Äntligen!

Den 12/12-12 är nu ett speciellt datum ur många olika aspekter. Dels var det min pappa Ottos födelsedag. Han skulle blivit 92 år. Men det är också den dagen då socialstyrelsen skickade sitt beslut gällande ärendet om min mamma Kerstin Fredmans tragiska bortgång 21/1-12. Min mamma bodde på Morängatans äldreboende i Göteborg och under hennes vistelsetid på detta boende hade vi många klagomål angående brister i vård och omsorg. Läs mina tidigare blogginlägg om detta:

Nu äntligen har vi fått svar på den enskilda anmälan vi skickade in 13/2-12 till Socialstyrelsen. Men att det skall ta tio månader för ett svar känns minder bra. När det gäller sådana här alvarliga saker borde det verkligen gå betydligt fortare anser jag. Undrar just vad vår socialminister Göra Hägglund anser att en skälig väntetid på svar är?

När vi förstod att boendet inte själva skulle gå vidare med vårt ärende angående mamma gjorde min syster en skrivelse från oss anhöriga. Vi ville på det sättet få bekräftat att boendet agerat fel när det gäller vår mor.

Göteborgs kommuns egen utredare tyckte inte det fanns allvarliga missförhållanden. Detta trotts att vår mamma blev liggande på golvet, troligen i flera timmar. Hon var blå slagen och hade otroligt ont. Larmet fungerade inte eftersom ”någon” dragit ut larmsladen ur väggen. Vår mamma dog knappt ett dygn efter hon kommit till sjukhuset. MEN detta ansågs inte som tillräckliga skäl för en lex Sarah anmälan.

Svaret från socialstyrelsen är på 7 sidor! Texten är inte alldeles lätt att förstå och jag tycker de är lite ”mesiga” i sitt svar, eftersom de inte ställer någon ansvarig chef till svars. Däremot anser de att flera av de saker vi tagit upp i anmälan är allvarliga och att boendet har gjort fel och har brustit i vård och omsorg.

I utredningen som gjorts av kommunen har det kommit fram att det inte finns några larm repriserade sedan 17/1-12! arbetsgivaren anser att personalen borde ha reagerat på detta då vår mamma larmade upprepade gånger/dag. Att larmet inte fungerat anses ”… allvarligt och skulle ha kunnat utgöra en risk som kunnat innebära att det fått konsekvenser för NN:s liv och hälsa.” Däremot går det inte att bevisa om det larmet kopplats ur av oaktsamhet eller försummelse av personal.

Socialstyrelsen ser samma händelser med lite andra ord. Socialstyrelsen anser att det är anmärkningsvärt att personalen inte reagerat på att mamma inte larmat under flera dagar. Likaså att ingen märkt att huvudkopplingen till larmet varit utdraget, detta är en aktiv handling och inget som kan ske av ”misstag”. Socialstyrelsen anser inte att de kan uttala sig om denna försummelse kan fått konsekvenser för mammas liv och hälsa MEN ”det kan i vart fall inte uteslutas.”

Socialstyrelsen anser också att det är anmärkningsvärt att boendet inte samanställt, analyserat och sett mönster i de upprepade fallrapporterna som skrivits på mammas upprepade fallskador. Att inga åtgärder gjorts är en brist enligt socialstyrelsen.

Som sagt sida upp och sida ner, får vi som anhöriga bekräftelser på det vi redan visste men ingen ansvarig på Morängatans boende ville medge. Morängatans äldreboende i Göteborg var inget bra boende för vår mamma, men när vi fattade det var det redan för sent.

2012-11-25 11.36.19

Kommunen säger att missförhållanden inte kan på visas, socialstyrelsens anser att det inte kan uteslutas att det påverkats mammas liv. Vi vet att det påverkade eftersom vår mamma dog!

Jag hoppas innerligt att det blir ett uppvaknade för beslutande politiker och att man tar till sig socialstyrelsens rapport och åtgärdar det som har ålagts dem. Inte för att det hjälper vår mamma. Men det kan finnas andra!

Hur bygger vi förtroende?

Att läsa och ge rätt information är SÅ viktigt. Blir SÅ oerhört frustrerad när jag upptäcker mer eller minder medvetna fel i informations flödet från våra så kallade ledare inom partiet. Gång på gång kommer information som inte stämmer med handlingar som finns att läsa. Det är viktigt att vi som socialdemorater går ut med rätt information om vi skall ha kvar vår trovärdighet. Man vinner inget på att förvanska sanningen. Sanningen kommer alltid fram i slutändan. Vår politik ÄR så bra så vi behöver inte ta till fula knep. Vi skall vinna på att vara ärliga och stötta våra väljare i de frågor som gäller dem.

