Nu är personrösterna äntligen registrerade och det går att se hur många kryss kandidaterna har fått. Och självklart har jag varit inne och tittat.
68.
68 personer har valt att sätta ett kryss just vid mitt namn. Det känns faktiskt helt otroligt! Att så många människor har velat ge just mig sitt personliga stöd gör mig både glad, stolt och väldigt tacksam.
Tack – verkligen, stort tack!
Mina 68 personkryss placerar mig på fjärde plats bland Socialdemokraternas kandidater i Kungälv när det gäller antal personröster. Det är förstås fantastiskt roligt, men framför allt känns det som ett förtroende som jag vill förvalta på bästa sätt.
Jag vill fortsätta arbeta för det jag tror på, alla människors lika värde, jämlikhet, rättvisa, solidaritet och gemenskap.
Barnen och deras uppväxtvillkor ligger mig förstås extra varmt om hjärtat. Jag vill att alla barn i Kungälv ska få bästa möjliga förutsättningar, i förskolan, i skolan och vidare genom livet. Vilka förutsättningar man har med sig från början ska inte behöva avgöra vilka möjligheter man får.
Politik handlar förstås om olika åsikter. Vi tycker olika om vad som ska prioriteras, hur våra gemensamma resurser ska användas och vilken väg som är bäst framåt. Men jag tror faktiskt att de allra flesta som engagerar sig politiskt gör det för att de vill göra Kungälv bättre.
Och så finns det ett ord som återkommer i mycket av det jag tror på: tillsammans. Ingen går väl in i politiken och funderar på hur man ska göra kommunen sämre? Vi vill Kungälvs bästa – vi har bara olika idéer om vägen dit.
Därför tycker jag också att vi måste kunna tycka olika utan att smutskasta varandra. Vi behöver kunna lyssna, diskutera och ibland kompromissa. I slutänden har vi ett gemensamt ansvar för kommunen och människorna som bor här.
Men vad händer nu då?
Valet är över och personrösterna är räknade, men det betyder inte att allt är klart. Nu återstår arbetet med den slutliga mandatfördelningen och därefter frågan om hur kommunen ska styras och vilka partier som kan och vill samarbeta.
Hur det kommer att se ut vet jag faktiskt inte. Det arbetet ligger hos vår förhandlingsgrupp, så även jag får vänta och se var förhandlingarna landar.
När den delen är klar börjar nästa pussel. Vilka uppdrag får de olika partierna och vilka personer ska sedan ha dem?
Hos oss får man önska vilka uppdrag man är intresserad av. Därefter arbetar valberedningen fram förslag och till sist fattar medlemmarna beslut. Så det är fortfarande några steg kvar innan jag vet vad jag kommer att göra politiskt under nästa mandatperiod.
Och då kanske det passar att berätta lite om vad jag faktiskt gör politiskt i dag.
Jag sitter i kommunfullmäktige och är också gruppledare för Socialdemokraternas fullmäktigegrupp. Genom rollen som gruppledare sitter jag även i Demokratiberedningen.
Jag är dessutom ordförande i Beredningen för lärande och kultur, ett uppdrag som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Genom det uppdraget sitter jag också med i Funktionshinderrådet och Kulturrådet. Där finns representanter från olika föreningar med koppling till respektive område. För mig är det en viktig del av uppdraget – att få lyssna på deras erfarenheter, kunskaper och perspektiv och föra en dialog kring de frågor som berör dem.
Under mandatperioden har också mitt intresse för kultur vuxit allt mer. Inte minst har mitt hjärta börjat slå lite extra för Kungälvs lokala historia. Det finns så många människor, platser och berättelser som har format den kommun vi lever i i dag. Ju mer jag lär mig, desto mer vill jag veta.
Och så sitter jag i Tolkförmedlingens direktion. Det är ett helt annat område, men ett väldigt spännande uppdrag där jag har fått lära mig mycket om tolkarnas arbete och vilken betydelse det har att människor kan förstå och göra sig förstådda.
Vad som väntar nästa mandatperiod vet jag alltså inte ännu. Jag vet att jag kommer att sitta i kommunfullmäktige och jag hoppas förstås att jag också får andra uppdrag där jag kan fortsätta bidra med mina erfarenheter och engagera mig i de frågor som betyder mycket för mig.
Vi får helt enkelt vänta och se. Men just i kväll tänker jag faktiskt stanna lite vid de där 68 kryssen. För bakom varje kryss finns en människa. Någon som stod där med valsedeln och valde att sätta sitt kryss vid just mitt namn. Det är en väldigt speciell känsla.
Så till er 68, och till alla andra som har stöttat, uppmuntrat, diskuterat, frågat och engagerat er:
Tack för förtroendet.
Jag ska göra mitt bästa för att förvalta det. Och oavsett vilka uppdrag som väntar framöver fortsätter jag att tro på samma sak:
Alla kan något. Tillsammans kan vi ännu mer.
