brogrenstankar

Att längta tillbaka – och samtidigt känna en klump i magen

Semestern börjar sakta gå mot sitt slut och jag märker att tankarna allt oftare hamnar i skolan. Om bara några veckor börjar ett nytt läsår och för första gången på länge ska jag möta en helt ny förskoleklass.

Och vet ni… Jag längtar.

Jag längtar efter de där små människorna med stora ryggsäckar och ännu större förväntningar. Efter nyfikenheten, skratten och alla de där magiska ögonblicken när ett barn plötsligt vågar lite mer än dagen innan.

Men samtidigt finns det en annan känsla.

En klump i magen.

Inte för att jag tvivlar på att jag klarar uppdraget. Tvärtom. Jag älskar mitt yrke och jag vet att jag kommer att göra allt jag kan för att ge barnen en trygg och fin start i skolan.

Det som skaver är något annat.

Jag har utvecklats mycket som lärare under de senaste åren. Jag har fått nya erfarenheter, utbildat mig vidare och utmanat mig själv. Därför känns det lite som att börja om från början igen. Det handlar inte om att förskoleklass är ett mindre viktigt uppdrag, tvärtom. Det är kanske ett av skolans allra viktigaste. Men just nu brottas jag med dubbla känslor.

Jag tror många lärare känner igen känslan av att vilja ge hundra procent, samtidigt som man undrar om förutsättningarna kommer att räcka. När mycket är nytt, mycket ska byggas upp och det fortfarande finns många frågetecken innan terminen ens har börjat.

Det är lätt att tänka att man bara ska springa lite fortare. Packa upp en låda till. Förbereda lite mer. Komma lite tidigare. Gå hem lite senare.

Men någonstans behöver vi också påminna oss om att vi är människor. Ingen lärare blir bättre av att gå in i ett nytt läsår redan trött.

Det är också därför jag tror att förutsättningarna i de yngre åldrarna betyder så mycket. Att börja förskoleklass är ett stort steg i ett barns liv. Barn behöver bli sedda, få tid att ställa frågor, bygga relationer och känna sig trygga.

Därför är jag glad över att Socialdemokraterna vill satsa på mindre klasser i de yngre åldrarna. Färre elever per lärare ger bättre möjligheter att möta varje barn utifrån dess behov. Det skapar lugnare lärmiljöer, stärker tryggheten och ger mer tid för både lärande och lek. Jag tror att det är en investering som gör skillnad, både för barnen och för oss som arbetar i skolan.

Jag hoppas att den här terminen blir fylld av glädje, utveckling och fina möten. Jag hoppas också att vi blir bättre på att prata om vilka förutsättningar som krävs för att lärare ska kunna göra sitt jobb på ett hållbart sätt. För när lärare får rätt förutsättningar är det barnen som vinner.

Och trots klumpen i magen vet jag en sak.

Den första morgonen, när de där små sexåringarna kommer in genom dörren med förväntan i blicken, då kommer jag att le.

För det är därför jag valde att bli lärare.

När blev vädret så här?

När jag var liten minns jag somrarna som varma. Vi badade tills läpparna blev blå, åt smält glass och sprang barfota på den heta asfalten. Visst regnade det ibland och ibland var det kallare än man önskade. Men jag minns inte de tvära kasten.

Idag känns det annorlunda.

Ena dagen visar termometern 30 grader och nästa dag 13. På några timmar kan himlen öppna sig och regnet vräka ner i mängder som tidigare föll under flera veckor. Vi läser om översvämningar, skogsbränder och värmeböljor – inte långt borta, utan här i Sverige. Det som en gång kallades extremväder börjar kännas allt mer normalt.

Jag är ingen klimatforskare. Men jag är mormor.

Och kanske är det just därför tankarna kommer oftare nu.

Vad är det egentligen vi lämnar över till våra barn och barnbarn? Hur kommer deras värld att se ut om tjugo år? Kommer de att kunna njuta av svenska somrar på samma sätt som vi gjorde, eller kommer de att växa upp i ett klimat där extrema väderhändelser blivit en del av vardagen?

Det är frågor som ibland känns tunga.

Det som också bekymrar mig är att klimatfrågan inte verkar ta större plats i debatten. Visst pratar vi om den ibland, men den hamnar ofta i skuggan av allt annat som känns akut här och nu. Samtidigt fortsätter temperaturen att stiga, isarna att smälta och rekord efter rekord att slås.