Vi behöver förnyas oss och se framåt. Dåtiden har varit och framtiden tillhör oss. Det gäller nu att vi spelar på rätt planhalva och tar till oss de kunskaper som finns inom partiet. Vi behöver inga skrivbordsförslag utan vi behöver förslagen från verkligheten!

Det vi lägger fram måste vara förankrat så att vi som är medlemmar förstår vår egen politik och känner delaktighet.

Jag anser att vi måste ha en transparant politik då medlemmar i partiet är delaktiga och förstår våra ställningstagningar i olika samhällsfrågor. Det är inte en liten klick som skall bestämma våra åsikter. Det måste få ta tid så att frågorna är väl förberedda och förankrade. Vi måste börja prata politiken med varandra och lämna konflikterna bakom oss. De olika uppdragen skall spridas till flera, man borde inte kunna sitta på flera stolar som det i dag gör. Enligt vårt eget åtta punktsprogram (Kungälvs Socialdemokratiska Arbetarkommun) skall uppdragen fördelas till så många som möjligt så att vi blir ett brett parti!

Ibland måste man göra om för att göra rätt! Det är dags att stanna till och tänka. Tänka om hur vi vill att framtiden skall vara i vårt samhälle och vårt parti.

Författaren Katarina Wennstam

Katarina Wennstam är en författare som berör läsaren.

Hon har hittills skrivit fem böcker; Dödergök, Smuts, Flickan och skulden, En riktig våldtäktsman och Svikaren.

Böckerna är gripande och baseras på händelser som utspelar sig i dagens samhälle.

Jag har läst alla hennes böcker, de griper tag i läsaren på ett nästan kusligt sätt, berättelserna kryper under huden och berör. Efter att ha läst den senaste boken ”Svikaren” som handlar om ett hat brott väntar jag redan på nästa bok.

Katarina Wennstam har en hemsida (http://www.katarinawennstam.se/index.php?id=5) där beskriver hon sina böcker och man kan läsa utdrag från de olika böckerna hon skrivit.

flickan_och__bokbild När jag läste första boken ”Flickan och skulden” kände jag en oerhörd rädsla över hur vi behandlar tjejer/kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt. I boken beskriver Wennstam hur rättsystemet behandlar våldtäktsoffren, det är verkligen ingen rolig läsning. Boken kom ut 2002 och nominerades till Augustpriset för bästa fackbok, samt belönades med Sveriges Advokatsamfunds journalistpris och Vilhelm Moberg-stipendiet.

en_riktig_valdtaktsmUppföljaren blev ”En riktig våldtäktsman” och precis som titeln är fokus i denna bok gärningsmannen. Mycket intressant läsning men ändå gjorde boken mig äcklad! Dessa män som med våld utnyttjat flickor/kvinnor har jag ingen förståelse för över huvet taget. Det kan aldrig finnas förmildrade omständigheter när det gäller våldtäkt. Inderviden måste ta ansvar för sina handlingar, det skall aldrig vara acceptabelt att lägga över det på offret.

”Smuts” är en spänningsroman med inriktning familj, män, kvinnor, våld och samhällesmuts_bokbild. Jag upplever att boken är samhälle kritisk och frågan är väll om det är detta samhälle vi vill ha?

doder_gok_nyDödergök är en fristående fortsättning på Smuts och den fortsätter på samma tema om hur mannen sätter sig över samhällets regler. Att vara överhuvud för familjen kan ha många sidor och just denna version är inget jag föredrar.

I senaste boken ”Svikaren” tar Wennstam upp tabun om att vara homosexuell inom news_27idrottens värld. Eftersom jag inte är någon idrottsintresserad person får jag genom denna bok inblick i en helt ny värld.

Rädslan för nya saker gör att människan gör saker som i normala fall skulle vara otänkbara.

Katarina Wennstam skriver oerhört bra och man får som läsare inblick i olika världar. Världar som man kanske inte vill se in i!

Jag kan varmt rekommendera hennes böcker!

 

 

Varför valde VI som föräldrar Snitz skola i Göteborg till vår son?

Nu närmar sig första terminen sitt slut och vår son O har gått första terminen i nian. Nu är det bara en termin kvar på grundskolan och sedan är det dags för gymnasiet.

Efter att han avverkat fem skolor under de första åtta åren i grundskolan har vi som föräldrar hyfsad koll på vad vi anser att en skola skall kunna klara av. Visst har det funnits saker även under denna termin på Snitz skola i Göteborg, men inte i närheten av vad vi annars har varit vana vid. Under tidigare år har vi minst en gång/vecka fått samtal hem om olika saker som hänt. Jag som mamma har ständigt haft telefonen på och varit orolig när det ringt.

