Vissa saker behöver man få veta…

Under ett år har jag mått knasigt. Känt mig nedstämd och inte haft lust till något. Min kropp har inte känns som min. I somras fick jag hemska svettningar och satt ständigt med en fläkt framför mig inne som ute. Jag är 48 år och förstod att något var fel men visste inte vad. Jag skojade med mina vänner och sa att nu har jag kommit in i klimakteriet. Hade ju hört lite om vallningar men inte förstått vad det innebär.

En dag när jag sitter och slötittar på tv kommer ett program om klimakteriet. Plötsligt går det upp för mig att det är det som är problemet. Programmet är i två delar och är mycket informativt och förklarar på ett pedagogiskt sätt vad som händer med kroppen och vad man kan göra för att få hjälp och må bättre. Programmet heter ”klimakteriet – det skall hända dej med” (https://www.svt.se/klimakteriet/).

I programmet nämnde man att det fanns en Facebook grupp. Jag upptäckte att det fanns två och valde att bli medlem i dem. Den gruppen där jag känt mig hemma och fått svar på mina frågor är ”klimakteringkärringar som pratar om allt”. En fantastisk grupp där kvinnor stöttar varandra i alla möjliga frågor. Jag har och får mycket hjälp i den gruppen. Dels genom att läsa om andras problem men också genom att fråga de frågor och undringar jag har.

Plötsligt fanns det massa information om klimakteriet och dess problem i media. Frågan är om det funnits där hela tiden eller såg jag det nu bara för att jag behövde få kunskap.

Mitt största problem var inte vallningar eller humörsvängningar utan de mörka tankarna och känslan av total meningslöshet. Jag började få problem med lederna, var stel och fick ont om jag satt för länge. Dessutom kunde jag inte sova på nätterna utan låg vaken timme efter timme.

Nu när jag hade kunskap om varför jag mådde som jag mådde behövde jag ta modet till mig att erkänna och be om hjälp.

Jag ringde och fick tid på gyn. Jag fick berätta hur jag mådde och fick medicin. Redan efter en vecka märkte jag stor skillnad på mitt mående. Svallningar och humör har jag fortfarande MEN nu går det att kontrollera.

Det finns en massa åsikter om att äta medicin men att välja mellan att må dåligt eller inte så fanns det inget alternativ för mig. Jag är glad att jag fick träffa en läkare som förstod mitt problem och tog det på allvar.

Jag önskar nu i efterhand att man pratat mer öppet om problemet och att det är just ett problem för många kvinnor.

Klimakteriet finns och vi måste våga prata om det och förstå att många av de problem som uppstår när vi kvinnor kommer in i den beror just på klimakteriet.

Om brogrenstankar

En aktiv kvinna i sina bästa år. Har många tankar om livet tillvaron och möjligheterna.
Det här inlägget postades i Blandade tankar & funderingar, privat in på bara kroppen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s