I dag (1/1-21) var vårt mål Skräddarön men när vi kom dit fanns inga parkeringar, vi fortsatte vägen fram och hamnade vid Tofta Naturreservat. Vi parkerade vid infarten till halvön. Det var sista lediga parkeringen så vi hade tur.
Vi gick över dämmet och gick utefter bryggorna. Inga båtar fanns i, men en varm sommardag ligger här nog många båtar och guppar.
Mitt i ingenstans stod en telefonkiosk. Längesedan jag sett en sådan, var tvungen att ta ett kort 🙂
Vi gick ut på långa bryggan men oj oj det var halt… efter ett tiotal meter kom vi fram till en bänk. Den var tyvärr upptagen. Vi såg en stig bakom så vi följde stigen, vem vet kanske kunde man gå runt ”ön”.
NEJ! man kan inte gå runt, vilket vi upptäcker högt uppe på ett berg. Fin utsikt men ingen väg som man kunde gå. Vi fick gå tillbaka samma väg. Det finns få saker som är så tråkiga som att få gå tillbaka samma väg man nyss gått. Men lite tur i oturen hade vi för fika bordet var ledigt.
Helt fantastisk fika plats med en fantastisk utsikt. Ingen vind utan bara en tystnad och underbar utsikt.
På vägen tillbaka såg vi en stig in i skogen, eftersom promenaden inte varit speciellt lång och vi hade inte utforskat allt chansade vi och tog in på stigen.
Vi såg en skyllt och blev nyfikna ”Biotop skydd” ett nytt ord för mej, men så här står det på Naturvårdsverkets sida https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Skyddad-natur/Biotopskyddsomraden/
Biotopskyddsområde är en skyddsform som kan användas för små mark- och vattenområden, så kallade biotoper. Det handlar om områden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter. Biotoperna är också viktiga för vanligare arter, samt för omväxling i landskapet.
Biotopskyddsområden skiljer sig från till exempel naturreservat genom att det är ett antal namngivna biotoptyper som får skyddas som biotopskyddsområde. Det finns två olika former av biotopskyddsområde. Den ena innebär ett generellt skydd för vissa biotoptyper, och den andra att skydd för en särskild biotop beslutas i varje enskilt fall.
Vi följde stigen som gick upp i mellan klipporna. Plötsligt fanns det trappsteg så att det var lättare att klättra uppåt.
En märklig känsla att gå mitt emellan två stora klippor. Lite känslan av Ronja Rövardotter miljö. Nästan som om man skulle vilja skrika ett vår-skrik 🙂
Men när man kommit upp skall man ner… Även denna gång kom en trapp som man kunde välja men på grund av halkan valde vi att gå bredvid. Väl nere kom man till en liten trevlig strand med några båtar. Här fanns också en brygga, men vi vågade oss inte ut på den…
Vi hittade en väg tillbaka som gick utefter stranden. Något blöt vissa ställen men det gick om man tog det försiktigt.
Denna runda var trevlig men något i kortaste laget knappt 2,5 km
+ & –
+ underbar utsikt
+ fin fika plats
+ utmanande klättring
– parkering
– ingen karta på stigar
– mycket hala bryggor
– vissa ställen sönderkörda av motorfordon
brogrenstankar 