Jag tror inte att någon enskild människa kan lösa klimatkrisen. Men jag tror att vi tillsammans kan göra skillnad. Vi behöver fatta kloka politiska beslut, utveckla ny teknik, förändra våra vanor och våga tänka längre än nästa mandatperiod eller nästa semester.

Är det för sent?

Det hoppas jag verkligen inte.

Forskningen säger att varje tiondels grad spelar roll. Varje utsläpp som kan undvikas gör skillnad. Ju snabbare vi agerar, desto större chans har vi att begränsa de värsta konsekvenserna.

Kanske är det just där hoppet finns.

För även om jag ibland känner oro när jag ser regnet vräka ner eller värmen slå nya rekord, vill jag inte ge upp. Jag vill tro att vi fortfarande har möjlighet att påverka. Inte bara för vår egen skull, utan för våra barn och barnbarn.

För den värld vi lämnar efter oss blir den värld de ska leva sina liv i.

Och det ansvaret kan vi inte blunda för.

Att bli mormor – en ny roll att lära sig

Den 10 mars förändrades mitt liv på ett sätt som jag inte riktigt hade förstått skulle hända. Då föddes lilla Otto och jag blev mormor.

Otto, ett namn som betyder lite extra för mig eftersom han är döpt efter min pappa. Jag ska erkänna att det först kändes lite ovant att säga. När jag sa “Otto” dök min pappa upp i tankarna innan den lille killen gjorde det. Men nu känns det helt naturligt och otroligt fint. Namnet har fått en ny liten person att förknippas med, samtidigt som det bär med sig ett stycke familjehistoria.

Det är en fantastisk känsla att få följa ett litet liv från allra första början. Han är fortfarande bara några månader gammal, men det händer något nästan varje gång vi ses. Ett nytt ljud, ett leende som blir lite tydligare eller en ny blick som nyfiket försöker förstå världen. Det är de små stegen som är de stora.

Samtidigt har jag upptäckt att rollen som mormor är en balansgång. Man vill så gärna dela med sig av sina erfarenheter, men man får också påminna sig om att det nu är Isabella och Erik som är föräldrar. De ska hitta sitt sätt, fatta sina beslut och skapa sina egna rutiner. Min uppgift är inte att tala om hur de ska göra, utan att finnas där när de vill ha hjälp.

Och visst har det hänt en del sedan jag själv hade små barn! På min tid gjorde man si, nu gör man så. Ibland känns det nästan som att man behöver en introduktionskurs för att bli mormor.

Men egentligen är det ganska enkelt.

Att vara mormor handlar inte om att ha alla svar. Det handlar om att finnas där med öppna armar, ett varmt hjärta och en stor portion tålamod. Att få njuta av de där små stunderna, glädjas åt utvecklingen och känna den stora förmånen att få vara en del av ett litet barns liv.

Och jag ser redan fram emot allt som väntar, de första stegen, de första orden, sagostunderna, utflykterna och alla de minnen vi ännu inte vet att vi ska skapa.

Att bli mormor är nog en av livets allra finaste gåvor.

Den där långa ledigheten…

“Men ni lärare har ju sommarlov i flera månader!”

Ja, den kommentaren dyker upp varje år. Jag brukar le lite. För sanningen är att de första veckorna inte handlar om att resa jorden runt eller bocka av en lång att-göra-lista. De handlar om att… sova.

Och sova.

Och sova lite till.

De första två veckorna av min ledighet har jag nog gjort mästerskap i återhämtning. Jag har lyssnat en stund på en bok innan ögonen gått i kors, tagit en kopp kaffe på balkongen och tänkt att “idag ska jag minsann göra något”. Sedan har det blivit en tupplur istället. Kroppen har helt enkelt bestämt sig för att nu får det vara nog. Efter ett intensivt läsår har den krävt vila, och den diskussionen vinner kroppen alltid.

Men så händer något.

Ungefär mitt i ledigheten börjar lärarhjärnan vakna till liv igen. Helt utan att någon bett om det. Jag kommer på mig själv med att fundera över möblering, rutiner och hur jag vill organisera förskoleklassen som väntar i augusti. Hur skapar vi en trygg start? Hur får vi alla elever att känna att de lyckas redan från första dagen?