Under denna termin har det enbart ring ett samtal, då var det en incident där en elev ”knuffat” O. Eleven var ångerfylld efter och de hade pratat om vad som hänt så allt var redan ”utrett” när O kom hem på eftermiddagen. När vi pratade om det hemma svarar han mig. – Men mamma det gick bra, han sa förlåt! Det är lugnt.

Under tidigare år har O ofta varit sjuk. Han framkallade minst en gång/vecka feber, magont eller huvudverk. Han hade stora problem med maten och fick den ena allergiska reaktionen efter den andra. Vad han kunde äta minskade allt mer och vi hade stora problem med att få i honom det som behövdes.

Rent ämnesmässigt gick det hyfsat bara han inte blev störd och fick rätt stöd. Men dagligen fick vi information om olika störningar som inträffat. Det var ofta oroligt i klassrummet och olika lärare passerade. Vi föräldrar la ner massa timmar/dag med att få O att hänga med i skolan.

När vi fick reda på att en Snitz skola skulle starta i Göteborg fanns det ingen tvekan för oss att söka och byta skola. Detta trotts att det ”bara” var ett år kvar på grundskolan och att skolan skulle vara ny startad med allt vad det kan innebära.

Snitz skola är till för de elever som har det svårt i en ”vanlig” skola. Många av eleverna har olika neuropsykiatriska diagnoser och verksamheten försöker anpassa utefter elevernas behov.

När vi kom in på Snitz var glädjen stor och kampen mot Kungälvs kommun började. Den håller fortfarande på men eftersom vi verkligen tror på skolan gör vi allt för att O skall kunna gå på Snitz.

Nu efter en termin kan vi konstantera att han vill gå till skolan. Han har nästan inte varit sjuk. Han är mycket bättre i humöret. Han berättar händelser som är roliga, som hänt under skoldagen. Han har tack vare sina nya skolkamrater fått nya vyer och ser ur nya perspektiv. Han säger själv att han nu inte känner sig udda utan är som alla andra!

MEN det finns en sak som verkligen överbygger allt detta. Han har börjat äta sådant som han tidigare inte tålt och fått reaktioner på! När vi frågar hans allergi läkare på Östra sjukhuset säger hon att det beror helt på att han mår så bra nu! Att han slipper stressen och alla kränkningar. Därför kan vår son nu äta vanligt bröd (han är enligt tester spannmåls-, baljväxt-, soja-, laktos- allergiker) och han har börjat äta ärtor, soja, laktos och vi skall även nästa år göra test på ägg! Livet känns med en gång så mycket lättare.

Jag har varit med på skolan under samanlagt tre veckor, först var det under ”inskolningen” då lärde jag känna många av eleverna och lärarna. Det var mycket ”pirr” i början och många saker fungerade inte. Bland annat var maten en katastrof men allt sedan tiden gått har det bitvis blivit bättre även om det finns saker som kan bli ännu bättre.

Det var lite strul med lokaler och vem som skulle vara var. Den stora uppgiften blev för lärarna att lära känna eleverna och veta hur mycket de kunde pressa för att få resultat. Nu när jag varit med under denna vecka ser jag att det hänt otroligt mycket.

Eleverna har blivit en grupp, alla har sina egenskaper men det verkar som om de accepterar varandra och lär av varandra. Gemenskapen är tydlig och man får vara den man är utan att bli trakasserad.

I dag hade eleverna i nian religions prov och jag hade förmånen att få höra deras diskussioner efter provet. Det är verkligen helt fantastiskt att höra deras argumentationer och analyser. De hittade knytpunkter i religionerna; kristendomen, hinduismen, och buddismen. Jag som tidigare jobbat på en F-9 skola har aldrig hört sådana resonemang som dessa ungdomar hade.

Men jag ser också likheter med hur man i tonåren är som individ. Man gör allt för att komma undan och startar gärna diskussioner med lärarna precis innan lektionen så att det kan dröja lite till innan lektionen startar.

Detta är något som man som lärare måste lära sig att handskas med och man skall inte glömma att många av dessa elever inte har speciell stor närvaro under tidigare skolår. Man brukar säga att Rom inte byggdes på ett år och det är nog lika dant här. Snitz skolan i Göteborg byggdes inte på en termin men man har en god början och framför allt lärare och pedagoger gör allt för att eleverna skall må bra.

