösa.
Nä, det är väll ingen bra ide men känslan att använda monopolpengarna ”slösaktigt” var ”go” och jag kan lätt förstå de som tar med denna känsla och gör samma i verkliga livet.
Undrar om de politiska beslut som ibland tas när summorna är ogripbara skulle bli annorlunda om man i stället hade riktiga pengar (eller monopolpengar) för att synliggöra beloppets verkliga stolek. Hade det i så fall blivit andra beslut? -ja det är jag övertygad om att det blivit.
Jag upplever att under den tiden jag suttit i kommunstyrelsen i Kungälv har de ”små” ekonomiska besluten tagit lång tid i diskussionerna medan när man haft beslut på miljon och där utöver så har klubban till beslut slagit snabbt.
Beror detta på att man faktiskt inte förstår de otroliga summorna och därför inte ser frågorna?
Att man har svårare att sätta sig in i alla detaljer om och kring de stora beloppen. När det gäller de mindre summorna är det ofta en bättre uträkning med. Som innehåller vad varje krona går till. Vilket man ofta inte kan när det gäller de stora summorna, då felmarginalen är svårare att definiera.
Det är sällan man ifrågasätter uträkningarna från tjänstemännen eftersom man inte vill verka dum. Vi de tillfällen jag har frågat så har inte uträkningar stämt.
Vet inte om vi (kommunstyrelsen) lärt av vårens misstag men jag hoppas att höstens beslut blir bättre och inte behöver göras om på grund av felaktiga siffror och underlag.
Tror inte detta är unikt för Kungälv. Men vi måste våga fråga och erkänna när det blir fel. Det är då det kan bli bra beslut för medborgarna i kommunen.
När jag på 90-talet arbetade som SSU ombudsman hade jag många FUS utbildningar (facklig ungdoms skola). Där gick vi igenom Sveriges arbetar historia, redan då insåg jag att många inte visste varför vi hade den välfärden vi har i dag. För mig som är uppvuxen med Unga Örnar och sedan SSU och så Lo-facken så var det en självklarhet med arbetar historien men jag inser att det är något som man i dag pratar än mindre om. Vi måste prata om varför vi har välfärden även om den nu håller på att raseras. Vi måste våga satsa och tro på framtiden. Det gör man genom att hjälpa och se till att alla människor har ett värdigt leverne, att man kan försörja sig på sitt arbete och en riktig lön.
Det började med att arbetarna på 1800-talet hade en ”facklig” organisation men behövde ett parti för att få igenom sina krav, man bildade då 1889 socialdemokratiska partiet. Tillsammans började man arbetet med den svenska välfärden. Det var ett hårt jobb och de som var medlemmar hjälpte och stöttade varandra. Man hade ett kooperativt tänk och startade KONSOM, FONUS, och så småningom HSB, OK. I dag har vi nästan glömt bort detta och många förstår inte varför vi samarbetar eller vill bryta sig ur samarbetet med socialdemokraterna.
Visst blir det nya tider men att glömma varför vi har välfärden är fel!
Tänk att man kan ta vissa saker så förgivet. Att ha semester är en sådan sak, ändå är det inte längesedan som semester blev möjligt för de flesta. Säger de flesta eftersom jag vet att det finns människor som inte kan ta semester eftersom de inte har råd.
Det finns en semesterlag där man kan läsa vad som gäller. Semesterförmånerna utgörs av semesterledighet, semesterlön och semesterersättning mer om detta står i lagen. Men det var först 1938 som semestern lagstadgades och alla som arbetade fick rätt till två veckors ledighet. 1963 fick man rätt till fyra veckor och 1978 blev det fem veckor. Detta hade inte skett om inte socialdemokratin och facket kämpat till sammans för arbetarnas rätt.
Allt efter som tiden går glömmer vi bort hur och varför semestern kom till. Jag tror att det är lätt att det självklara med rätt till sammanhängande ledighet försvinner. Vi måste gemensamt värna om denna rätt och komma ihåg varför den finns. Sakta men säkert håller välfärden att utarmas om vi inte ser upp!