I år finns dessutom ett uppdaterat kartläggningsmaterial som jag vill sätta mig in i. Min tanke är att tillsammans med våra fantastiska speciallärare genomföra kartläggningarna under de första dagarna och veckorna. Då får vi en bra bild av gruppen och kan planera undervisningen utifrån elevernas styrkor och behov redan från början. Precis så vill jag att det ska fungera.

Och ja… jag har visst köpt några nya böcker och lite nytt material också. Bara för att “titta lite”. Ni vet hur det är. Eller kanske är det bara lärare som kan tycka att en ny lärarhandledning är nästan lika spännande som en deckare.

Det fina med läraryrket är att engagemanget inte går att stänga av med en knapp. Inte ens på sommaren. Idéerna smyger sig på när man minst anar det. På promenaden med hunden Sixten. I bilen. När man vattnar blommorna eller sitter med en kopp kaffe i skuggan.

Så ja, jag är ledig. Och det är jag väldigt tacksam för. Jag behöver den här tiden för att orka vara den lärare jag vill vara när höstterminen börjar.

Men den där riktigt långa ledigheten som många pratar om? Den är nog lite av en myt.

För någonstans mellan tupplurarna, kaffekopparna och sommarkvällarna har nästa läsår redan börjat ta form. Och om jag ska vara helt ärlig… det känns faktiskt ganska roligt.

Brogrenstankar – Om att bygga ett samhälle

Ibland undrar jag när vi började tro att ett samhälle byggs av stora ord och snabba rubriker. För mig byggs ett samhälle i de små mötena. I klassrummet när en elev vågar räcka upp handen för första gången. På äldreboendet när någon har tid att sitta ner en extra minut. På biblioteket, i idrottshallen eller på en promenad genom vår vackra kommun.

Som lärare möter jag framtiden varje dag. Som politiker försöker jag skapa förutsättningar för den. Det är inte alltid enkelt, och vi kommer inte alltid att tycka lika. Men jag tror fortfarande att respekt, kunskap och samarbete leder längre än höga röster.

För mig handlar politik inte om att vinna debatter. Den handlar om att göra vardagen lite bättre för människor.

Kanske är det en gammaldags tanke. Men jag tror att den behövs mer än någonsin.

Kommunfullmäktige kandidat nummer 13

Ulrica Brogren, 52 år från Kungälv, Speciallärare
Kandidat #13, Kommunfullmäktige / Socialdemokraterna i Kungälv

Mitt namn är Ulrica Brogren och är en kvinna mitt i livet.
Till vardags arbetar jag som speciallärare med elever som har funktionsvariationer. I mitt yrke möter jag både elever och vårdnadshavare och tillsammans arbetar vi för att alla elever skall nå målen att bli så självständiga som möjligt. Det gäller att anpassa utefter varje elevs behov.

Läs mer: https://socialdemokraternakungalv.se/ulrica-brogren-2022/

Marstrands naturreservat en härlig tur på klipporna.

Dagens promenad blev ca 4 km.

Vi parkerade på Koön och tog färjan över. Kostnaden för parkering beror lite på vilken du väljer och vilken tid på året du väljer eftersom priserna följer säsongen. Man får även tänka på att färjan över till Marstrands ön kostar.

När vi åkt över till ön valde vi denna gång att gå till vänster. I vanliga fall brukar vi gå åt andra hållet men denna gång bestämde vi oss för att göra lite annorlunda.

Vi råkade komma mitt i seglar tävling så det var mycket folk i början på promenaden. Men när vi kommit en bit ut glesades det ut och vi mötte bara några få under turen runt.

Vi valde att först följa den röda markeringen och när stigen delade sig valde vi vit markering som följer vatten kanten.

Stigen har visserligen renoverats sedan jag gjorde youtube filmen men bitvis är den riktigt dålig och man måste se upp vart man sätter fötterna så att man inte ramlar.

Denna film gjorde jag efter en tur på ön 2014.

På flera ställen runt ön finns badstege för den som är sugen på ett dopp.

Blandade bilder

Om man behöver en toa så kan jag rekommendera de som finns vid hamnen. De var välstädade och trevliga.

