När jag tittar på de här bilderna ser jag förstås att tiden har gått. Håret har förändrats, några fler skrattrynkor har letat sig fram och ansiktet berättar om åren som gått.
Men det märkliga är att jag känner mig yngre i dag än för åtta år sedan.
Inte yngre i kroppen kanske, den påminner mig ibland om att jag passerat 50 men yngre i sinnet. Tryggare. Friare. Mer nyfiken.
De här åren har gett mig mycket erfarenhet, inte minst inom politiken. Jag har lärt mig att beslut sällan är enkla och att verkligheten nästan alltid är mer komplicerad än den ser ut på sociala medier. Jag har fått både med- och motgångar, blivit ifrågasatt och fått stöd. Allt det har format mig.
Den största förändringen syns nog inte på bilderna.
Jag vågar säga ifrån när något känns viktigt. Jag vågar stå på mig när jag tror på något, även om alla inte håller med. Och vet du? Jag har slutat försöka få alla att tycka om mig.
Det är faktiskt en ganska befriande känsla.
Jag har insett att man inte behöver vara omtyckt av alla. Det viktiga är inte att vi tycker lika, utan att vi behandlar varandra med respekt. Vi får vara olika, tänka olika och prioritera olika så länge vi visar hänsyn till varandra och inte skadar andra människor.
Samtidigt har jag blivit bättre på att välja mina strider. Allt är inte värt att lägga energi på. Det man inte kan påverka behöver man ibland acceptera, släppa taget om och i stället rikta blicken framåt mot det man faktiskt kan förändra.
Jag tror faktiskt att det är det som är den verkliga vinsten med att bli äldre. Man förlorar kanske några ungdomliga drag, men man vinner perspektiv, erfarenhet och ett lugn som är svårt att sätta ord på.
Så ja, jag har blivit åtta år äldre.
Men jag har också blivit åtta år klokare. Och om jag får välja, så väljer jag den utvecklingen alla dagar i veckan.
brogrenstankar 
bra där syrran! ❣️🌹