Åldersnoja

Åren går så otroligt fort, hinner liksom inte med! Fast vet ändå inte vad det är jag skall hinna med… går ju inte ihop, borde nog försöka leva i nuet och inte alltid vara före för att hinna all det där som jag inte vet att jag måste hinna! Hängde ni med? Det gör inte jag

Det var på en onsdag för 42 år sedan som jag tittade ut och såg dagens ljus. Har nog hunnit med en hel del t.ex. Flyttat 19 gånger! Bott i 4 olika län, det är en otrolig skillnad att bo i de olika landsdelarna. Kulturen är så annorlunda beroende på var du bor.

När jag bodde uppe i Västerbotten åkte man lätt 10 mil för en hamburgare, eller 27 mil för att åka på dans. Fanns kvällar då jag åkte från Lycksele ner till Kranfors för att dansa! Jag glömmer aldrig då det kom upp en ombudsman från Stockholm och han ville ha Kebab till lunch och vi åkte från Lycksele till Vilhelmina (11,5 mil). Här i Bohuslän där jag bor nu skulle jag aldrig komma på tanken att åka de sträckorna för dans eller en lunch.  Men det är en bra erfarenhet.

Något som jag också har lärt mig är det här med vägar och kvalitén på dem. När jag bodde i Västerbotten var man glad om vägarna hade asfalt. Medan man här nere i söder klagar på om det inte är tvåfiligt. Så tala om att man kan ha olika perspektiv beroende på var man bor.

Har också hunnit med att pröva på olika jobb under årens gång. Det som har varit är att jag alltid har jobbat och gärna med flera saker samtidigt. En sommar var extrem då jobbade jag sovande natt på ett boende (ofta var man vaken eftersom de boende behövde hjälp), på förmiddagarna var jag ledare på Unga Örnars dagläger och på eftermiddagarna jobbade jag i hemtjänsten. Den sommaren var otrolig och jag lärde mig att det var lite väl mycket.

Har inte heller varit rädd att pröva på olika jobb. Ofta gick det väldigt bra men när jag försökte stå bakom disken på ett hotell och ta emot gäster, samtidigt prata engelska och knappa på datorn gick det inget vidare utan efter en vecka blev jag kallad till chefen. Det blev förflyttning och jag fick i stället jobba som konferensvärdinna. Vilket jag höll på med under två år samtidigt som jag gick i skolan.

Jag lärde mig ganska snabbt att stå i kassa inte var min sak så när jag sökte sommar jobb i en affär valde jag i stället att stå i fisken! Oj vilken toppen sommar det blev och vad mycket jag fick lära mig!

När jag nu sitter här och funderar så har jag gjort så mycket och jag är nöjd över hur jag levt, inser att jag inte kan ha samma tempo men vill fortfarande ha utmaningarna!

Åldersnojan får jag jobba vidare på och i stället försöka ta vara på vad det kan lära mig. Men visst, jag erkänner:

Jag tycker inte om att åren går så fort.

Jag tycker inte om när jag hittar rynkor eller gråa hårstrån.

Jag tycker inte heller om att kroppen lever sitt egna liv med svettningar mm. Men å andra sidan kan jag väll inte göra så mycket åt det!