Tips att tänka på:

Bra skor

Fika korg

Badkläder

Gott om tid

En extra tröja, det blåser nästan jämnt

Total betyg:

En otrolig naturupplevelse och trevlig promenad. Men stigen runt är periodvis mycket dålig och det är lätt att trampa fel

Policy för Kungälvs kommuns kommunala grundskolors skolgårdar

Torsdagen 30/6–22 var det kommunfullmäktige i Kungälv.
Då var ärendet KS2022/0834–1, Beredningsskrivelse – Policy för Kungälvs kommuns kommunala grundskolors skolgårdar uppe.

Ärendet handlar om hur kommunens kommunala grundskolors skolgårdar skall utformas vid nybyggnationer.
Beredningen bildning och lärande har under en längre tid arbetat med skolgårds-policyn och utmynnade i denna beredningsskrivelse. Här är mitt anförande som jag höll i kommunfullmäktige.

Presidiet, åhörare/tittare och ledamöter

Jag som ordförande i beredningen Bildning och Lärande är i dag oerhört stolt över att stå här i talarstolen med denna skolgårdspolicy.

En policy är en övergripande avsiktsförklaring, som vägleder och anger förhållningssätt samt vilka värden som ska beaktas i kommunens verksamhet.

Beredningen har under mandatperioden arbetet med frågan kring skolgårdarnas utformning. Det började som ett grupparbete där några i beredningen tog fram riktlinjer på vad skolgårdar bör innehålla. I gruppen ingick Yvonne Norlén (C) och Fredrik Schandorff (S). Gruppen har läst på om och kring regler och vad forskningen säger i skolgårdsfrågan. De har vid flera tillfällen redovisat vad de kommit fram till och beredningen har även haft besök av tjänstemän från kommunen som informerat om hur det ser ut på våra kommunala skolgårdar i kommunen. När vi kände oss redo med bakgrundskollen skapade vi tillsammans detta dokument där vi satt ihop lite av den fakta och forskning vi hittat och framför allt har vi sammanställt våra långsiktiga visioner kring våra kommunala grundskolors skolgårdar.

Visste ni att enligt Folkhälsomyndigheten tillbringar barn i åldrarna 11, 13 och 15 år ungefär 70% av sin vakna tid sittande eller liggande?

Dessutom når allt färre barn från 6 års ålder upp till riktvärdet 60 minuters pulshöjande aktivitet/dag. (WHO:s rekommendation)

Vi måste bygga ett samhälle som gör det lättare att röra på sig mer i vardagen. Att bryta den stilla sittande trenden är viktigt, särskilt bland barn och unga. Det är i uppväxten som vi skapar de vanor som oftast behålls hela livet.

Skolan är den plats där barnen tillbringar den största delen av sin dag. Det finns forskning som visar att hur skolgårdar är uppbyggda och vilket innehåll de har spelar en stor betydelse för barns och ungas lärande och deras sociala och fysiska utveckling.

Det är tre grundläggande kvaliteter som ska finnas på skolgården

som alla kräver areal: förutsättningar för fysisk aktivitet, naturkontakt samt socialt liv.

Dessa tre kvaliteter är helt grundläggande för att en skolgård ska vara välfungerande för de många olika funktioner som skapar kvalitet för alla barn samt för skola och samhälle.

Detta policydokument för Kungälvs kommuns kommunala skolgårdar är ett stöd för organisationens framtida planeringsarbete med hur skolgårdarna bör utformas. Policyn skall bidra till att öka likvärdigheten och kvalitén på våra grundskolors skolgårdar.

Beredningen bildning och lärande föreslår att denna policy för Kungälvs kommuns kommunala grundskolors skolgårdar ligger till grund för en ny skolgårdhandlingsplan för de kommunala grundskolorna i kommunen.

Policy för Kungälvs kommuns kommunala grundskolors skolgårdar tar även hänsyn till kommunfullmäktiges strategiska mål inom utbildningsområdet som är:
–att ge goda förutsättningar för livslångt lärande…
… och att det politiska ansvaret innebär att skapa så goda förutsättningar som möjligt för det livslånga lärandet.

Därför yrkar jag bifall på denna policy för Kungälvs kommuns kommunala grundskolors skolgårdar.

Vill DU se/höra inlägget och se debatten gå in här: https://youtu.be/D57-gt60F5o

Nu återstår arbetet för utskottet att göra en handlingsplan som kommunen skall använda när de bygger nya skolor. Så spännande att få vara med och ta fram framtidsvisioner om skolgårdar.