Jag är innerligt tacksam för att få ha vår son på Snitz skola och jag tycker pedagoger, lärare och personal gör ett fantastiskt jobb. De jobbar dagligen med det sociala samspelet och ser till elevernas starka sida och bygger vidare på det.

Vi valde Snitz skola i Göteborg för att den kommunala skolan i Kungälv inte fungerade för vår son. Som förälder får man nog fråga sig varför man gör de val som man gör och handla utefter det!

Ytterbyhemmet del två!

2 december skrev jag ett blogginlägg ”Kungälvs kommun sjunker allt djupare”  (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/12/02/kungalvs-kommun-sjunker-allt-djupare/)  om Ytterby hemmet och en av avdelningarna där. Mina fakta uppgifter som jag skrev var dels från artiklarna i GP samma dag, Våld i vardagen på jobbet (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148680-vald-vardag-pa-jobbet) och Vi kan åtalsanmäla detta (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148686–vi-kan-atalsanmala-detta-), men även information som jag fått under ett par månaders tid från anhöriga och anställda.

Strax efter att artikeln kom ut i Göteborgs Posten svarade Kungälvs kommun med ett informations inlägg på sin hemsida ”Svar till GP – De boende kommer i första hand på Ytterbyhemmet” (http://www.kungalv.se/Omsorg-och-hjalp/Nyheter/Svar-till-GP—De-boende-kommer-i-forsta-hand-pa-Ytterbyhemmet/). Man berättar hur ”sanningen” är. Att Ytterby hemmet är ett boende för äldre och består av flera avdelningar. Man bekräftar att det finns en psykogeriatrisk avdelning med åtta boenden. Sedan går informationen från kommunen ut på att ge upprepade påvisade sakfel i artiklarna från GP.

När någon så totalt går ut och säger att det är fel så undrar jag lite vad som egentligen är fel. Om jag fattat rätt så kommer informationen till GP från personal och anhöriga, hur är det rimligt att de ger så total fel information. Vem skulle det gynna? Inte personalen själva i alla fall. De jobbar ju där, varför skulle de vilja ”göra ner sin arbetsplats”?

Det som också slår mig är att kommunen inte nämner till tillbudsrapporterna. Enligt GP har man haft 55st sedan mars! Hur kan man som arbetsgivare inte tycka att det är mycket och börja undra vad man skall göra åt det. Detta tas inte upp alls i svaret från Kungälvs kommun.

Jag saknar också svar på de allvaliga tillbuden som inträffat mot personalen så som knivhot, sparkar och slag mm. Vad har Kommunen tänkt göra åt detta?

Det står även att ingen personal på enheten vill flytta på sig helt plötsligt pratar kommunen om enhet och inte avdelningen. Jag råkar veta att personalen på just denna avdelning trivs och vill vara kvar. Det är inte det som är problemet. När jag läser mellan raderna ser jag att de behöver resurser och att kompetenshöja den personal som finns! Så att de känner sig trygga i sin yrkesroll och kan hantera de speciella brukarna.

Om detta inte vore nog så står det åter en artikel i dagens Kungälvs Posten om hur personal inte orkar mer på ytterligare ett äldreboende i Kungälvs kommun (http://www.kungalvsposten.se/nyheter/solhagas-personal-larmar-om-daliga-arbetsforhallanden).

I kvällens Göteborgs Posten finns en kort notis med överskrift ”Slår larm om arbetssituationen” (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1160248-slar-larm-om-arbetssituationen). Den handlar om Solhaga äldreboende i Kode, där en anonym anställd känner sig styrkt av Ytterbyhemmets personals civilkurage. På detta boende har personalen skrivit brev till politikerna i kommun styrelsen.

I samtliga fall går politiker ut och säger att det inte finns något missnöje bland de anställda. I dagens Kungälvs-Posten säger Gun-Mari Daun (KD) ”inget generellt missnöje”, Men hon säger samtidigt att det är tufft att arbeta på äldreboendena, ” – de gör heroiska insatser varje dag”. Jag undrar verkligen hur och vad Gun-Mari Daun (KD) menar med detta uttalande. Är det meningen att man skall göra dessa insatser varje dag. I min värld skall det finnas resurser och att man inte behöver göra heroiska insatser varje dag, utan dessa görs bara vid akuta situationer!

I dagens Ny tid finns under debatt en debattartikel om just detta ämne. ”Dokumentation med livet som insats” Det handlar om just Ytterbyhemmet och den situation som är där! (http://www.nytid.se/default.aspx?page=3&debatt=190)

Jag är så tacksam att media visar intresse över detta så att kommunen sätter igång med åtgärder. Vi tystnar aldrig!

Vilken rätt har man som elev, individ, människa i Allians styrda Kungälvs kommun?