Nå vad gör vi på semestern, ja det är verkligen olika. Många planerar upp varje dag och har ett mer späckat program än under vardagarna. Man hinner inte varva ner och hämta kraft. Semestern är till för att hämta kraft och ork att klara av resten av året. Fast nu mera kan jag i stället känna omgivningens hysteri. Löpsedlar och tidningar är fulla av tips på vad man kan göra.
Varför kan man inte bara vara och hinna med att njuta av ledigheten?
Sedan har vi det här med att det skall vara varmt och soligt… Jag är nog inte som de flesta andra utan är nöjd med att bara få vara och låta dagen komma oavsett väder och vind. Det blir ju lite av vad man gör det till.
Som tur är lever vi i ett land som Sverige där åsikterna får vara delade. Jag vill bara påminna om att hinna andas och försöka njuta oavsett väder, vind och planering 🙂
Gårdagens upplevelser från Gothia Cup invigningen var helt otrolig. Jag som aldrig har varit inne på nya Ullevi fick en ny erfarenhet.
Kön började redan ringla lång innan 19.00, det var då insläppet skulle börja. Folk fanns överallt och det blandades med olika språk och kläder. Det var härligt att se hur ungdomarna kollade in varandra och jag misstänker att det under dessa dagar kommer vara mycket kärlek och inte bara fotboll.
Nå när jag väl stod i kön och började närmar mig biljett kontrollen så blev det stopp. En kvinna hade fel biljett och hon fick inte komma in. Hon gjorde sig så liten hon kunde och fick knô sig ut, vilket inte var en lätt uppgift att ta sig mot strömmen. Att komma in mellan grindarna med ryggsäck var inte lätt men med lite joxande så gick det.
Så kom uppgiften att hitta sittplats! Oj vad många rader med stolar tur att det fanns radnummer och stolsnummer. Nu äntligen satt jag där jag skulle. Publiken var redo och heja rop skaldade.
Något som jag var mest impad av var när vågen gick på läktarna, varv efter var åkte den runt. En otrolig känsla.
Och så började det… ljudet var enormt högt det hade inte varit dumt att ha öronproppar, det får jag komma ihåg till nästa gång 🙂
Land efter land tågade in med flaggor, alla var glada och hade en gemenskap. Musiken varierade och jag tror att alla fick någon låt som de gillade och kommer att förknippa ingivningen med. Själv har jag med mig minnet när det blev ”allsång” och gamla goa låtar som Sommartider, Hej Monika, och en till som jag inte vet vad den heter. Undra av alla de ungdomar som inte var svenska tänkte?
Gänget från Kungälvs kulturskola gjorde sitt framförande och de var så duktiga. Applåderna var många efter slut tonen. Kanske får de vara med fler gånger?!
Kvällen avslutades med fyrverkeri.
När allt var slut blev det total kaos, folk välde ut ur arenan och det fanns inte plats för alla. Det gicks på gatorna och bilarna fick snällt vänta. Hållplatserna fylldes och det fanns ingen chans att få plats. Jag och Isabella gick bort till Korsvägen där vi tog bussen hem.
Vi var bland de första som gick på och fick sittplatser men det fylldes snabbt på. Redan efter andra hålplatsen var det fullt på sittplatserna och i gången stod det knökat som sillar. Trots detta togs det in några fler! Kan lätt konstatera att man tog fler passagerare än vad som är tillåtet. Resan hem var allt annat än trevlig, vid varje sväng gick bussen på fäljarna och det skrapade i karossen. Det kändes som om att bussen skulle välta… jag var verkligen livrädd! Men det gick bra och vid midnatt var vi åter hemma i husvagnen efter en lång dag i underbara Göteborg.
Så nu kommer jag att få bevittna ”opening ceremony” i morgon på Ullevi stadium.
