Det finns många sätt att bedriva politik. Man kan skriva insändare, hålla tal eller debattera i kommunfullmäktige. Men få saker ger så mycket som att knacka dörr och möta människor där de bor.
Inför valet har jag tillsammans med andra socialdemokrater knackat många dörrar runt om i Kungälv. Vi har namnskyltar, kampanjkläder och presenterar oss alltid med våra namn. Vi berättar varför vi är där och frågar om det är någon fråga som den som öppnar tycker är viktig. Vill man inte prata är det självklart helt okej. Då önskar vi bara en trevlig kväll och går vidare.
Men de allra flesta vill faktiskt prata. Hittills har nio av tio möten varit positiva. Jag har fått höra om glädje och frustration, idéer och förbättringsförslag. Om skolan, omsorgen, trafiken, tryggheten och vardagen. Samtal som aldrig hade kommit fram i en kommentar på sociala medier.
För mig är dörrknackning inte främst ett sätt att berätta vad vi tycker. Det är ett sätt att lyssna. Att få höra hur människor upplever sin kommun och vad de önskar av oss som har fått förtroendet att företräda dem.
Politik blir som bäst när den börjar med ett samtal. Inte med färdiga svar, utan med nyfikenhet och respekt.
Därför kommer jag att fortsätta knacka dörr. För varje dörr som öppnas finns också en möjlighet att förstå Kungälv lite bättre. Och det är de mötena som gör mig ännu mer övertygad om varför jag engagerar mig politiskt.
brogrenstankar 