Så här står det i vår överklagan till Alliansstyrda Kungälvs kommun. En kommun som sakta men säkert söndras sönder.

Överklagan av beslut ärendenummer:?

I beslutunderlaget vi fått från Kungälvs kommun, skolchef Lisa Strandberg Werlenius finns inget ärendenummer. Detta är andra gången ärendenummer inte finns med i svar på beslut från Kungälvs kommuns tjänstemän. Är det så att det är en regel att inte ha med det i sina svar på ansökan?

Det är nämligen så att i en överklagan skall det stå med. Det innebär att man som kommunmedborgare har svårt att överklaga de beslut som tjänstemännen tar. Kungälvs kommun gör det lätt för sig.

 I skollagen under 5 kap. Trygghet och studiero 3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero (http://www.notisum.se/pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/20100800.htm). Detta är något som Kungälvs Kommun har missat helt med vår sons skolgång. Det finns totalt 6 år av dokumentationer som visar att man inte tagit hänsyn till detta.

När jag sitter här med avslaget om skolskjuts från Kungälvs kommun undrar jag om det är så att det finns en policy att avslå alla ansökningar först. Det är nämligen inte så många som orkar och kan göra en överklagan. Är lite intresserad över hur statistiken ser ut över avslag från skolskutsar från elever i Kungälvs kommun. Råkar nämligen veta att man avslår alltid bergäran när äldre vill in på ett boende eftersom det inte är så många som överklagar. Kan detta vara ett mönster i Kungälvs kommuns koridorer, att göra så här för att hålla budgeten?

Kommunen upprepar som i ett mantra att vi föräldrar valt själva att byta skola för O. Vad kommunen inte tar med är alla de år av misslyckanden som O haft i Kungälvs kommuns skolor. Att han från tredjeklass, när vi flyttade till Kungälvs kommun fått utstå slag, kränkande ord från andra elever. Han har gått på tre olika skolor i kommunen vilka är: Hålta skola sedan Kullenskolan och sist Munkegärdeskolan. På dessa tre skolor finns dokumenterade kränkningar och slag! Ändå påstår skolchefen Lisa Strandberg Werlenius att vi själva valt att flytta på vår son.

Under alla år har vi haft möten med personal, pedagoger och lärare. Många av dem har varit helt oförstående och inte sett ur O:s perspektiv. Ett tag fick han ha en person som ständigt var med honom var han än var på skolan. Inte för att han gav sig på andra elever utan för att andra elever gav sig på honom!

Han kom ofta hem med blåmärken på kroppen men kunde inte själv berätta vad som hänt utan hans lilla syster som gick i två klasser under honom berättade att hon sett/hört hur andra elever (ofta i grupp) slagit, sparkat och retat. O tog bara emot allt och gav inte igen. Tillslut hade han ofta ont i magen när han skulle gå till skolan. Allt var bra tills han tog i ytterdörren och skulle gå ut genom dörren. Då bröt O ihop, bland spydde han eller fick kraftiga diarréer. Allt detta finns också dokumenterat eftersom man kallade in specialpedagogen Maud Nilzén.

Ändå tycker Kungälvs kommun med skolchefen i spetsen att de klarar av hans skolgång? Hur är det möjligt? Vilken rätt har man som elev, individ, människa i Kungälvs kommun?

Var finns de mänskliga rättigheterna i Kungälvs kommuns beslut i detta ärende?

Under beslut står att det finns möjlighet att åka med kollektivtrafiken till kommungräns! Det var ju just detta ansökan gällde. Vi har ju redan i dagsläget ett buss kort som gäller till kommungräns MEN problemet är ju att Västtrafik gör ändringar i bussturerna och hållplatserna vilket gör att O har svårt att ta sig till skolan.

I O:s varda finns inte utrymme för oförutseende händelser utan allt måste vara inövat innan. Att ta buss har fungerat hyfsat bra eftersom turerna är så täta. Men nu när det blir byte till spårvagn blir det betydligt osäkrare. Det är ofta saker som gör att spårvagnarna inom Göteborg inte går, t.ex. spårarbete, strömlöst, mm. Detta gör att rutinen bryts och O blir orolig och inte kan hantera situationen.

Varje enskild händelse måste övas innan och repeteras ett antal gånger innan det har acklimatiseras.

Således innebär nu Kungälvs kommuns beslut om avslag på vår begäran om skolskjuts att vi får börja öva olika scenarier som kan uppstå och så bara hoppas att det fungerar. Oron som vi som föräldrar känner är obeskrivlig och gör att vi har svårt att ha en lugn dag och fungera fullt ut på våra jobb.