Jag som aldrig ser på fotboll, tycker mest det är fjantigt att springa efter en boll. Varför kan de inte få var sin i stället?
Nå ja, det är visst spelets regler och jag har fått inse att det inte är min sport. De gånger jag var med på gymnastiken och det var fotboll visste jag aldrig vilket mål jag skulle skuta i? Dessutom anser jag att springa efter en boll är onödig, det gör ju ont att få den på sig. Ja, ni har väll fattat vad jag anser. Nå väl, när det är fotboll på tv så är jag innerligt glad över att vi har flera tvaparater så jag kan välja vad jag vill se.
Men i morgon har jag fått biljetter och för att inte verka helt bakom har jag läst på (http://www.gothiacup.se/swe/). Oj vilken grej, tänk att det i Göteborg hålls en sådan ungdoms cup. Helt fantastiskt! Skall verkligen bli spännande att få se.
Nu undrar väll ni varför jag har biljetter till något jag inte alls har intresse av? Jo min dotter Isabella skall vara med i en kör och sjunga under öppningen. Enligt information sidan är det närmare 50000 i publiken och showen tar ca 2 timmar! Vet inte om hon eller jag är mest nervös men otroligt roligt skall det bli.
Nu är det bara att hålla tummarna på att vädret blir bra och att allt fungerar som det ska 🙂
Får väll göra ett inlägg i morgon om upplevelsen!
Jag tror inte det är sant, nu är det överklagat igen 😦
Hur är det möjligt att ett företag kan sabotera så mycket för en kommun och invånarna där?
I fredagens (13/7-12) KungälvsPosten fanns det åter att läsa om att byggplanerna av Kungahällatomten var överklagad. Ärendet har hållit på sedan 2003.
Tänk vad fint det hade varit om det byggs som det skulle. Då hade området i dag varit fullt av lägenheter, både stora och små och i olika ägandeformer. Vi hade haft ett affärscentrum till och flera nya arbetstillfällen. Vad vi har i stället är en gigantisk grusplan med lite träd. Det ser ut som en nerlagd grusgrop.
Det sorgliga är att överklagarna är olika och när Kungälvskommun försöker rätta till och förhandla så är det något nytt de kommer på att klaga på. Frågan är väll vad orsaken egentligen är? Är IcaMaxi så rädd för konkurens av andra företag, är det så det är?
Jag funderar på hur jag som privatperson skulle kunna agera… Skall jag sluta handla på maxi är det en lösning? Om vi är många som gör detta så borde det kunna bli effekt.
Är så innerligt trött på att inget händer och att någon får förstöra så för oss som bor i Kungälv.
Ibland behöver man bli påmind. På fb är jag med och får information från en grupp som kallar sig ”vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014” dagligen får man lite olika information om saker som gjorts eller andra fakta från Alliansens påhitt.
I morse låg ett dokument som visar moderaternas historia från 1904 då de sa NEJ till allmän rösträtt, detta parti som i dag kallar sig ”nya arbetarpartiet”. Då ville man inte ha med den vanliga arbetaren utan det var få förunnat att få rösta. Tack och lov fick vi socialdemokrater igenom att alla skulle få rösträtt oavsett ekonomisk situation och kön. 1921 var första gången med allmän rösträtt. 1921 ligger hyfsat nära i tiden, men ändå så långt borta.
Listan på alla NEJ de röstat på som gäller förbättringar för ”arbetaren” och den vanliga svensken är lång. Ändå säger de nu att de är ”nya” i sitt tänk. Undrar om man som parti kan förändra sig så totalt? Det handlar om den inre kärnan och inte bara det ytliga. Tyvärr har människan en fantastisk gåva, att glömma och gå vidare men nu tror jag det kan vara bra att syna i sömmarna och se verkligheten. Vi har i dag ett samhälle där allt fler lever på existensminimum. Barnfatigdomen sprider sig och kommunernas ekonomiska stöd till människor som inte klarar av de vanliga ekonomiska kostnaderna ökar månad för månad. Allt fler blir arbetslösa och Sverige är på väg in i en ny kris. Då hjälper inte Fas3 eftersom det inte leder till riktiga jobb utan bara sysselsättning utan riktig lön!
