Otto är nu 5 månader och börjat komma in i familjen riktigt bra. Det är härligt att ha en liten fyrfotad kompis. Han finns alltid runt om kring oss och ger oss familjemedlemmar all sin kärlek. Men har ändå en stark personlighet. Han kan nämligen sura om man varit borta ett par timmar. Men det brukar gå över efter en stund.
Han är ju som sagt fem månader men om man skall översätta det till människoålder blir det 8,5 år! Han har verkligen utvecklas när han kom till oss vägde han 1,7kg och i dag väger han 5,1kg! Han är en liten hund med mycket muskler.
Vi har gått en kurs hos Roger på Noordh gårdens hundskola (http://www.noordhgardens.se/). Där lärde vi oss att inte dra i kopplet, att komma när vi ropar, stanna och sitta. Och inte minst vara bland andra hundar utan att börja leka. Det var verkligen en jätte bra kurs och Roger tar sig tid och ger en massa bra råd och hjälper med det man behöver som hundägare. Dessutom fick jag som matte träffa en massa andra trevliga mattar & hussar!
Men bara för att man gått på kurs går ju allt inte på räls utan man måste hela tiden träna för att hålla kvalitén. Så varje dag tränar jag och Otto och lär allt mer. Det är så himla roligt 🙂
Han har också börjat lyfta på benet när han kissar, det är fortfarande lite vingligt men det går allt bättre.
Det märks att det kliar i munnen för just nu vill Otto tugga på allt. Så vi får vara noga med vad som ligger framme så att han inte får tag i sådant vi är lite rädda om. Skor är också ett favorit och bäst är ”floffatofflor”
Vi har hittat två av mjölktänderna som han tappat! Funderar på om vi skall göra ett smycke av dem?
Otto älskar att gå långa promenader och gärna i skogen eller högt gräs. Då springer han och skuttar! Kungälv har en fantastisk natur och går man genom centrum möter man både öppna fält, bäckar, skog och stigar.
Ofta går han utan koppel och hittills har det gått bra, bävar lite för den dagen då han väljer att inte lyssna och sticker 😦 Men får väll ta tag i det då.
Som sagt att ha hund har inte varit riktigt som jag trodde från början utan mycket, mycket roligare och givetvis också mer jobb. Men glädjen överbygger jobbet.
Något jag funderat på när vi är ute och rastar Otto är alla dessa förbuds skylltar ”rasta ej hunden här” Vad menas med dem egentligen? Får man inte gå där? Får hunden inte kissa? För att plocka upp om Otto bajsar är för mig självklart, så det kan ju inte vara det skyltarna syftar på. Sedan måste jag tillägga att det är SÅ äckligt när andra hundägare inte plockar upp bajset? Undrar hur de tänker.
Sedan har vi också det här att alla vill klappa på hunden. Tyvärr så tycker jag inte det är okej att främlingar böjer sig ner och vill klappa. Men hur säger man det på ett trevligt sätt. Eller när små barn kommer med sina små händer för att de vill känna på pälsen. Du som förälder tänk på att det är inte bra att låta barn gå fram till främmande hundar. Man vet aldrig hur en hund reagerar. En läkare sa en gång på en föreläsning jag var på ”-det är bara snälla hundar som bits” och han förklarade att hundägare som visste att deras hund kunde bitas aldrig gav tillåtelse till att de fick hälsa. Medan hundägare som sa att deras hund var så snäll blev alltid lika överraskad om deras hund bet. Ett barn kan nypa eller göra en ovan rörelse som gör att hunden blir orolig och försvarar sig. Så tänk på det du som förälder låt inte ditt barn hälsa på hundar ni möter.
Vår lilla Otto är vår fyrbenta vän och vi vill honom allt bäst!
brogrenstankar 