Har under en tid funderat på hur det kommer sig att vi kvinnor stressar så mycket i hemmet, jobbet och fritiden. Ju mer vi hinner desto mer läggs på och skall hinnas.
När det gäller jobbet arbetar fler kvinnor deltid men de försöker hinna med det som heltider gör. Hur är det möjligt att komma ur detta spinnande hjul?
Enligt Giorgio Grossi, forskare i kognitiv beteendeterapi är tecken att du är förstressad tillexempel:
•sömnproblem
•onormal trötthet
•du är frånvarande, inte här och nu
•glömsk och förvirrad
•lättirriterad
•orolig och nedstämd
•bekymrad
•hjärtklappning, spänningar, magproblem, yrsel och värk
När dessa symtom uppkommer gäller det att försöka varva ner. Men jag undrar hur det är möjligt när hela tillvaron är totat kaos. Det är även osäkert ifall man själv ser/känner symtomen, då gäller det att man har en omgivning som ser och hjälper.
När man är på jobbet är det otroligt viktigt att ta rast och paus så att man hinner ”andas”. Men jag vet av egen erfarenhet att detta lätt hoppas över när jobbet kräver. Varför är det så lätt att göra så? Varför lyssnar man inte mer på sin kropp och vad den ger för signaler?
Som arbetsgivare är det viktigt att se till att:
1. medarbetarna har tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt arbete.
2. vara observant på tidiga signaler på stress – även om medarbetarna inte själva säger ifrån.
3. göra hälsosamtal till en naturlig del i ett utvecklingssamtal.
4. erbjuda stöd vid till exempel sömnsvårigheter eftersom brist på sömn snabbt kan leda till sjukdomar.
5. göra ”fikapaustestet”. Om en medarbetare sällan tar sig tid att ta en paus är det en varningssignal.
Att man i sitt jobb känner sig otillräcklig är en stor stressfaktor och det gäller att prioritera vad man skall göra och vad man skall lägga åt sidan. Det gäller att göra och känna ”good enough”
När jag söker i ämnet förskollärare och stress, på nätet hittar jag följande:
– Vi har hittat en grupp förskollärare som har ett stressmönster som är oroväckande ur hälsosynpunkt, berättar Fredrik Sjödin (forskare på Umeå universitet).
Redan innan det är dags att gå till jobbet stiger stressen och den fortsätter att vara hög under arbetsdagen. Det var också svårt att varva ner på kvällen och klockan 21 hade nivån inte dämpats.
Stress har även mätts i kombination med hur engagerad personalen är i sitt arbete.
– I andra undersökningar brukar engagemanget variera, men i denna hamnar alla i kategorin för högt engagemang, där hälften har hög stress och den andra hälften lägre.
Slutsatsen blir att förskollärarna är ovanligt engagerade i sitt arbete men att de också upplever höga stressnivåer. Detta behöver inte bara handla om buller utan andra faktorer kan också bidra. Därför ska man gräva djupare. Forskargruppen har fått ytter-ligare 1,5 miljoner kronor från Afa Försäkring för att studera stress och utbrändhet hos förskolepersonalen. (http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2011/04/12/hoga-stressnivaer-forskolan-slar-hart-mot-halsan)
Jag inser att yrkeskåren pedagoger på förskolan har det extra jobbigt och jag hoppas innerligt att det kan bli en ändring till det bättre. Här gäller det att man som kommun tar sitt arbetsgivaransvar och lyssnar på hur personalen mår.
Jag utmanar Kungälvs kommun att ta sitt ansvar som arbetsgivare och att lyssna på sina medarbetare. Detta tycker jag har varit en brist hittills!
Länkar jag hittat information på:
http://www.previa.se/previa/templates/ArticleTheme____1221.aspx
http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2011/04/12/hoga-stressnivaer-forskolan-slar-hart-mot-halsan
brogrenstankar 