Jag skulle ju bara strosa runt…

En spontan eftermiddag på Bokmässan, full av böcker, människor, oväntade möten och nya funderingar. Jag kom dit utan plan och gick därifrån med böcker till Otto, tunga påsar och en lärdom: nästa år blir det öronproppar, matsäck och ryggsäck!

Mata inte trollen, tänk om trollet bara vill bli lyssnat på?

Från pappas mystiska skogstroll till dagens nättroll. Hur känner man egentligen igen ett troll? Och kanske ännu viktigare: kan vi själva få en liten trollsvans ibland? En fundering om att lyssna, tänka efter och komma ihåg att det finns en människa bakom skärmen.

Det lät som en bra idé i planeringen

En vecka fylld av språklek, kartläggningar, böcker, små viktiga samtal och idrott med 36 sexåringar. Det mesta gick över förväntan, en del behöver skruvas på och vissa idéer kanske behöver tänkas ett varv till. Det är väl ungefär så läraryrket är: man provar, lär, ändrar och försöker igen.

Det handlar inte om beslutet

Ibland kan ett litet beslut eller några få ord få engagemanget att försvinna på ett ögonblick. Det handlar inte alltid om själva beslutet, utan om känslan av att inte få vara delaktig eller lyssnad på. Hur skakar man av sig det och hittar tillbaka till lusten att tänka framåt?

När blev skolan en plats vi måste skydda oss i?

Dagens händelse i Fagersta väcker många tankar om tryggheten i våra skolor. Vi behöver öva på både utrymning och inrymning utan att skrämma barnen/eleverna. Men säkerhetsrutiner räcker inte. Den stora frågan är hur vi skapar ett samhälle där våldet aldrig behöver komma innanför skolans dörrar.

Ser vi ens valskyltarna?

Valskyltarna är på plats, men ser vi dem egentligen? Jag funderar över hur valpropagandan förändrats genom historien, om dagens skrämselbudskap bara har flyttat från lyktstolpen till mobilen och om valskyltarna fortfarande fyller en viktig funktion. Kanske handlar de inte om att få oss att byta parti, utan om något ännu viktigare: att påminna oss om att använda vår rösträtt.