Ibland ser jag något på sociala medier som får mig att stanna upp. Inte för att jag direkt tänker att det är fel, utan för att jag tänker: Kan det där verkligen stämma?
I dag var det en sådan sak.
Jag såg ett klipp där en partiledare står på en scen. Bakom honom visas budskapet att en familj i Göteborg kan få 63 700 kronor i månaden i bidrag – skattefritt.
63 700 kronor. Det är klart att man reagerar. Det är nog också meningen att man ska göra det. Men min nästa tanke blev inte ilska. Den blev: Var kommer siffran ifrån?
Så jag började leta. Och ganska snart började det bli intressant. Den ursprungliga uppgift jag kunde hitta handlade inte om 63 700 kronor utan om 61 700 kronor. Uppgiften kom från en sammanställning av utbetalningar av ekonomiskt bistånd i Göteborg under perioden juli 2023 till juni 2024 och avsåg ett hushåll som under en månad fått en mycket hög utbetalning.
Men där tar också mycket av det vi faktiskt vet slut. Vi vet inte utifrån de offentliga uppgifter jag kunnat hitta hur många personer som fanns i hushållet. Vi vet inte hur stor boendekostnaden var. Vi vet inte exakt vilka kostnader som ingick i summan. Och framför allt kan jag inte hitta något underlag som visar att detta var den summa familjen fick månad efter månad.
Ändå står det där på scenen: 63 700 kronor i månaden. Och här började jag tänka på mitt eget yrke.
Vad hade jag sagt till en elev?
Källkritik är något vi börjar arbeta med tidigt i skolan. Självklart på olika nivåer beroende på barnens ålder.
Vem har sagt detta?
Var hittade du informationen?
Är det fakta eller en åsikt?
Kan vi hitta samma uppgift någon annanstans?
Saknas det något i berättelsen?
Och kanske den allra viktigaste frågan: Kan den som berättar detta ha ett intresse av att få mig att tänka eller känna på ett visst sätt?
Det är fantastiska frågor. Inte för att vi ska lära barn att misstro allt och alla, utan för att de ska lära sig att tänka själva.
Vi lever i en tid där information kan spridas till tusentals människor på några sekunder. En bild, en filmsnutt eller en dramatisk siffra kan delas om och om igen. Efter ett tag blir den nästan en sanning bara för att vi har sett den så många gånger.
Därför är källkritik viktigare än någonsin. Men då kommer min fundering: Om vi kräver detta av våra elever, vad ska vi då kräva av våra politiker?
Spelar 2 000 kronor verkligen någon roll?
Någon kanske tycker att jag märker ord.
61 700 eller 63 700 kronor. Det skiljer ju ”bara” 2 000 kronor. Grundpoängen är väl densamma? Fast jag tycker faktiskt inte det.
Om jag står inför människor och använder en exakt siffra för att övertyga dem om något, då har jag också ett ansvar för att siffran är korrekt.
Annars hade jag kunnat säga ”över 60 000 kronor”. Men väljer jag att säga 63 700, då säger jag samtidigt till åhöraren:
Det här vet vi. Det här är fakta.
Då ska det också gå att kontrollera. Men egentligen är det inte ens de där 2 000 kronorna som bekymrar mig mest. Det är sammanhanget.
För även en helt korrekt siffra kan bli missvisande om man plockar bort allt runt omkring den.
Om ett enskilt hushåll under en viss månad har fått en extremt hög utbetalning betyder det inte automatiskt att detta är en vanlig bidragsnivå. Det betyder inte heller att pengarna motsvarar en lön som en person kan använda hur som helst. Ekonomiskt bistånd beräknas för ett helt hushåll och kan omfatta exempelvis boende och andra nödvändiga kostnader.
Det är betydligt mer komplicerat än en stor siffra på en skärm. Men det komplicerade ryms sällan på en valaffisch.
Är det en lögn?
Här behöver jag faktiskt använda samma källkritik som jag efterlyser hos andra. Jag kan inte veta om en politiker medvetet säger något som hen vet är fel. Därför tänker jag inte skriva att någon står och ljuger.
Det kan handla om slarv. Det kan handla om att någon annan tagit fram underlaget. Det kan handla om att man inte kontrollerat ursprungskällan. Eller så har man valt en formulering som gör budskapet så slagkraftigt som möjligt.
Jag vet inte. Men inget av alternativen gör mig särskilt lugn.
För människor som söker vårt förtroende och vill vara med och styra ett land borde rimligen ha ett ganska stort ansvar för att kontrollera sina uppgifter innan de presenterar dem som fakta.
Kanske behöver vi alla gå tillbaka till skolbänken ibland
Det är lätt att prata om källkritik när det gäller barn och ungdomar.
Lita inte på allt på TikTok. Kontrollera vad du ser på Facebook. Se vem som står bakom en webbplats.
Men källkritik är inte ett skolämne som man blir färdig med när man går ut nian. Det är något vi behöver använda hela livet. Jag också.
Därför är jag faktiskt glad att min första reaktion på den där bilden blev: Kan det verkligen stämma?
För det är precis den frågan jag hoppas att våra elever lär sig att ställa.
Inte: Passar detta det jag redan tycker?
Utan: Är det sant? Hur vet jag det?
Det spelar ingen roll vilket parti som står på scenen. Jag vill kunna förvänta mig att den som använder fakta också har kontrollerat dem.
För demokratin behöver politiker som talar sanning. Men den behöver också väljare som frågar: Hur vet du det?
Och kanske är det just där skolan har en av sina allra viktigaste uppgifter.
Så nästa gång vi ber ett barn att kontrollera sin källa kanske vi vuxna också ska påminna oss själva om samma sak.
Om vi kräver källkritik av våra barn – är det då för mycket begärt att kräva samma sak av dem som vill styra vårt land?
brogrenstankar 