Det skall tilläggas att sedan O slutat i skolan i Kungälvs kommun mår han mycket bättre psykiskt, det är så bra att han har kunnat börja äta sådant som han tidigare fått starka reaktioner på. O:s läkare på Östra Sjukhuset säger att eftersom han nu mår bättre så har det stark inverkan på hans allergi och astma!

Vi som föräldrar till O hoppas att vår överklagan till Allmänna förvaltningsrätten i Göteborg skall ge O rätt till skolskjuts över kommungräns och vi kräver nu även ersättning för den behandling som Kungälvs Kommun med skolchefen Lisa Strandberg Werlenius i spetsen har utsatt vår son och familj för.

Det borde verkligen finnas en rättvisa och vi hoppas att förvaltningsrätten i Göteborg ser den!

Vi har även ett läkarintyg från specialistläkaren som arbetar på habiliteringen Göteborg och södra Bohuslän, hon bekräftar det vi skrivit i denna överklagan.

Som avslutning på detta blogginlägg så ställer jag mig frågan;

Hade det sett annorlunda ut om Socialdemokraterna haft makten i vår kommun?

Jag inbillar mig att det hade varit annorlunda och att de sett till individen i första hand och inte ekonomin.

I detta fall så är socioekonomin ledord. Här finns möjlighet för en elev med funktionshinder att skaffa sig en utbildning, som innebär att kommunen slipper ha ekonomiskt ansvar för iderviden vuxen ålder. Utan utbildning inget jobb och en social kostnad för kommunen i många långa år framåt.

 

 

Skall man lämna sitt barn på ett hunddagis, är det en lösning?

Läser dagens Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154096–har-den-har-lilla-hunden-det-battre-an-sina-jamnariga-manniskobarn-) och blir synnerligen fundersam. Där har journalisten Sara Briz skrivit sina tankar om barnomsorgen/förskola och ett hunddagis. Hon har jämfört de olika verksamheterna och drar lite egna slutsatser som får mig att se det hela ur ett helt annat perspektiv.  Hon beskriver att på ett hunddagis får man inte lämna/hämta när som för då blir hund gruppen orolig! Ser man ur ett barnsperspektiv på förskolan kommer och går barn och personal under hela dagen. Det är ju inte ovanligt att man har barn som kommer allt mellan 06.00 på morgonen till någon gång efter lunch.

Barnens tider på förskolan är ju helt baserat på hur föräldrarna jobbar. För tiden på förskolan skall baseras på föräldrarnas arbetstider och restid från och till jobb. Visst kan vi personal se att barnen kan bli oroliga om det hämtas barn och de själva ”längtar” lite efter sin mamma eller pappa men oftast går det bra. Däremot märks det i gruppen om någon lämnas eller hämtas under en måltid. Då blir oftast gruppen lite orolig och det brukar främst märkas på ljudnivån. Det finns förskolor som har regler, att just under måltiderna så får man inte lämna eller hämta sina barn. Vad som är rätt eller fel är svårt att sia om beror nog främst på vilken barngrupp man har för tillfället.

Sara Briz forsätter sina reflektioner och berättar att hundarnas dag är schemalagd och jag fårstår att det inte är helt olikt hur vi har det i förskolan. Vi har listor som vi skriver i om barnen bajsat och vad de ätit och sist men inte minst om de sovit. Så likheten är verkligen slående. Och så dokumentationen förståss, där vi dokumenterar vad barnen lär sig och hur deras utveckling är. Men efter detta skiljer det sig. För på ett hunddagis är gruppens stolek viktig och man är noga med att det inte blir för många hundar i en grupp. Detta är något som i dag verkar vara lyx när det gäller barnen, där oftast ekonomin styr gruppernas stolek.

I flera tidningar har man det sista uppmärksammat just detta att barngrupperna i förskolan blir allt större. Dels beror det på kommunernas ekonomi men också att man som förälder har laglig rätt att få en plats inom ”skälig” tid (4månader).

Nu äntligen skall tre forskare (Docent Pia Williams,  Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan)  börja undersöka hur det påverkar barnen och pedagoger med de stora barngrupperna. Undersökningen beräknas vara klar 2015 enligt Göteborgs Posten (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1154676-forskare-ska-granska-forskolegruppers-storlek).

Om jag skall vara riktig ärlig tycker jag det är märkligt att man skall behöva forska i tre år på något som alla redan vet. Stora barngrupper är inte till gagn för någon, varken barn eller personal. Man kan ju hoppas att forskningen gör någon nytta. Det bästa vore om det fanns nationella normer för hur stora barngrupper skall vara beroende på ålder och individen.