Policy för skolbibliotek i Kungälvs kommuns kommunala grundskolor

Den 12 maj tog fullmäktige policyn om Kungälvs kommuns kommunala skolbibliotek. Som ordförande i beredningen bildning och lärande är jag oerhört stolt att vi tillsammans skrivit policyn i beredningen. Förutom att vi i beredningen arbetat med texten har den även varit ute i två omgångar på politisk remiss. Detta gör förhoppningsvis att policyn har en bred förankring och kommer bli ett bra underlag när bildningsutskottet skriver en handlingsplan som sedan förvaltningen skall förhålla sig till.

Jag själv i talarstolen på kommunfullmäktige 12/5-22

Visste ni att man behöver kunna 50 000 ord för att kunna läsa en vanlig dagstidning. Detta är inget som kommer naturligt utan det sker enbart genom att läsa och träna ords begrepp. Om man som förälder läser 10 minuter om dagen för sitt barn ökar barnets ordförråd och de får de magiska 50 000 ords kunskapen som behövs för att läsa en vanlig dagstidning. Om man inte aktivt läser för barnen hamnar deras ordkunskap långt under och det finns beräkningar som säger att de då endast har med sig 15 000 ord.

I dag är det 4 av 10 föräldrar som läser varje dag för sina barn det är här som skolbiblioteken kommer in. I skolbiblioteken kan eleverna låna med sig böcker hem som föräldrarna kan läsa. Det är också så att skolbiblioteken har stor betydelse i den vanliga undervisningen. Dit kan man gå och ha en mysig lässtund med eleverna. Läraren kan visa hur magiska böcker är och att det finns en värld i litteraturen där allt kan hända.

Ett skolbibliotek bestå av fakta böcker och olika sorters skönlitteratur. Böcker där man bläddrar och vänder pappret men det kan också finnas olika interaktiva alternativ. I dag finns det många bra appar där man både kan läsa och lyssna på olika böcker. Böckerna i flera av apparna finns både på svenska och på andra språk.

När det gäller elevers språkkunskap finns det otroligt mycket forskning och något som återkommer är att elever som får ”bada” i språk får bättre resultat i skolarbetet. Att bada i språket inbär att man på skolan har extra fokus i språket och att man använder sig av en tydlig språkinriktning i alla ämnen. Detta gör läraren genom att förbereda vilka ämnesord som förekommer under lektionen, de förbereder eleverna på nya ord och eleverna får aktivt vara med och arbeta med orden. Den kunskap som man får med sig på det ena språket följer med i det andra språket. Därför är det av stor vikt att böckerna i ett skolbibliotek är på olika språk utifrån de elever som går på skolan.

Detta med böcker på andra språk är också en viktig sak. Skolverket skriver att: Modersmålet har stor betydelse för barns språk, identitets-, personlighets- och tankeutveckling. Ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska, andra språk och andra ämnen (Skolverket 2020).

De elever som har annat modersmål eller fadersmål behöver ha ett språk där de är starka, för att sedan bygga på med ett nytt språk.
Förmågan att lära sig svenska språket har betydelse utefter hur de kan sitt modersmål. Forskning visar att barn som lärt sig läsa på sitt modersmål/fadersmål har lättare att lära sig läsa även på andra språk. Detta är för att de då redan fått en förståelse för hur ljud och bokstäver hänger i hopp. Men inte på något sätt skall detta konkurrera ut varandra utan givetvis är det, det svenska språket som är viktigt om man bor i Sverige.

Något annat spännande i denna diskussion om språket och litteratur är Alfred Nobel och litteraturpriset. Han skrev sitt testamente 1895 och fastslog bland annat att litteraturpriset ska tilldelas en författare som under året gjort mänskligheten den största nyttan. Han var noga med att priset inte skulle avse författare från någon speciell nationalitet. Ser man på de som fått priset under de senaste åren är nationaliteterna spridda över stor del av världen. Så visst är det viktigt att vi på våra skolbibliotek har böcker som skrivits av olika författare och att de finns på olika språk. Jag är övertygad om att ifall Alfred Nobel varit här i dag hade han talat sig varm om vikten med litteratur på alla språk!

Vad som skall finnas i ett skolbibliotek skall inte vi politiker sätta gränser för utan det skall främja elevernas lärande utifrån vad forskningen har kommit fram till.
Syftet med policyn är att skapa en gemensam riktning för utvecklingen av våra kommunala skolbibliotek i grundskolan. Policyn skall bidra till att öka likvärdigheten och kvalitén i skolbiblioteksverksamhet som gynnar alla elevers kunskapsinhämtning i Kungälvs kommunala skolor.

