I dag var det dags för det sista kommunfullmäktigemötet för mandatperioden 2022–2026. Fyra år har gått och det är nästan lite svårt att förstå hur fort tiden har gått. Det har blivit många sammanträden, handlingar att läsa, diskussioner, beslut och en och annan stund då man undrat hur vi egentligen ska komma vidare.
Under dagens möte avtackades de ledamöter som inte kommer att fortsätta nästa mandatperiod. Det blev medaljutdelning, uppskattande ord och ett fint avslut på fyra år tillsammans. För det har faktiskt varit ett härligt gäng. Vi har representerat olika partier och ibland stått långt ifrån varandra i sakfrågorna, men vi har också skrattat tillsammans och delat ett engagemang för Kungälv.
När jag nu tittar tillbaka funderar jag på vad jag egentligen tar med mig. För min del har det varit min första period som gruppledare för Socialdemokraterna och jag ska väl erkänna att det ibland har varit lite vingligt. Vissa gånger har jag vetat precis vad jag ska göra, andra gånger har det känts som ett helt oskrivet blad. Vad gör man nu, liksom?
Mitt mål som gruppledare har varit att få andra att växa i sina uppdrag. Att våga ta plats, känna sig trygga och utvecklas. Ibland har jag lyckats och ibland inte. Så är det ju. Man kan inte lyckas med allt, men det viktiga är att reflektera över vad man kunde gjort annorlunda och ta med sig det till nästa gång.
En sak jag verkligen uppskattat är kontakten med de andra gruppledarna. För även om diskussionerna ibland varit ganska tuffa i talarstolen har vi kunnat prata med varandra efteråt. Ibland har jag fått höra att någon av våra ledamöter uttryckt sig mindre lämpligt och ibland har jag själv fått påpeka samma sak om någon från ett annat parti. Det har blivit både ris och ros, men jag tror att just de samtalen har varit viktiga för det goda klimat vi faktiskt haft i kommunfullmäktige. Att kunna lyfta telefonen, skicka ett mejl eller ta ett samtal när något skaver är nog viktigare än man kan tro.
Något annat som varit riktigt roligt är att se ledamöter växa i sina uppdrag. Jag tänker särskilt på dem som från början tvekat inför att trycka på knappen för att begära ordet. Att sedan se dem gå upp i talarstolen och framföra sin egen eller partiets åsikt. För när man väl vågat en gång brukar nästa gång bli lite lättare.
Men under fyra år händer också mycket i livet. Några har lämnat sina uppdrag längs vägen och nya har kommit in. Då har jag insett hur mycket som faktiskt behöver förklaras. Alla de där små tipsen, rutinerna och den oskrivna kunskapen som man kanske förmedlar till en hel grupp i början av en mandatperiod. När någon kommer in mitt i blir det inte riktigt lika självklart. Där finns det definitivt saker jag kan bli bättre på.
Kanske är det just det jag tar med mig mest. Att ledarskap inte handlar om att alltid veta bäst eller ha alla svar. Det handlar minst lika mycket om att lyssna, våga ta svåra samtal och hjälpa andra framåt.
Den 5 november samlas det nya kommunfullmäktige för mandatperioden 2026–2030. Då ska bland annat ett nytt presidium väljas. Det ska bli spännande att träffa alla nya ledamöter och se vad de har med sig för erfarenheter och tankar.
Om jag själv får fortsätta som gruppledare vet jag ännu inte. Det valet har vi socialdemokrater inte gjort än. Men jag hoppas förstås att jag får fortsätta engagera mig, både som ledamot i kommunfullmäktige och genom andra politiska uppdrag.
Så till alla er som varit med under dessa fyra år vill jag säga tack. Tack för diskussionerna, skratten, samarbetet och även de där lite besvärliga samtalen. De har också behövts.
Fyra år klokare, ett antal erfarenheter rikare och fortfarande med mycket kvar att lära. Vad som väntar framöver? Ja, den som lever får se!
