Den där långa ledigheten…

“Men ni lärare har ju sommarlov i flera månader!”

Ja, den kommentaren dyker upp varje år. Jag brukar le lite. För sanningen är att de första veckorna inte handlar om att resa jorden runt eller bocka av en lång att-göra-lista. De handlar om att… sova.

Och sova.

Och sova lite till.

De första två veckorna av min ledighet har jag nog gjort mästerskap i återhämtning. Jag har lyssnat en stund på en bok innan ögonen gått i kors, tagit en kopp kaffe på balkongen och tänkt att “idag ska jag minsann göra något”. Sedan har det blivit en tupplur istället. Kroppen har helt enkelt bestämt sig för att nu får det vara nog. Efter ett intensivt läsår har den krävt vila, och den diskussionen vinner kroppen alltid.

Men så händer något.

Ungefär mitt i ledigheten börjar lärarhjärnan vakna till liv igen. Helt utan att någon bett om det. Jag kommer på mig själv med att fundera över möblering, rutiner och hur jag vill organisera förskoleklassen som väntar i augusti. Hur skapar vi en trygg start? Hur får vi alla elever att känna att de lyckas redan från första dagen?

I år finns dessutom ett uppdaterat kartläggningsmaterial som jag vill sätta mig in i. Min tanke är att tillsammans med våra fantastiska speciallärare genomföra kartläggningarna under de första dagarna och veckorna. Då får vi en bra bild av gruppen och kan planera undervisningen utifrån elevernas styrkor och behov redan från början. Precis så vill jag att det ska fungera.

Och ja… jag har visst köpt några nya böcker och lite nytt material också. Bara för att “titta lite”. Ni vet hur det är. Eller kanske är det bara lärare som kan tycka att en ny lärarhandledning är nästan lika spännande som en deckare.

Det fina med läraryrket är att engagemanget inte går att stänga av med en knapp. Inte ens på sommaren. Idéerna smyger sig på när man minst anar det. På promenaden med hunden Sixten. I bilen. När man vattnar blommorna eller sitter med en kopp kaffe i skuggan.

Så ja, jag är ledig. Och det är jag väldigt tacksam för. Jag behöver den här tiden för att orka vara den lärare jag vill vara när höstterminen börjar.

Men den där riktigt långa ledigheten som många pratar om? Den är nog lite av en myt.

För någonstans mellan tupplurarna, kaffekopparna och sommarkvällarna har nästa läsår redan börjat ta form. Och om jag ska vara helt ärlig… det känns faktiskt ganska roligt.