I en tidigare blogg jag skrivit undrar jag om Kungälvs kommun skulle kunna gå i bräschen för barnens skull? (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/12/01/skulle-kungalvs-kommun-kunna-ga-i-braschen-for-barnens-skull/) För det är tyvärr så att Sveriges kommuner försöker komma från sitt ansvar och gömmer sig bakom olika sätt att redovisa sina siffror på. Jag önskar att politiker och tjänstemän som planerar förskolans grupper skulle kunna lyssna på barn, föräldrar och personal för att förstå verkligheten och använda sig av de rätta siffrorna i sina årsrapporter.

Eller är det så att föräldrarna i stället skall lämna sina barn på hunddagis?

Jag håller med S-kvinnor som vill att Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna skall införas. Vi måste ha en förändring och gör inte Sveriges kommuner det självmant så behövs det en ny lag om förskolans gruppstorlekar.

Kungälvs kommun sjunker allt djupare

Under ett par månaders tid har jag hört historier om Ytterbyhemmet, det har varit en ena historien efter den andra om missförhållanden och att personalen fått ta emot slag från boenden. På något sätt har jag trott att de anställda fått hjälp och att facket har agerat aktivt.

Till min fasa läser jag dagen GP (2/12-12) och artiklarna om hur det är på hemmet, Våld i vardagen på jobbet (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148680-vald-vardag-pa-jobbet) och Vi kan åtalsanmäla detta (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1148686–vi-kan-atalsanmala-detta-). Första artikeln berättar om hur personalen har det när de arbetar. Det står att de blivit slagna flera gånger så pass illa så att de fått uppsöka sjukhuset! Det står också att man gjort flera tillbudsrapporter (55st). Hur kan en arbetsplats i kommunen göra så många anmälningar och ingen åtgärds görs? Tyvärr är det inte bara personalen som fått slag utan även andra boenden. Man har lämnat in fem lex Sara rapporter!

MEN den inom kommunen som tagit emot dessa har inte tyckt de varit tillräckliga skäl för att gå vidare med ärendet. Jag undrar vad är tillräckliga skäl? Har tyvärr egen erfarenhet av detta i Göteborgs kommun då min mor full så illa och dog av skadorna som hon fick. Där var det inte heller tillräckliga skäl!

När skall vi ha en värdig vård som är anpassad till individen och inte utefter vilken budget boendet har. För det är tyvärr så att budgeten styr resurserna och jag tror att de cheferna som inte håller sin budget utan ser på mänskligheten få inte behålla sitt jobb!

S-kvinnor kräver fler platser och ökad grundbemanning i särskilt boende samt att alla äldre med demenssjukdom ska vårdas av personal med specialutbildning. Vård och omsorg behöver kompletteras med förebyggande och hälsofrämjande insatser. Vi kräver en tydligare nationell styrning av äldreomsorgen (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Var-politik/Var-politik-A-O/Aldreomsorg/).

Att det sedan står på Kungälv Kommuns hemsida om hur duktiga de är när det gäller aktivering på äldreboenden är ju bara trevligt (http://www.kungalv.se/Omsorg-och-hjalp/Nyheter/Kungalvs-aldreboenden-satsar-pa-aktiviteterna/). Det står att Kungälv hamnade i topp efter Socialstyrelsens mätning av äldreomsorgen i landet. Det baserades på aktiviteter och social samvaro. Kommunen har deltagit i ett projekt som heter Blommande ålderdom, syfte har varit att höja den kreativa och kulturella kompetensen hos personalen inom äldrevården. Men det verkar som om Ytterby hemmet inte varit inräknade i detta projekt!

Kungälvs kommun behöver göra ett omtag och se över sina resurser, det är bråttom innan kommunen sjunker och läckorna i verksamheterna inte går att laga längre.

Vi S-kvinnor kräver en tydlig nationell styrning av äldreomsorgen!

 

Det kränks inom politiken i Kungälvs kommun

14 oktober bad jag om att bli entledigad från mina politiska uppdrag i Kungälvs kommun. Då hade jag fått nog av hur det politiska maktspelet fördes och hur kränkningar ”haglade” på mötena. Det var inte jag själv som ständigt var i skott centrum utan det varierade. Men eftersom jag satt på dessa möten och trots flera protester som inte gav något resultat kände jag att nu fick det vara nog. Läs gärna på min blogg brogrenstankar (https://brogrenstankar.wordpress.com/2012/10/14/jag-ber-att-bli-entledigad-fran-foljande-politiska-uppdrag/).

