I dag blev det en sådan där dag som påminner mig om att de bästa stunderna i livet oftast är de allra enklaste.
Jag, Björn, hans syster Katarina och hennes sambo Patrik packade ner kaffe och mackor och åkte till Surtesjön för en promenad. Inga stora planer. Inga måsten. Bara en härlig dag tillsammans.
Promenadslingan var lätt att hitta och skyltningen runt sjön gjorde det enkelt att följa vägen. Det är verkligen uppskattat när man kan njuta av naturen utan att behöva fundera på om man gått rätt.
Vädret bjöd på både blåst och småregn om vartannat, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Stigen gick mestadels genom skogen där träden gav ett skönt skydd, och naturen var helt underbar. Det var så rofyllt att gå mellan träden och bara njuta av omgivningarna. Ibland behöver man inte strålande solsken för att få en riktigt fin naturupplevelse.
Sixten var förstås med. Han tog sitt uppdrag som badhund på största allvar och hann med att bada inte bara en, utan två gånger. Det spelade ingen roll att vi försökte gå vidare – hittade han vatten så var det självklart att hoppa i. Lyckligare hund får man leta efter.
Men dagens största glädje var faktiskt något helt annat.
Sixten är tyvärr åksjuk och nästan varje bilresa brukar sluta med att den stackaren kräks. Därför var det en extra stor lättnad när vi kom fram… utan några missöden.
Och vet ni vad?
Inte på vägen hem heller!
Jag tror nästan att vi firade det lika mycket som den fina promenaden.
Det är märkligt hur små saker kan göra en så glad. En kopp kaffe ute i naturen, en god macka, trevligt sällskap, en badglad hund och en bilresa utan kräkpåse.
Ibland behöver inte en perfekt dag innehålla mer än så.
Och just sådana dagar hoppas jag att det blir många fler av.
