Ordet härskarteknik låter ganska stort och allvarligt. Nästan som något väldigt medvetet, något en person gör för att trycka ner en annan. Men jag tror faktiskt inte att det alltid är så. Jag tror att vi alla någon gång har blivit utsatta för en härskarteknik och om vi ska vara riktigt ärliga har vi nog också själva använt någon, kanske utan att ens vara medvetna om det.
Berit Ås är den som gjorde de fem klassiska härskarteknikerna kända. Senare har ytterligare två lagts till. När jag läser igenom dem är det faktiskt ganska lätt att känna igen situationer ur livet, både sådana där jag själv känt mig utsatt och sådana där jag kanske behöver fundera över mitt eget beteende.
Osynliggörande handlar om att du säger något men ingen verkar lyssna. Någon pratar över dig, byter ämne eller går vidare som om du inte sagt någonting. Ibland kommer någon annan med nästan exakt samma idé en stund senare och plötsligt är det en jättebra idé. Har jag varit med om det? Absolut. Men har jag själv någon gång varit så upptagen av vad jag ska säga att jag inte lyssnat ordentligt på någon annan? Förmodligen.
Förlöjligande kan vara ett skratt, en suck, en blick eller ett ”men lilla vän”. Det behöver egentligen inte vara särskilt dramatiskt. Ibland räcker det med tonen för att någon ska känna att det den säger är dumt eller oviktigt. Den här tror jag att man behöver vara extra vaksam på. Humor kan vara fantastisk, men humor kan också användas för att göra någon annan mindre. Och handen på hjärtat, har jag någon gång skrattat bort något som faktiskt var viktigt för den som sa det? Det är nog inte omöjligt.
Undanhållande av information innebär att några vet medan andra inte vet. Ett samtal har kanske skett i korridoren, på lunchen eller i en liten grupp och när mötet börjar är några redan flera steg före. Det behöver inte ens vara medvetet, men den som inte fått informationen får betydligt svårare att vara delaktig på samma villkor.
Dubbelbestraffning är nästan fascinerande. Pratar du mycket tar du för stor plats. Är du tyst är du oengagerad. Är du noggrann är du långsam. Är du snabb är du slarvig. Säger du ifrån är du besvärlig och säger du ingenting borde du ha sagt ifrån. Hur gör man rätt när båda alternativen är fel?
Påförande av skuld och skam innebär att ansvaret hamnar hos den enskilda personen även när problemet kanske ligger någon helt annanstans. Du borde ha sagt till. Du borde ha förstått. Varför gjorde du inte bara så här? Plötsligt sitter man där och funderar på vad man själv gjorde för fel.
Objektifiering innebär att fokus flyttas från vad en person säger, gör eller kan till hur personen ser ut, klär sig eller uppfattas. Det är inte längre åsikten eller prestationen som står i centrum utan personen blir någon som betraktas och bedöms.
Våld eller hot om våld är den sista och betydligt allvarligare härskartekniken. Hot, aggressivitet eller våld kan användas för att skapa rädsla och få någon att tystna, backa eller anpassa sig.
När jag tittar på de här sju börjar jag fundera på vilka jag själv har blivit utsatt för. Några kan jag ganska snabbt sätta fingret på och jag tror att de flesta av oss kan komma på situationer där vi blivit osynliggjorda, förlöjligade eller hamnat i den där omöjliga dubbelbestraffningen.
Men den betydligt svårare och kanske viktigare frågan är vilka jag själv har utsatt någon annan för.
För härskartekniker behöver inte alltid vara planerade. Jag kan ha suckat åt någon, avbrutit, glömt att ge information, skrattat åt något som den andra personen faktiskt menade på allvar eller varit så säker på min egen uppfattning att jag inte riktigt gav någon annan plats. Det betyder inte att jag hade för avsikt att trycka ner någon, men för den som stod på andra sidan kan känslan ändå ha blivit densamma.
Kanske är det just därför det är så viktigt att känna till härskarteknikerna. Inte bara för att kunna upptäcka dem och sätta ord på det när någon annan använder dem, utan också för att ibland våga titta på sig själv.
För det är ganska enkelt att tänka: ”Där använde du en härskarteknik mot mig.” Betydligt svårare är det kanske att stanna upp och tänka: Vänta nu. Vad gjorde jag själv precis?
