Jag erkänner. Jag tittar på opinionsmätningarna. Klart jag gör. Jag är politiskt engagerad, vi befinner oss mitt i en valrörelse och det är bara elva dagar kvar till valet. Så när det dyker upp ännu en mätning i telefonen är det klart att jag måste titta. Fast ibland funderar jag på om det egentligen är särskilt nyttigt.
För det kommer ju nya siffror hela tiden. Ena dagen går ett parti framåt, nästa dag backar det och sedan kommer ett annat opinionsinstitut med siffror som visar något annat. I dag kom Novus med en mätning där Socialdemokraterna får 25,8 procent. Ett tapp på hela 4,3 procentenheter sedan förra mätningen.
Aj.
Och ungefär där började jag fundera. Hur såg det egentligen ut vid samma tid för fyra år sedan? Jag blev naturligtvis tvungen att börja leta.
Den 2 september 2022, alltså nästan exakt lika långt före valet som vi befinner oss nu, låg Socialdemokraterna på 26,5 procent i Novus. En vecka senare, den 9 september, hade siffran stigit till 30,3 procent. Två dagar därefter var det val och resultatet blev 30,33 procent.
Det är faktiskt ganska fascinerande. Inte för att jag tror att man kan lägga 2022 års kurva ovanpå 2026 och tänka: “Jaha, då vet vi hur det går.” Så enkelt fungerar varken människor eller politik. Men det visar hur otroligt mycket som faktiskt kan hända under de sista dagarna av en valrörelse.
Och då kommer vi till frågan jag egentligen började fundera över: Vad ska vi ha alla dessa opinionsmätningar till?
De ger oss en bild av hur opinionen ser ut just när undersökningen görs. Ett antal människor får frågan vad de skulle rösta på om det vore val i dag och utifrån deras svar försöker man uppskatta hur hela väljarkåren tänker. Det finns felmarginaler, olika institut använder olika metoder och därför kan resultaten också skilja sig åt.
Ändå får vi rubrikerna.
RAS! LYFT! KRIS! MEDVIND!
Och jag läser.
Men påverkas vi också av det vi läser? Det är kanske det jag tycker är allra mest intressant. Forskning har visat att det finns något som brukar kallas bandwagon-effekten. Lite förenklat handlar det om att människor kan bli mer benägna att stödja något som de uppfattar redan har medvind.
Då blir hela cirkeln lite märklig. Först frågar man människor vad de tycker och publicerar resultatet. Journalister skriver om vilka som är vinnare och förlorare, politiker får frågor om siffrorna, vi diskuterar dem vid fikabordet och i sociala medier – och kanske påverkas några väljare av allt detta. Sedan frågar man människor igen.
Mäter nästa opinionsmätning då bara opinionen, eller mäter den också lite av reaktionen på den förra?
Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker att frågan är spännande.
Och trots alla mina funderingar kommer jag naturligtvis fortsätta titta. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att inte försöka påstå något annat. Nästa gång det kommer en mätning lär jag vara där och läsa siffrorna igen.
Men jag tänker försöka komma ihåg den där septemberveckan 2022. Den 2 september stod det 26,5 procent. På valdagen blev det 30,33. I dag, den 2 september 2026, står det 25,8 procent i Novus.
Vad det står när rösterna är räknade den 13 september har jag ingen aning om.
Och kanske är det just det som är poängen.
För hur många opinionsmätningar vi än hinner få de kommande elva dagarna finns det bara ett resultat som faktiskt avgör. Det är det som vi väljare tillsammans skapar på valdagen.
Så läs gärna opinionsmätningarna. Sucka, gläds, förvånas eller gör som jag och börja jämföra med gamla siffror. Men låt dem inte bestämma vad du tycker. Läs på om vad partierna faktiskt vill göra, fundera över vilket samhälle du vill ha och använd din röst.
Sedan kan vi lägga opinionsmätningarna åt sidan och börja räkna på riktigt.
brogrenstankar 