MEN i dagarna har det kommit ut ett förslag från Alliansen att om man har ekonomiskt stöd från kommunen så får man jobba och då behålla 75% av det man tjänar innan man drar ner på det ekonomiska stödet. Kan ju vara bra och jag hoppas att det kan hjälpa någon/några att börja jobba och känna att det ger något.
1923 röstade moderaterna NEJ till åtta timmars arbetsdag först 1971 fick socialdemokratin igenom 40 timmarsvecka. Då var jag ett år, inte längesedan alls, ändå så glöms kampen bort. Att vi S-kvinnor kämpar för 6 timmars arbetsdag och hoppas på att det kan bli en verklighet för en heltid känns helt rätt.
Då hade fler fått möjlighet till arbete och vi hade kunnat ha en fritid med friskvård och mått så mycket bättre. Inbillar mig att det hade löst mycket av våra sociala problem med barn och ungdomar. Vi vuxna hade haft tid!
Glöm inte historia, vi behöver utveckla välfärden inte nermontera. Vi behöver ny regering 2014!
Efter att jag i går tittade på uppdrag granskning (http://www.svtplay.se/uppdrag-granskning) har jag funderat och funderat (som professor Balthazar, brukar säga) hur kan det bli så fel? För jag kan inte i min vildaste fantasi tro att man i alliansen insåg vilka konsekvenser det skulle bli. Hur kan man som politiker stå och försvara Fas3? Hur kan man säga att det är bättre än t.ex. ”gröna jobb eller plus jobben” som socialdemokraterna införde?
Det handlar om människor med människovärde. Alla behöver känna sig behövda och ha en ”vettig” sysselsättning som man kan försörja sig på. Inte något bara att fördriva tiden med.
Under programmet visades exempel efter exempel upp på hur dåligt det var med Fas3. Säkert finns det några bra exempel också även om man valde att inte lyfta fram dem. Men trots att jag faktiskt förstår att det finns bra exempel så överväger vågskålen med det dåliga.
En man berättade att han nu gjorde samma jobb som för fyra år sedan fast nu med 2000: – mindre i lön?
Hur går det ihop, löneutvecklingen har uppenbart stannat av helt inom de områdena.
Ja, visst ja, de har inte lön men än dock en ersättning som man borde kunna försörja sig på, eller?
Redan som ung radikal SSU:are hade jag tankar på medborgararbete. Alla fick lön, oberoende på vilket jobb man hade. Att arbeta kan värderas så olika. Det är ju också ett jobb att besöka sjuka, eller vara i andra frivilliga organisationer. Varför värderas inte det som arbete? Sedan förstår jag att löneskillnaden behövs MEN jag tror inte på det samhället som håller på att skapas nu. Där vi har allt fler utanförskap.
Alliansen säger att vi inte skall ha ett bidragssamhälle men jag förstår inte hur de tänker när allt de gör innebär att folk inte kan försörja sig och behöver gå för att få ekonomisk hjälp. Jag är visserligen ingen stjärna i mattematik men jag får inte deras ekonomiska samhälles struktur att gå ihop.
Lite som Stefan Löfven sa i sitt första maj tal på Götaplatsen och återupprepade i Almendalen; -regeringen väntar på bättre tider, medan Sverige väntar på en bättre regering. (http://www.socialdemokraterna.se/Stefan-Lofven/Tal-och-artiklar/2012/Almedalstalet-2012/)
Visserligen är jag socialdemokrat, men jag kan och är kritisk även mot mina egna. När det gäller Sveriges framtid är Socialdemokraterna och då Stefan Löfven som stadsminister det som kan rädda oss!
Bort med Fas3 jobben och in med nya riktiga arbeten med lön som man kan försörja sig på!
brogrenstankar