I morgon är det valdag. Och när jag går runt och funderar på allt som sagts, skrivits och lovats under den här valrörelsen fastnar jag faktiskt vid en ganska enkel sak: matematik.
I Kungälv krävs 31 mandat för att få majoritet i kommunfullmäktige. Inget konstigt med det. 31 är 31, oavsett hur engagerad man är, hur bra ens valaffisch är eller hur övertygad man är om sin egen politik.
Vi har några partier som är betydligt större än de andra och så har vi ett antal mindre partier som naturligtvis också vill påverka Kungälvs framtid. Precis som det ska vara i en demokrati.
Men en liten fågel har viskat i mitt öra att det finns tankar om att flera av de mindre partierna efter valet skulle kunna försöka hitta varandra och tillsammans samla tillräckligt många mandat för att få ett stort inflytande.
Och då börjar jag räkna.
Inte för att matematik nödvändigtvis är min paradgren, utan för att jag blir nyfiken på hur det skulle fungera i praktiken. För tänk om väldigt många partier ska bilda en majoritet tillsammans. Alla har gått till val på sin politik. Alla har berättat för väljarna vad just de vill förändra. Men ju fler partier som ska samsas, desto fler kompromisser krävs.
Någon vill åt höger. Någon vill åt vänster. Någon brinner framför allt för skolan, någon för klimatet och någon för företagandet. Någon vill lägga pengar på en sak medan någon annan vill prioritera något helt annat.
Och någonstans mitt i allt detta ska 31 mandat hittas.
Sedan kommer nästa lilla detalj. Politiken består inte bara av mandat. Det finns också uppdrag och ansvar. Det finns bara en ordförande i kommunstyrelsen. Bara en ordförande i respektive utskott och beredning. Alla kan inte få allt.
Vem ska ha vilken plats? Vems budget ska ligga till grund? Vilka vallöften ska genomföras och vilka ska läggas åt sidan? Plötsligt blir den enkla matematiken betydligt krångligare.
Och här tycker jag faktiskt att det finns en viktig demokratisk fråga. När vi röstar väljer vi inte bara vilka frågor vi tycker är viktiga. Vi väljer också representanter som efter valet måste kunna omsätta politiken i praktiken, hitta majoriteter, fatta beslut och ta ansvar för helheten.
Det är lätt att säga vad man vill göra. Betydligt svårare är frågan: Hur får man 31 mandat bakom det?
Kanske borde det finnas ett särskilt PISA-test för kommunpolitiker. Inte i algebra eller geometri, utan i mandatmatematik. Där tror jag faktiskt att många av oss skulle behöva vässa pennan lite extra.
I morgon bestämmer Kungälvsborna hur de 61 mandaten ska fördelas. Därefter börjar nästa arbete, att försöka få ihop väljarnas besked till ett styre som faktiskt fungerar.
Och då räcker det inte alltid att kunna räkna till 31.
Man måste också kunna komma överens om vad man ska göra när man väl har kommit dit.
brogrenstankar 