Jag hoppas att denna policy kommer bli ett viktigt verktyg för att definiera skolbibliotekens roll och uppdrag i våra kommunala grundskolor.

Liten video som jag spelade in när beslutet var klart i fullmäktige 😉

https://www.kungalv.se/kommun–politik/organisation/kommunfullmaktige/webb-tv-kommunfullmaktiges-sammantraden/2022/kf2022-05-12/ (Vill du lyssna på inlägget gå in 1.07.36 i länken).

Handlingar om man vill gå in och läsa i Beredningsskrivelsen 🙂

§ 51/2022
Beredningsskrivelse – Policy skolbibliotek (Dnr KS2022/0297) (sidan 38-48) https://www.kungalv.se/siteassets/dokument/kommun-och-politik/protokoll-och-handlingar/kallelser/kommunfullmaktige/2022/kallelse-kommunfullmaktige-2022-05-12.pdf

// Ulrica Brogren

Alltid lär man sig något

Nu har jag haft min första öroninflammation. Det tog 51 år innan jag åkte på denna sorts av inflammation.

Det hela började troligen med en dunderförskyllning som där efter utmynnade i bihåleinflammation och sedermera en kraftig öroninflammation. Jag har inte varit så ofta sjuk på många, många år.
Men eftersom jag i januari bytte jobb och hamnade i en ny barngrupp så fick jag tilldelat mig nya baskilusker.

Nå ja, öronen började med ett svagt irriterande ont och tryck. Detta övergick i ett kraftigt ont som man inte visste hur man skulle hantera och så till sist sa det klick i örat. Då kom det vätska rinnande ur örat dessutom tycktes ha något slut…

Jag sökte vårdcentralen på fredag och fick medicin som skulle tas tre gånger om dagen.
Nu lät det pip och som en torktumlare med ojämn tvätt i, i mitt huvud. Dessutom hörde jag sämre och när jag pratade lät det i mitt huvud som om jag hade en plåthink över huvudet.

Helgen gick och jag blev inte bättre utan snarare sämre. Hörde allt mindre, febern gick upp och det gjorde fortfarande hiskeligt ont. På måndag gick jag åter till läkaren på vårdcentralen. De skickade mej vidare till Sahlgrenskasjukhuset på öron, näsa hals.

Där var det en läkare som tittade i örat, tog fram en ”dammsugare” och sög rent i båda öronen. Det rasslade och skrapade. Ingen skön känsla alls. Läkaren påstod att det inte skulle göra ont men det gjorde det visst. Kände mej lite obstinat där jag låg med örat i vädret. Läkaren bad mig att säga till nästa gång jag tänkte skrika AJ! Jag lovade att göra mitt bästa. Jösses vad man känner sig liten och framför allt barnslig. Varför får inte vuxna tycka att det gör ont?

Nå väl, domen blev att jag inte var ”sjuk”, lite öroninflammation med hörselbortfall är inget ovanligt. Om inte symtomen var borta inom två månader skulle jag höra av mig. Jag fick även en salva som jag skulle droppa två troppar tre gånger/dag i öronen.

Så nu vet jag att jag inte är sjuk, att jag kan jobba som vanligt. Tur att jag just nu har påsklov!

Att leva i en värld där man inte hör vad som sker runtomkring är en helt ny erfarenhet. Att ständigt ha detta pip och sus i huvudet är tröttsamt och oerhört energikrävande.

Saker som jag uppskattar just nu är att det finns text-tv, att nästan alla program går att få textat är så skönt.

Att vara i ett vakuum är oerhört jobbigt.
Saker som annars görs med en klackspark är nu lite bökigare. Tex. att läsa en bok med stadigt pip och sus i huvudet görs att koncentrationen är svår att hålla. Man hör inte när tvättmaskinen, mikron, mm piper för att de är klara. Det är nästan omöjligt att prata i telefon… jag hör ju inte vad den andre säger så att samtala känns ganska meningslöst.

En annan sak som jag just nu funderar på är hur ger man sig själv två droppar av en salva i örat? Hur tänkte de där?

Nå väl jag hoppas min tillfälliga dövhet försvinner, och att när jag vaknar så är allt som vanligt!