Dagens blogg tänkte jag faktiskt skulle handla om hösten. För det händer någonting med dagarna när hösten kommer. Och ärligt talat, finns det egentligen något bättre än höstväder?
Morgnarna blir sådär härligt krispiga. I morse när jag gick ut, ungefär kvart i fem, var det alldeles stjärnklart. Mängder med stjärnor på himlen och den där klara, kyliga luften som nästan bara finns så här års. Det var helt fantastiskt.
Men hösten är ju inte bara något man ser. Visst ser man hur löven börjar gulna och hur det gröna sakta byts mot gult, orange och rött, men man känner också hösten. Och framför allt luktar den. Går man i skogen så luktar det fuktig mark, löv och svamp. Jag tycker att det är lite häftigt att man faktiskt nästan kan känna på lukten vilken årstid det är.
Sedan har vi förstås det där med temperaturen. På morgonen är det kallt, mitt på dagen kan det bli riktigt varmt och skönt och framåt kvällen blir det kyligt igen. Det gör ju det här med kläder lite småkrångligt så här i början av hösten. Vad ska man egentligen ta på sig?
Och eleverna ska vi inte ens prata om. De slänger gärna av sig allt och skulle förmodligen gå omkring i kortärmat och kortbyxor fortfarande om de fick bestämma själva. Där har fröken Ulrica blivit lite barsk. När vi går ut på vår första rast vid niotiden är det fortfarande kyligt, fuktigt och blött i gräset. Då kan man faktiskt inte springa ut hur lättklädd som helst. Det får man allt tänka på, även om man är sex år och själv är helt övertygad om att det är sommar.
Men hösten är i alla fall den årstid som jag trivs allra, allra bäst med. Jag älskar att ta långa promenader i skogen och höra hur vinden rör sig genom träden och löven prasslar. Ibland är det så tyst att man nästan kan höra när ett löv faller till marken. Och så alla dofter. Det är något speciellt med den där blandningen av fuktig jord, löv och svamp.
Jag tycker också om att se djuren så här års. De ungar som föddes under våren och sommaren har vuxit till sig och börjat utforska världen mer på egen hand. Det är fantastiskt att få syn på dem och bara stanna upp en stund och titta.
Kanske är det just det som gör att jag tycker så mycket om hösten. Den går liksom inte obemärkt förbi. Den syns i färgerna, hörs i löven, känns i den kyliga morgonluften och luktar i skogen.
Så ja, jag är nog en riktig höstmänniska. Ge mig en krispig morgon, en stjärnklar himmel och en lång promenad bland prasslande löv så är jag faktiskt ganska nöjd med livet.
Och att man sedan aldrig riktigt vet vilken jacka man ska ta på sig, det får väl helt enkelt höra hösten till.
