Tiden går otroligt fort och jag tycker inte det var längesedan jag blev mor för första gången. Tja, nu råkar det redan gått 14½ år sedan sonen tittade ut och i dag har han blivit konfirmerad. Mins när jag själv satt där framme vid altaret på en stol och skulle svara på frågor (1984). Kyrkan var full av folk och man var jätte nervös. Efteråt kändes det som en stor lättnad. I dag satt jag där i kyrkan och var minst lika nervös som då när jag konfirmerades fast nu var det min stora son som satt där framme. Det gick jättebra och de redovisade lite om jul, påsk och pingst. Inte alls lika stelt som när jag fick svara på frågor. Härligt att det går framåt och att kyrkan tar nya perspektiv på lärandet.
Sedan i höstas har de träffats i konfirmationsgruppen varannan söndag. De har tillsammans fått lära sig om den kristna tron. Att konfirmera sig har för vissa varit helt självvalt medan andra gjort det för att få ”precenter”. Oavsett vilket skäl ungdomarna haft är jag övertygad om att de lärt sig massor och kommer ha nytta av den kunskapen under livets gång.
Jag har tillsammans med sonen varit på många av söndagarnas gudstjänster och vi har blivit mycket välkomnande in i gemenskapen. Det har blivit en självklar aktivitet under söndagsförmiddagarna och jag kommer fortsätta att gå till kyrkan på söndagarna. Jag har träffat många nya människor och haft intressanta samtal efter gudstjänsterna på kyrkkaffet. Framför allt har jag lärt känna och prata med människor som jag annars inte skulle pratat med.
Konfirmationsdikt 
Idag har du gjort ett val
När du klev in i guds sal
Ett val som för många känns skrämmande
Då ny lärdom kan vara främmande
Med ny kunskap om livet
Har du lärt dig att inte ta det för givet
Så dagen till ära
Får du fira konfirmationen tillsammans med dina kära
brogrenstankar 