Det är dags att säga ifrån NU i morgon kan det vara försent :(

Ibland undrar jag verkligen hur det kommer sig att vi medborgare går med på politikernas beslut. Hur kommer det sig att vi inte protesterar mer? Varför står vi bredvid och ser på när saker och ting går helt fel?

Jag tänker på våra barn och hur de har det under stora delar av sin dag på förskolan/skolan. Att det blir allt fler barn i grupperna och allt fler barn som inte klarar målen som har satts upp att barn skall klara beroende på ålder.

När det gäller förskolan har vi inga ”synliga” mål utan vi ser mer till det sociala samspelet och att det skall fungera. Det är först när man kommer upp i skolan som konkreta mål finns att uppnå. Tyvärr är resultatet som sker i skolan direkt i anknytning till hur barnen haft det i förskolan. För det är så att förskolans läroplan är tydlig med att vi skall stimulera barnen och ge barnen förutsättningar till att få ett inspirerande lärande och nyfikenhet på att vilja lära mera.

Men hur är det tänkt att vi skall hinna med detta i förskolan när våra grupper växer och vi pedagoger skall göra allt mer pappersarbete. Hur skall vi hinna allt på våra 40 timmars arbetsvecka?

Jag skulle önska att politikerna som tar besluten kommer ut i verkligheten och ser hur det ser ut innan man gör besparingarna på förskolan/skolan. Då menar jag inte ett studiebesök på flera förskolor/skolor samma dag. Utan kom ut var med under en vecka och se hur vi arbetar. Var med i stressen att hinna med de dagliga rutinerna samtidigt som man skall hinna med allt det andra.

Visst förstår vi som jobbar att mattematiken, språket, miljöarbetet, genusarbetet, analyserna planeringen och utvärderingen, mm skall ske under en tid och att det skall samverka till en helhet. Men just nu har allt det som skall samverka till helheten blivit lite mycket så allt får inte plats.

Det sägs att vi är tre heltider på avdelningen men vad som inte nämns är att under dagen har man rätt till paus och rast. Vi har möten och planeringar vilket gör att den stunden vi är tre vuxna i bangruppen är under en kort tid, max tre timmar/dag. Den övriga tiden på dagen är vi två på barngruppen, en barngrupp som kan bestå av 22 barn (eller färre/fler). Delar man så innebär det att som ensam pedagog kan man ha hand om 11 barn. Tänk er själva att gå ut eller in med 11 tre åringar! Det är en konst och det gäller att man har struktur och känner barnen så att man hjälper på rätt sätt vid rätt tidpunkt. Det gäller att stötta inte att stjälpa barnen i vardagens olika situationer!

Jag tror inte att någon medborgare skulle ha emot att betala något extra i skatt bara pengarna kom till barnens behov och att det blev en hjälp till deras framtid. Det är ju faktiskt barnen som är vår hjälp i framtiden så det skulle nog löna sig om vi satsade lite mer på dem!

Jag vill verkligen uppmana alla att börja ställa krav på de som bestämmer. Se till att de förstår vilka konsekvenserna blir när våra barn blir satta i dessa stora grupper i förskolan/skolan.

Det är dags att säga ifrån NU i morgon kan det vara försent 😦

Om brogrenstankar

En aktiv kvinna i sina bästa år. Har många tankar om livet tillvaron och möjligheterna.
Det här inlägget postades i Blandade tankar & funderingar, Politik, politik & åter politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s