Detta av hopp blev otroligt uppmärksammat i media och man kunde då tro att nu blir det förändring. MEN tyvärr visar det sig att påhoppen och kränkningarna fortsätter. Läs GP 30/11-12 (http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.1146917-hogste-politikern-tvingad-be-om-ursakt). Ledande politiker förstår inte, finns till och med de som tycker att man skall acceptera hur han är? För han menar inte så! Nä hä hur i alla sina dar menar han då?

När jag läser en artikel om förlåtelse i DN publicerad 26/10-2005 (http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-forlata-ar-inte-alltid-bast), funderar jag på att även om det sägs förlåt är det ju inte givet att man får förlåt! Det är ju faktiskt ingen självklarhet, undrar just om Anders Holmensköld (M) och de andra ledande politikerna har tänkt på det? Eller är det så att de ”skiter” i det för att vi måste lära oss att de är just så ”klumpig”.

Tror faktiskt att detta beteende med att andra ”bara” skall acceptera är manligt. Mig veterligen så vänder vi oss kvinnor ut o in för att passa in och bli accepterade. Vi kanske borde anta den lite mer gås varianten då vi inte bryr oss…

MEN vill vi verkligen ha ett sådant samhälle, inte bryr oss samhälle. Men å andra sidan så skall vi ju försöka acceptera alla sorters människor, även de som är utanför normen men ofta har de personerna ett handicap/funktionshinder och inte en ledande position i en kommunstyrelse!

Skulle Kungälvs kommun kunna gå i bräschen för barnens skull?

Trots att år av forskning visar att förskolan har stor betydelse för barns utveckling så verkar inte beslutande politiker förstå, utan de fortsätter ”knõ” in barn på avdelningarna.

I Kungälvs kommun heter det att det inte finns några överskrivningar på förskolorna. De räknar att på en syskonavdelning skall det gå 19 barn/grupp (vilket även detta är för många barn, enligt forskning).

Men är man en förskola på fyra avdelningar och väljer att ha åldersindelade grupper slår detta helt fel. Man kan nämligen inte ha 19st barn på en 1-3 års avdelning, då skulle säkerheten äventyras. Alltså väljer den förskolan att ha förre barn på dessa så kallade småbarnsavdelningar.

När det gäller 1-3 års avdelningar bör gruppen vara ca.15 barn. Detta innebär att har man en förskola som har två småbarns avdelningar blir antalet barn på de två andra avdelningarna betydligt fler än 19.

1 förskola, 4 avdelningar 19 barn/avdelning (19×4=76) förskolan skall ha 76 barn

Avdelningarna uppdelas i åldrar 1-3 & 3-5 två av varje ålderskategori.

På småbarnen finns 15 barn/avdelning (15×2=30)

På storabarn blir det 23 barn/avdelning

Detta kan synas som enkel matte men tydligen fattar inte beslutfattarna eftersom här är ett tydligt exempel på att det visst finns överskrivningar på Kungälvs kommuns förskolor!

I tidningen förskolan nr.7 (http://www.lararnasnyheter.se/forskolan) Står det en notis om att förskolans kvalitet påverkar skolresultaten. Det står att det syns en tydlig skillnad ända upp till barnen är i 11-års åldern!

Det säger sig ju självt att det är jättesvårt om inte omöjligt att hålla en bra kvalité om barngrupperna är överfulla.

I notisen står att en faktor är vikten av att förskollärarna har utbildning för att kvalitén skall vara god. Undersökningen är gjord på 3000 engelska barn.

Skulle vara intressant om vi i Sverige kunde göra en liknande forskning. Jag personligen tror att våra förskollärares utbildning ligger högt men eftersom våra arbetsuppgifter ökar på allt mer så hinner vi inte med det pedagogiska arbetet. Då blir kvalitén lidande och då även barnens kommande utbildning.

Skulle Kungälvs kommun kunna gå i bräschen och besluta att alla deras barngrupper i förskolan skall vara utefter barnens ålder och baseras på avdelningar och inte förskolor!Eller skall Alliansen fortsätta hävda att vi i Kungälvs kommun inte har överskrivningar?

Vi S-kvinnor vill ha nationella riktlinjer så att barnens rätt går före kommunernas ekonomi!

Vi vill att: ”förskolan måste kvalitetssäkras. Både kommunala och enskilda förskolor ska kunna visa att verksamheten följer läroplanen. Nationella normer för personaltäthet, personalens kompetens och storlek på barngrupperna bör införas” (http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Var-politik/Var-politik-A-O/Barnomsorg/).

KUNGÄLVS KOMMUN DAGS ATT VISA VAD NI VILL SATSA PÅ!