I dag fick jag plötsligt lite tid över efter mötet med Tolkförmedling Väst. Eftersom jag ändå befann mig i Göteborg tänkte jag: Nämen, jag slinker in på Bokmässan.
Helt utan plan. Ingen programpunkt som skulle hinnas med, ingen särskild författare som jag skulle lyssna på och egentligen ingen bok jag letade efter. Jag skulle bara gå runt, titta och ta in allt. Och det gjorde jag.
Böcker fanns det förstås. Väldigt, väldigt mycket böcker. Det är ju trots allt Bokmässan. Men det fanns också folk. Herrejösses vad mycket folk! Jag vet inte hur många som faktiskt var där, men stundtals kändes det nästan som om hela Göteborg hade bestämt sig för att gå på Bokmässan samtidigt.
Mitt första misstag var att jag hade glömt öronpropparna. Inte särskilt smart. Alla röster, samtal, högtalare och ljud från olika håll blir ganska mycket efter ett tag. Vattenflaskan hade jag däremot med mig. Ett klart smartare drag.
Jag strosade runt och hamnade ganska snabbt bland barnböckerna. Och där blev det lite shopping.
Otto är ju bara sex månader, så det fick bli böcker med tjocka sidor som små händer kan greppa utan att böckerna går sönder på två sekunder. Några får nog bli julklappar. Nästa år kan jag gå tillbaka och köpa nästa nivå av böcker. Så småningom kommer kanske de där böckerna med riktiga tunna sidor, när risken att de rivs sönder har minskat något.
Vid tvåtiden gjorde jag nästa upptäckt. Jag hade glömt att äta. Inte heller särskilt smart. Då såg jag en fantastiskt fin räkmacka på grovt bröd. XL stod det. Jaha, tänkte jag, en sådan tar jag. Nästan 300 kronor. För en räkmacka!Herrejösses.
Tur att jag åtminstone hade med mig eget vatten. Där och då föddes därför Bokmässetips nummer två: ta med något att äta. En frukt, en liten macka eller något annat som går att stoppa ner i väskan.
Sedan fortsatte jag att gå. Och när man går runt utan något särskilt mål börjar man också observera andra saker. Överallt finns små scener och montrar där människor pratar om böcker, idéer, erfarenheter och samhällsfrågor. Och just när jag gick runt slog det mig hur många farbröder och gubbar jag såg som stod och pratade och fick talutrymme. Runt omkring stod människor och lyssnade och nickade.
Var var kvinnorna? De fanns naturligtvis också där. Det vet jag. Men just där och då, på de platser där jag råkade gå, var det männen jag lade märke till. Det fick mig faktiskt att fundera lite över vilka som får utrymme, vilka vi stannar och lyssnar på och vilka röster som hörs mest. Själv lyssnade jag egentligen inte särskilt länge på någon. Det var ju inte därför jag var där den här gången. Jag ville bara strosa.
Självklart hamnade jag också bland läromedel och litteratur för skolan. Där kan jag gå ganska länge och titta, bläddra och fundera. Yrket följer tydligen med även när man går på Bokmässan utan någon plan.
Och så hände en annan rolig sak. Mitt bland alla dessa människor sprang jag på flera personer jag känner men inte träffat på länge. Ett hej, några ord, lite prat och sedan vidare åt varsitt håll igen. Det är något speciellt med sådana oväntade möten.
Så, summa summarum?
En väldigt trevlig eftermiddag på Bokmässan. Jag kom dit utan någon plan och gick därifrån med tunga påsar, några nya böcker till Otto och betydligt fler tankar än när jag kom.
Köpte jag någon bok till mig själv? Nej. Jag lyssnar ju oftast på mina böcker numera, så märkligt nog var det inte alls det som lockade mest. Vill jag tillbaka nästa år? Ja, det vill jag. Otto behöver ju fler böcker.
Och till mig själv inför nästa besök lämnar jag några små kom-ihåg: öronproppar, vattenflaska, något att äta och en ryggsäck.
Framför allt ryggsäcken. För böcker väger tydligen betydligt mer på vägen ut från Bokmässan än de gör när man står och köper dem.
