Att vara lärare och ha elever med NP-problematik

Det är verkligen en utmaning att vara lärare. Alla elever har rätt till en anpassad lärutveckling, allt beror på vart man ligger i kunskapsnivån.
Utmaningen skall vara utefter elevens möjligheter och behov. Det är inte ”bara” att göra en planering utan man måste först veta vilken nivå man skall lägga utmaningen på och det vet man först efter att man analyserat och dokumenterat ämnet.

Alla elever lär på olika sätt och det gäller att hitta just den elevens möjligheter. Ja, det tar tid men det ger också eleven möjligheten att klara utmaningen och växa som individ.

Har man barn med NP-problematik i klassen måste man som lärare ta sig tid. Det är planeringen innan som gör om eleven klarar skolans utmaningar. Det är så mycket som kan gå fel under en skoldag.

Allt hänger på att man planerar och förbereder och sedan utväderar så att man vet vad som fungerat och vad som behöver ändras. Det är viktigt att ta med eleven i arbetet för att få helheten.

Många lärare glömmer tyvärr bort att få med föräldrarna i elevens utveckling. Den tiden som man lägger ner i tid gällande att få med föräldrarna har man sedan tillgodo allt eftersom. Jag tror nämligen att har man föräldrarna med på spåret och hur man arbetar så är hälften vunnit.

Föräldrarna har bästa kontakten med eleven och man får som lärare lite gratis skuts om förädlarna är med i hur skolan fungerar och hur man arbetar. Allt hänger på planering och förberedelse för att elever med NP-problematik skall lyckas med sitt skolarbete.

Det som för andra elever är lite nytt och spännande kan för en elev med MP-problematik vara oövervinnligt om man inte förberätt och involverat eleven innan. En frilufsdag, studiebesök, nationell skrivning, brandövning, vikarie, skolavslutning, mm är tillfällen som är extra jobbiga, då förändras vardagen och dessa elever tappar lätt fotfäste.

I lärarutbildningen i dag tas tyvärr inte specialpedagogiken upp speciellt mycket. Man nosar lite lätt på ämnet men går inte igenom hur man bör arbeta rent praktiskt.

Min erfarenhet är att man som lärare först skall berätta förändringar som sker i skolan för föräldrarna. Då pratar de med sitt barn hemma. Sedan pratar man själv med eleven och visar då tydligt hur t.ex. dagen är planerad. Vad som händer när och vilka vuxna som finns under dagen. Detta kan man tydlig göra genom att rita vad som händer eller lägga in på schema. Allt beror på hur eleven är och vad som är bäst för honom/henne.

Varje dag bör ett dagschema finnas med text eller symboler så att man tydligt kan se vad som skall ske. Vissa elever klarar inte att se en hel dag utan då får man ta lektion för lektion.

För utom detta bör man alltid ha en plan B i fall något skulle gå snett.

Att arbeta med elever som har NP-problematik är otroligt roligt. Att få följa en positiv utveckling och se framsteg gör att man som lärare vill fortsätta för att hitta nya vägar.

Jag skulle önska att alla lärare fick den kunskapen som behövs för att få dessa elever att trivas i skolan och nå målen. Det borde ingå i lärarutbildningen att få denna kunskap!

Om brogrenstankar

En aktiv kvinna i sina bästa år. Har många tankar om livet tillvaron och möjligheterna.
Det här inlägget postades i Blandade tankar & funderingar, skola och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s