I dag har vädret varit precis så där höstgrått som det kan vara i oktober. Grått, blåsigt och med ett envist litet duggregn i luften. Inte direkt ett väder som får en att längta efter att ge sig ut och springa. Men på vår skola stod Kanelbullejoggen på schemat och då är det bara att köra!
Kanelbullejoggen innebär att alla elever och lärare i årskurs F–2 och anpassad grundskola samlas ute på skolgården. Först blir det gemensam uppvärmning och därefter är det dags att ge sig ut på vår skolslinga, en runda runt området kring skolan som är ungefär 800 meter lång.
Det är faktiskt en ganska härlig syn när alla elever börjar röra sig runt slingan. Några springer, andra går och en del blandar lite efter ork och lust. För det här är ingen tävling. Målet är att varje elev ska försöka ta sig runt minst tre varv, men framför allt handlar det om att delta och göra det man själv orkar och vill.
Efter varje varv får eleverna en liten prick på handryggen. En prick som kanske inte ser så märkvärdig ut där och då, men som blir betydligt mer spännande när vi kommer tillbaka till klassrummet.
För då börjar matematiken. Vi räknar ihop alla våra varv och gör femstreck på tavlan. Vi pratar om att två femmor blir en tia och börjar sedan räkna med tiohopp. I dag kom vi dessutom fram till något viktigt: tio tior blir hundra.
Och efter vår hundring hade vi en tia och tre ental kvar. Ett hundratal, ett tiotal och tre ental. 113 varv!
Alla våra 36 elever var på plats i dag och tillsammans hade de alltså tagit sig runt skolslingan 113 gånger. Eftersom varje varv är ungefär 800 meter betyder det att vi tillsammans sprang och gick 90,4 kilometer. Nittio kilometer!
Det är ganska häftigt när man tänker på det. Om vi kunde lägga alla våra varv efter varandra och starta här hemma i Kungälv skulle vi alltså kunna ta oss ungefär nio mil bort. Plötsligt blir de där små prickarna på händerna något väldigt mycket större.
Och samtidigt blev Kanelbullejoggen så mycket mer än bara rörelse. Vi fick in matematik nästan utan att tänka på det. Femgrupper, tiotal, hundratal, ental, tiohopp, addition och till sist även längdmått och kilometer. Allt utifrån något eleverna själva precis hade varit med och skapat.
Nu har vi dessutom fått ett gemensamt resultat att försöka slå. För nästa gång är det Bananjoggen. Upplägget är ungefär detsamma och då får vi se om vi tillsammans kan komma längre än dagens 113 varv.
Efter lunch, när skoldagen började närma sig sitt slut, väntade förstås det som gett dagens jogg sitt namn. Vi avslutade med en härlig kanelbulle och en liten film.
Och jag tror faktiskt att en kanelbulle smakar lite extra gott efter att man tillsammans har tagit sig 90,4 kilometer i gråväder, blåst och duggregn.
