I dag har vi varit på musikal i Göteborg! Eftersom vi bor i Kungälv valde vi faktiskt att ta bussen in och det är ju så otroligt smidigt. Vi går bara nerför backen, bussen kommer, vi kliver på och en stund senare är vi mitt i Göteborg. Ibland glömmer man faktiskt hur nära vi har till allt.
Målet för dagens lilla äventyr var Lorensbergsteatern och Så som i himmelen. Den här gången satt vi uppe på balkongen, rad åtta, precis i mitten. Först kan man kanske tänka: Är det verkligen så bra platser? Men ja! Det var fantastiska platser. Vi såg scenen väldigt bra och ljudet gick verkligen uppåt. Bitvis var ljudnivån nästan lite väl hög, men samtidigt blev de stora musiknumren otroligt maffiga.
I dag prövade vi också att förbeställa lite drickbart till pausen. Det lät ju väldigt smidigt, i teorin. I praktiken blev det lite mer spännande. Vi hittade inte vårt nummer och gick runt ett antal varv i lokalen och letade. Till slut frågade jag och då hittade vi det vi hade beställt. Sedan återstod nästa lilla pausuppdrag: att hinna gå på toaletten innan föreställningen började igen. Kön var lång. Och då menar jag lång. Precis när jag äntligen kom fram gick första ringningen. Tala om att stressnivån steg några snäpp! Men jag hann. Det är ändå huvudsaken.
Många av sångerna känner man ju igen, men det är något alldeles speciellt med att höra dem framföras live, med musik, skådespelare, ljus och hela inramningen. Ett par av numren träffade dessutom lite extra. Så där så att man nästan fick en liten tår i ögat. Då vet man att något har nått fram. Och slutscenen! Den var verkligen mäktig. Där möttes ljus, musik och stämning på ett sätt som gjorde det väldigt, väldigt fint. Ljussättningen genom hela föreställningen var för övrigt fantastisk och bidrog mycket till upplevelsen.
Jag kan varmt rekommendera att gå på en föreställning. Att sitta där i salongen och uppleva allt på riktigt – musiken, ljuset, människorna på scenen och stämningen är något alldeles speciellt.
Och kanske är det just sådana här dagar man ska bli bättre på att ta vara på. Att göra en liten utflykt tillsammans, komma hemifrån några timmar, skratta åt det som blir lite tokigt och samtidigt få uppleva något som faktiskt berör. Det behöver inte vara märkvärdigare än så för att bli en riktigt fin dag.
När vi sedan satte oss på bussen hem igen var det med en varm känsla i kroppen och ännu ett litet minne att stoppa ner i ryggsäcken. Tänk vilken tur vi har som kan ha kulturen så nära och faktiskt ta del av den.
Det ska vi göra oftare. För kultur är verkligen kul – men framför allt är det väldigt fint att få uppleva den tillsammans.
brogrenstankar 