Jag har funderat en hel del på kvinnor den senaste tiden. På vår plats i samhället, på vår plats i historien och kanske framför allt på hur mycket plats vi faktiskt får och tar.
För handen på hjärtat: det är inte alltid så enkelt att vara kvinna.
Vi har under lång tid fått lära oss att förhålla oss till en värld där mycket formats av män. Språket, makten, strukturerna och bilden av hur en ledare ska vara har ofta haft mannen som norm. Kvinnor som tar plats kan fortfarande beskrivas som besvärliga, högljudda eller för mycket på ett sätt som jag inte alltid tror att män gör.
Men vi behöver också våga titta på oss själva.
För hur bra är vi kvinnor egentligen på att lyfta varandra?
Jag skulle vilja svara: jättebra!
Men handen på hjärtat – det är vi nog inte alltid.
Vi jämför oss, bedömer varandra och ibland är vi kanske till och med snabbare på att hitta fel hos en annan kvinna än på att säga: Vad bra du gjorde det där! Jag ser dig. Fortsätt!
Och det är synd.
För om vi vill att kvinnor ska få mer plats måste vi också hjälpa varandra att ta den platsen. Vi behöver prata om varandras styrkor, uppmuntra varandra och våga stå bredvid en annan kvinna som lyckas utan att känna att hennes framgång på något sätt gör oss själva mindre.
Kanske är det därför jag också har börjat fundera över kvinnorna som levt här före oss.
Jag bor i Kungälv, en plats full av historia. Vi har vår mäktiga fästning, gamla byggnader, gator och platser som berättar om människor som levt här långt före oss.
Men vilka kvinnor minns vi?
Vilka var de?
Vad gjorde de?
Och varför pratar vi så lite om dem?
När jag började fundera insåg jag att det finns kvinnor med spännande berättelser och starka kopplingar till Kungälv som åtminstone jag visste alldeles för lite om.
Därför tänker jag göra något åt det.
I morgon, söndag, börjar jag en liten serie här på bloggen där jag lyfter några av de kvinnor som på olika sätt har satt avtryck i Kungälvs historia.
Den första kvinnan levde för väldigt, väldigt länge sedan. Hon är sedan länge borta, men hon är definitivt värd att minnas.
Och det speciella är att platsen där hon faktiskt bodde under en del av sitt liv fortfarande finns kvar.
Jag ser den nästan varje dag.
Bohus fästning.
I morgon berättar jag om henne.
För kanske är ett sätt att ge kvinnor större plats i framtiden att också börja ge dem den plats de förtjänar i vår historia.
brogrenstankar 