Nu har Kungälv fått en ny politisk majoritet. Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet ska tillsammans styra kommunen under de kommande fyra åren. Men jag har fått frågan från flera håll: Varför just dessa tre partier?
Det är faktiskt en ganska intressant fråga. För när valresultatet är klart börjar ett arbete som kanske inte alltid är så synligt för väljarna. Det handlar om att hitta partier som tillsammans har tillräckligt många mandat, men också om att hitta en gemensam väg framåt.
Jag har själv erfarenhet av att ingå i en majoritet med fem partier. Under åren 2014–2018 samarbetade vi socialdemokrater med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Utvecklingspartiet. Det var lärorikt, men jag brukar tänka på det gamla uttrycket att ju fler kockar, desto sämre soppa. Alla har sina hjärtefrågor, sina önskemål och sina gränser. Och ju fler som ska komma överens, desto fler viljor behöver samsas.
Men hur många alternativ fanns egentligen efter årets val? Kungälvs kommunfullmäktige har 61 mandat och för att få en egen majoritet behövs minst 31. Socialdemokraterna fick 15 mandat, Moderaterna 12 och Centerpartiet 4. Tillsammans blir det exakt 31.
Men vi har ju fler partier i Kungälv. Sverigedemokraterna har 11 mandat, Skolföräldrar 4 och Liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Utvecklingspartiet har 3 mandat vardera.
Jag blev nyfiken och började räkna på vilka alternativ som faktiskt skulle kunna finnas. Om vi utgår från att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna blir möjligheterna färre. Men det finns fortfarande flera tänkbara kombinationer.
Och vad skulle hända om vi helt räknade bort Socialdemokraterna? Skulle det exempelvis gå att skapa ett lokalt Tidösamarbete?
Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna skulle tillsammans få 29 mandat. Det räcker inte riktigt, eftersom det behövs 31. Men om Skolföräldrar anslöt skulle det bli 33 mandat. Med Utvecklingspartiet i stället skulle det bli 32. Båda alternativen skulle alltså matematiskt kunna ge en majoritet med fem partier.
Sedan är förstås frågan om dessa partier skulle vilja samarbeta och om de skulle kunna komma överens om en gemensam politik. Det är en helt annan sak än att bara lägga ihop mandat.
Och där kommer vi tillbaka till kockarna och soppan. För det räcker ju inte att samla ihop 31 mandat. Man måste också kunna komma överens om hur kommunen ska utvecklas, hur pengarna ska användas och vilka frågor som ska prioriteras. Det ska dessutom fungera under fyra år, inte bara den dag man skriver under en överenskommelse.
Jag har varit med i ett samarbete med fem partier och vet att det kan vara en utmaning. Samtidigt betyder inte färre partier automatiskt att allt blir enklare. Även tre partier kan ha olika uppfattningar och behöva kompromissa. Politik handlar trots allt om att både ge och ta.
Det finns också en annan möjlighet som lätt glöms bort. Man måste faktiskt inte ha en egen majoritet för att styra en kommun. Ett minoritetsstyre kan fungera om man lyckas få stöd för sina förslag i kommunfullmäktige. Men då behöver man också vara beredd på att förhandla från fråga till fråga.
Jag tycker att det är spännande att titta på siffrorna. För det som vid första anblicken kan se ut som ett märkligt samarbete får en annan dimension när man börjar undersöka vilka alternativ som faktiskt finns.
Så nästa gång någon frågar varför just Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet bildar majoritet i Kungälv kanske vi också ska ställa en motfråga: Vilken annan kombination hade du själv tänkt dig?För det är betydligt lättare att ha synpunkter på vilka som ska laga soppan än att få alla kockar att komma överens om receptet.
