Det finns ämnen som fortfarande viskas om. Klimakteriet är ett av dem.
Jag har skrivit om skolan, politiken och livet många gånger. Men idag vill jag skriva om något som berör miljontals kvinnor och som ändå fortfarande hamnar i skymundan.
För mig började det smygande. Jag blev trött. Tappade energin. Kände inte igen mig själv. Det som tidigare gav glädje blev mest en belastning och till slut började jag fundera på vad vitsen med allt egentligen var. Det är svårt att skriva de orden, men jag vet att många kvinnor känner igen sig.
Det som gjorde allra ondast var inte bara symtomen. Det var att inte bli tagen på allvar.
Hur många kvinnor har inte fått höra att de är stressade, utbrända eller bara behöver vila lite? Hur många har gått i åratal utan att någon ens funderat på om besvären kan bero på klimakteriet?
Jag hade tur. Jag träffade en gynekolog som lyssnade. Som såg helheten. Som förstod. Jag fick hjälp och sakta började jag hitta tillbaka till mig själv.
Men vård ska inte bygga på tur.
Vi behöver prata mer om kvinnors hälsa. Vi behöver forska mer om kvinnors sjukdomar och hormonella förändringar. Vi behöver en vård som har kunskap och som vågar ställa rätt frågor.
Här tycker jag faktiskt att politiken har ett ansvar. S-kvinnor har lyft att klimakteriebesvär alltför ofta misstolkas som utmattning och att kvinnor riskerar att inte få rätt hjälp. Socialdemokraterna vill också stärka kvinnohälsan genom ökade satsningar på forskning, kortare vårdköer och en vård som tar kvinnors besvär på större allvar.
Det här handlar inte om partipolitik för mig. Det handlar om människors livskvalitet.
Ingen kvinna ska behöva känna att hon överdriver när hon berättar hur hon mår. Ingen ska behöva gå i flera år utan rätt hjälp. Ingen ska behöva tro att hon håller på att förlora sig själv när det faktiskt finns behandling och stöd att få.
Jag skriver inte det här för att väcka medlidande. Jag skriver det för att fler ska våga prata om klimakteriet. För att fler ska söka hjälp. För att fler läkare ska lyssna. Och för att forskningen ska fortsätta framåt.
Vi har kommit långt när det gäller många delar av sjukvården. Nu är det dags att kvinnors hälsa får den plats den förtjänar.
För ibland är det mest läkande av allt att någon säger:
“Jag tror dig. Vi ska hjälpa dig.”
brogrenstankar 